Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från juli 2011

Tillbaka till bloggens startsida

url

varje gång mitt öga riktas mot dej,

vågar jag aldrig säga hej,

 

när jag känner din värme genom min frusna själ,

vet jag inte om jag är i dig kär,

men det jag vet är att du verkar vilja mig väl,

 

något underbart väcks inom mig när du sitter där bredvid,

men samtidigt är tankarna och känslorna som en virvelvind,

 

Jag vill inte du ska bli på det sättet min,

men jag vet inte om jag bara förnekar och är blind,

för egentligen vill jag bli din,

 

Jag vill att du torkar min kind och öppna min fastlåsta grind,

jag tänker aldrig säga till dig "försvinn",

eftersom du förvandlar mitt hjärta till ett starkt rött sken,

 

Utan tankar om dig vore jag mycket klen,

med dig bredvid blir min själ för stunden len,

len av all hat och smärta som förvandlats till en själ som är ren,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

skäms...

i cant stop thinking about u...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

var är jag påväg...

Jag vet inte var jag är påväg och vart jag kommer komma. Jag hatar att känslorna ändrar sig så snabbt om mig. Först vill jag försöka och jag känner att jag inte behöver göra mig illa, men vi minsta besvikelse eller rädsla så kommer allting upp och jag vill desperat göra mig illa, fysiskt eller psykiskt. Jag vill inte ha det så. Jag vill älska mig själv, men samtidigt tänker jag " varför ska jag älska mig själv?" "det kanske är meningen att jag ska skada mig själv och hata mig själv? "

Jag vill iaf LEVA. Men det känns hopplöst, meningslöst.....Jag vill inte dö, men jag vill inte heller leva såhär, och jag kommer inte heller överleva om jag fortsätter....

Jag har inget vapen mot dessa tankar och känslor, jag bara måste lyda dom... Sitter hopplöst och tittar på med ett falskt leende.....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

skriva...

Jag tittar på mig själv med ett leende,

när min själ slocknar som förr var tindrande,

ondskan är inuti mig och jag ser bara mörkt seende,

 

men detta har fått mig att alltid känna tårar rinnande,

mina tankar och känslor blir bara mer och mer förrvirrande,

 

jag tittar på min spegelbild genom den mörka sjön,

jag önskar att jag ramlar ner i vattnet och låter ögonen svartna i en evig sömn,

men jag vet att detta inte är min dröm,

 

Min riktiga dröm jag hade är nu bortglömd,

för länge sedan blev min lyckliga och ljusa kropp tömd,

och jag låter mig själv nu föralltid vara dödsdömd,

 

problemet är att jag inte längre kan skillja på sanning och lögn,

jag slår min blåa kropp ännu mer och jag känner mig lugnt öm,

ömhet som lindrar att jag inte alltid befinner mig i en hemsk mardröm...

 

 

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

något...

hatar känslan av hat,
och allt jävla gammalt tjat,
jag vill bara att huvudet ska kännas klart,

desperata försök att passa in,
men ändå ser jag bakom min rygg alla flin,
ni tror att jag är dum och blind,

men jag låter er vinna,
jag låter min själ försvinna,
mitt yttre fortsätter ändå att tindra,

ni tror inte ett hjärta kan brinna,
men mitt har nu blivit till aska som inte går att finna,

ni tror smärtan efter hålet går att lindra,
men det kommer aldrig att försvinna...

ni ser bara lögn och lever av ert svek,
det är inte bara jag som är vek,
jag känner bara allting nu som förut bara var ert

0 kommentarer | Skriv en kommentar

tom..

Hej! jag har inte skrivit på ett tag eftersom jag inte har orkat. Jag minns knappt hur mina veckor varit men jag har iaf mått bättre när jag jobbat. Men tankar finns kvar på att göra mig illa, iaf på helger. Jag försöker desperat få tag i tabletter på internet, för att jag vill inte längre vara här som jag är. Jag vill vara någon annanstans eller iaf bli av med min ångest lite. Men finns inga tabletter som jag kan få från psyk, så då får jag väl fixa det på egen hand. jag bryr mig inte om det är farligt eller så, jo jag bryr mig, men nästna inte. Jag känner mig bara trött på allting.

Aja , finns massor i mitt huvud egentligen som jag kan skirva om, men just nu är det tomt och jag orkar inte tänka....  Tack för er som komenterar, de värmer att någon bryr sig och läser...<3

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Finns inga ord för min tacksamhet.

Det finns personer som betyder så sjukt mycket för mig. Jag kan inte beskriva med ord. Jag skulle kunna göra i princip vad som helst för dem. Jag blir tårögd och så rörd av deras energi de lägger på mig och deras underbara och stärkande ord de ger mig. Jag blir så varm inom mig på ett sånt härligt sätt när jag inte känner mig ensam.Om de försvinner ifrån mitt liv så är allting tomt. Det finns verkligen ingenting kvar att leva för. Utan kärlek vore livet inte värt. 

Det känns som att det är de som bär mig när det är mils långa knivar under min tunga och livlösa kropp. Det känns som att det är de som drar bort mig ifrån det ondas grepp och istället famnar om mig med deras värme tills jag känner av den så väl att jag återigen lever, och klarar av att ställa mig upp. De känns som att det är deras kraft som gör att jag släpper det jag håller i handen. Det är deras röster jag hör när mina muskler börjar röra sig och förvandlas till ett leende.

Det som håller mig kvar vid livet är kärlek. Jag är så glad att jag har fått uppleva riktigt vänskaplig kärlek. Utan den så skulle det vara tomt av ljus i denna hemska och lidande värld.

Men tänk om jag någon gång förlorar detta? Jag har bara sådan tur. Fast egentligen har alla omkring sig skyddsänglar. Men jag har dubbeltur. Jag har skyddsänglar plus riktigt levande änglar omkring mig.

Jag är så tacksam. Så otroligt rört tacksam. Men jag skäms ändå. Varför ska jag få denna värme av kärlek för? Jag är väl inte värd det? Men är detta guds plan för mig? För att jag ska hålla mig vid liv? Men finns denna kärlek omkring mig bara nu? Eller kommer jag alltid ha kvar den?

aldrig.

kommer aldrig klara ett liv utan självdestruktivitet.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Går fortfarande bra!

Jag orkar inte riktigt skriva just nu när jag jobbar då jag är väldigt trött när jag kommer hem. Men jobbet går fortfarande bra och jag trivs mer och mer bland personerna. Det är inget direkt större som hänt som jag orkar skriva ner... Kommer nog inte skriva så ofta de två veckorna framöver men efter det är jag tbx till den gamla rutinen igen ;) ha det så bra allihoppa!

 Och föresten, vore roligt att få komentarer då och då om ni har några åsikter eller tankar som ni vill skriva ner, om er själva eller om det jag skrivit eller något!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sommarjobb!

Har inte bloggat på ett litet tag eftersom det ändå inte är så många som läser.... Men iaf.. jag började sommarjobba i måndags. I början var det riktigt segt och det är det fortfarande men idag var det både roiligare och  är lite piggare! och sen är det bra att jag jobbar eftersom min nu värre ångest drar igång så fort jag inte är sysselsatt. Den har verkligen blivit mycket värre. jag känner att jag behöver jäspa eller kämpa med att få luft var tionde sekunde typ.... Å de är väldigt jobbigt eftersom det är pinsamt och jobbigt för att man inte klarar av att jäspa hela tiden!

Men men! Idag och igår har jag mått bättre förutom ångesten! Och idag var det lite bättre än igår också! Känns som mina tankar har tystnat. Jag vet inte om det beror på att jag mår bättre när jag jobbar eller om det beror på att jag typ svälter mig sjävlv och att det är därför mina tankar tystnar. Jag tror det är både och men jag vet inte....Skönt iaf.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg