Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från augusti 2011

Tillbaka till bloggens startsida

"vet inte" "vet inte" "vet inte"

Känner att den där braiga perioden då jag mådde mycket bättre, börjar strypas och försvinna. Jag vill inte må sämre och förstöra allting för mig själv och faktiskt kanske han som jag är väldigt kär i .... Men ändå så kan jag inte ta mig upp... Även fast jag vill.  känns som att jag inte kan eftersom jag inte har viljan att sluta med saker som jag borde göra för att må bra. Jag är inte redo att börja äta regelbundet och jag är inte redo att dra ner på alkoholen, fast jag egentligen borde... Tyvärr... Dricka mitt på dagarna och skita i skolan är inte bra. Och att heller inte veta , och att inte ens bry sig om varför jag dricker . Och inte bry mig om vad som händer efteråt heller, jag tänker bara på NU. Och sakna drickandet nästan dagligen och att dricka enbart att känna av något... Det vet jag kanske är ett varningstecken iaf..? Även fast jag kan må väldigt dåligt av alkohol, speciellt om jag dricker själv... så fortsätter jag ändå...!

Det känns förvirrande och jobbigt att jag varken känner, tänker eller vet när jag gör saker, jag bara gör saker för att jag " behöver". Sen så vet jag inte alls varför jag gör de, och jag bryr mig inte heller egentligen förutom när jag vill veta, t.e.x som nu. Eftersom jag vill ändra mig.

Jag har även fått djupare och starkare tankar på sista tiden.... Det skrämmer mig lite nu eftersom jag inte vill må dåligare. Men jag vet inte heller om jag vågar må bättre... Vad händer när jag mår bra licksom? Hur kommer mitt liv se ut då? Och HUR skulle de kännas att inte ha den ständiga hjärtklappningen och andningsvårigheterna?

Om jag inte skulle ha någon person omkring mig som är värd att leva för, då skulle jag inte alls bry mig nu. För de känns mycket lättare att bara låta det falla och inte behöva bry sig . Göra som man vill och låta allting vara som det är. Sluta oroa sig.  Bara önskningar. Men jag vet att det inte fungerar så här i livet. Man måste vara stark och fortsätta... men det är de som jag inte gör, jag ramlar vid minsta lilla grej och vågar inte ställa mig upp igen....

Ingen kontroll...

Jag har inte alls någon kontroll. Kan inte hitta en ballans mellan ätandet. Ena dagen äter jag inget och andra dagen vräker jag i mig. Jag tänker att jag inte ska äta så mycket, men när jag väl äter så kan jag inte sluta och jag känner mig ständigt hungrig. Vid såna dagar får jag världens dåligaste samvete och tänker jämt " näe nu räcker det! Sluta ät nu!" Men sen tar det en timme så är jag i kylskåpet och rotar igen. Just då tänker jag "skitsamma, jag får äta mindre i morgon, det ordnar sig" Men innerstinne vet jag att det inte funkar så, jag kanske äter mindre men sen kommer det dagar då jag igen äter. Jag får sån jäv*a ångest av detta. Och känner mig så tjock. Kan inte sluta titta på min mage och oroa mig. Jag vet inte alls vad jag ska göra. För jag kan inte sluta äta!!

Just nu tänker jag att jag inte ska äta något i morgon. Iaf bara lite. Och det klarar jag av föurtom om jag äter något på stan , eftersom jag ska till stan efter skolan. Men annars så skulle jag klara av att inte äta så mycket om jag bara skulle hem. I skolan är jag sysselsatt och känner mig inte så hungrig och när jag kommer hem räcker det med en macka eller ett nudelpaket, då hungerkänslorna/suget släppt lite. Det är just att få igång själv "humöret" på att inte äta. När jag är i stan så är det svårare på något sätt. Det kanske är för att jag mår bättre då. Eftersom jag ska träffa honom:) Då mår jag bättre och tänker" det bästa är ju faktiskt att jag äter något" Jag vet att det är skit att äta och inte äta på olika dagar men jag tänker inte frossa varje dag och när jag svälter mig själv tar jag kontrollen... Det är en skön känsla och känner mig genast lite "smalare" då magen inte är uppsvullen. Om inte mina föräldrar skulle bry sig skulle jag börka sätta fingrarna i halsen igen. Det är verkligen skönt att bara kunna vräka i sig, få världens ångest för att sedan få upp allt då man känner den där underbara lugnanden....Då allting är bra igen.

jag har inte alls några ideér om vad jag annars kan göra. För jag försöker stå emot att små äta men kan INTE. Och det spelar ingen roll om jag ätit en massa mat innan.  Jag orkar inte bry mig om vad som händer om ett tag med min ämneomsättning och kroppen och allt utan jag tänker bara på NU. Snabba lösningar. Iaf tills jag kan få hjälp med det här. Ska träffa s i morgon, ska försöka att ta upp det här...Min önskan är att snart sluta röka, börja träna och äta normalt! Men måste först och främst börja hantera mitt "sug" till mat och onyttigheter... För det är just onyttigheter och mat. Frukt hjälper inte! Vill bara ha mer och mer. Tillslut orkar jag inte stå emot det och slutar bry mig för stunden , även fast jag vet vad som händer EFTER....

Men sen är det de här med drickandet också. Det är ju massor med kcal , men jag bryr mig inte om det när det gäller alkohol. Men just nu så är jag orolig att jag ska sätta mig på lunch rasten och dricka. Jag vill verkligen inte alls äta något i morgon. Högst ett nudelpacket. Jag ska vägra att gå till matsalen i morgon. Får vila mig på soffan i skolan istället. Och försöka inte gå och dricka. Om jag är på bra humör så dricker jag inte iaf.

krogen!

Hatar såna här dagar. Även fast jag får skylla mig själv. Jag festade ju igår, men drack inte så mycket och jag mår inte dåligitgt varje gång efter jag druckit. Jag tror det kanske mer beror på ångest över maten... Jag är orolig och rastlös, hjärtklappning och får inte luft typ. Jag har lite halft overklighetskänslor eller vad det är .... Känns tungt och overkligt...  Känner mig övergiven , men vet inte av vem eller varför. Tror det är övergivenkänsla iaf. Eller bara ensamhet eller tomhet. Vet inte ens vad jag känner. Dåliga tankar närmar sig mig mer och mer.. Som blir jobbigare att hantera...

Som sagt jag får väl skylla mig själv just att jag drack, men ätandet kan jag itne göra något åt =( Tycker faktiskt lite synd om mig själv vid såna här dagar då allting bara är för jobbigt och orkar inte göra något...=( Vill bara sova bort hela dagen men då kommer jag vara uppe i natt istället och de vore inte bättre det. Men funderar ändå på att sova iaf två timmar kanske.... Kanske känns bättre efteråt.

Men iaf, hade svin kul igår!!! Var bara under ett tag då jag kände mig nedstämd och deppig med massor ångest, men sen när jag ställde mig på dansgolvet så släppte det :D Dock så gjorde jag av med mer pengar än vad jag brukar på alkohol. Men, men det är verkligen värt det! :D Satt o snackade med kompisar och ándra roliga människor och hade kul :)

Just de, det där med dbt gruppen, gick inte att börja på denna termin eftersom jag missar en viktig lektion varje vecka. Så det får jag börja med nästa termin istället. Men då måste jag börja, om jag inte gör det så får jag en annan terapeut. Känns skönt att iaf skjuta upp det. Är inte alls så pepp....

mat...mat...mat...mat

Ångest just nu över all mat........ MEn jag kan inte kontrollera när jag väl sätter igång att äta!!!!! Får panik, vet inte alls vad jag ska göra???

Skulle ge allt en chans att försöka äta normalt men går åt helvete, så enda valet jag har att göra är att minska med maten igen.....

Mår mycket dåligare i allt när jag äter så mycket.... När jag inte alls har någon kontroll... Spelar ingen roll om jag tränar eller inte, för jag äter så mycket! Plus att jag småäter mellan de stora potionerna.... Trött på de!!

Enda gången då jag faktiskt mår mycket bättre.... även fast jag precis ätit , det är faktist när jag är med honom.... då han accepterar mig precis som jag är... Visst , jag kan tyvärr inte slappna av än men det kommer nog ta sin tid... Men det är inte förrän jag kommer hem då paniken sätter igång... =/

Dbt....

Idag hade jag möte nu med s. Det gick bra, men jag måste börja med dbt grupp och rubbet för att ha kvar henne. Det känns jävla jobbigt och pressande. Jag vågar inte, känns inte som jag orkar ändra på någonting, och det räcker med att jag misslyckas på dbt så kanske jag inte får ha kvar s... Och just nu så är det bara hon som kan få mig att öppna upp mig helt och jag trivs så jäkla bra med henne och det är HON som kan hjälpa mig. Men jag måste väl tvinga mig själv och om jag misslyckas så kan jag väl lika gärna ge upp att ´ha någon hjälp överhuvud taget om jag inte får ha henne kvar. Orättvist. Många kanske de här inte vore någon stor grej för men för mig är det som om något dödsfall nästan inträffar. Jag är en sådan som fastnar för vissa människor och om de försvinner så.... då har jag ingenting att leva för ungefär.

På tal om det så har jag ju "förlorat" en av de viktigaste personerna för mig. Hon har inte hört av sig på 5 veckor och har inte heller svarat på mitt mail... Vill bara skrika rakt ut. Men det är jävligt tur att jag lätt förtränger och glömmer saker o ting. Men istället så kommer det väl upp sen när jag mår bättre och som tynger ner mig då.

Nä just nu är jag bara på "nere humör". Jag vet inte varför och jag orkar inte göra något vettigt åt det just nu. Sen saknar jag honom så mycket... Jag mår mycket bättre när jag är vid honom...<3 Och om de någon gång skulle bli på riktigt han och jag, då kännns de problem kring mitt mående eftersom jag kan vara väldigt destruktiv som inte alls vore kul för honom? Därför så borde jag fan försöka göra någonting åt mitt liv till något bättre... Försöka göra mitt bästa som jag nog kanske aldrig riktigt gjort., Men hur gör man sitt bästa? Just nu iaf så har jag inte skurit mig på 5-6  veckor och jag försöker tänka så possetivt det går. Men det räcker inte. Det är just de här dagarna som tynger ner mig så pass mycket att jag tillslut inte orkar göra något åt något. Men jag vill och hoppas att jag någon gång kan få bukt med allt, slippa ångesten och alla tankar och känslor. Men då måste jag kämpa, även fast det känns som att jag egentligen inte "mår dåligt". Men något gör ju att jag gör som jag gör, och är som jag är.

blä

varje gång jag äntligen får andas,

är det jag som snart alltid ramlar,

jag hinner aldrig riktigt att landa,

 

jag kan aldrig få ut en lättande tår,

för jag kan aldrig känna hur jag mår,

men jag behöver alltid göra djupa sår,

 

jag går och går,

men finner aldrig några spår,

alla chanser känns så små,

 

kroppen är tung och omkring mig är allting grått,

jag tvekar på om jag lever eller om min kropp har dött,

jag har förlorat ett liv som jag aldrig fått,

 

 

 

 

 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Mamma....

Min mamma har aldrig egentligen mått bra och det vet hon, men hon försöker förtränga det och lyssna på de idiotiska läkarna som säger att hennes mående är "Normalt". Min mamma dricker, har tvångstankar, sjukt dåligt självförtroende, osäker, massor ångest, "social fobi" och sjuklig stress och sen kanske lite till. Jag har alltid överbeskyddat min mamma och alltid oroat ihjäl mig för henne. Jag har alltid varit livrädd att hon ska ta livet av sig eller att hennes kille ska göra henne illa.

Hon har alkoholproblem som hon har haft länge. Men på sista tiden vet jag inte hur det är med det eftersom jag inte vågat fråga längre. Jag har försökt prata med henne länge att hon behöver någon sorts hjälp men ingenting händer och jag har nu gett upp "hoppet". Jag orkar inte ens veta längre hur hon mår. Jag försöker blunda så mycket som möjligt. Jag är så sjukt orolig och rädd.

I förrgår fick jag reda på att hon hade varit på us och ringde då min pappas tjej för att bli hämtad och komma hem till oss lite då ( jag var dock inte hemma) Hon hade kommit till sjukhuset för att hon hade druckit alldeles för mycket. Och hon hade sen världens ångest, men ingen på psyk hade nog inte pratat med henne. Jag tycker det är skamligt. När jag tagit överdoseringar har jag alltid fått åka till psyk, eller iaf pratat med någon. Även fast jag sagt att jag inte vill dö och att jag mår bättre nu o.s.v. Men varför får hon inte hjälp när hon snart super ihjäl sig och åker in och ut ifrån sjukhuset för hon tror att hon får hjärtattacker?

Värsta är att jag tror allting nu är MITT fel. Eftersom vi inte har träffats så mycket, då hon inte har haft tid och ibland har inte jag haft tid eller ork. Hon mår väl väldigt dåligt över våran dåliga relation. Kanske därför hon mår dåligare? Om jag hade orkat lyfta min feta jäcla röv ifrån min säng så kanske hon inte skulle mått dåligt nu.....

Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Men jag är ganska duktig att inte tänka på jobbiga saker, men det känns ändå som att jag behöver samla ihop alla tankar som kommer upp ibland om henne. Och jag vill inte förtränga och glömma bort henne, men jag orkar inte mer. Jag vill ha en mamma som orkar....som finns där....som är glad....

Jag ser rakt genom när hon mår dåligt. Jag VET att hon mår dåligt. Men jag kan inte göra något annat mer än bara titta på hjälplöst.... Just nu när jag skriver, så vill jag bara hoppa, skära, dricka, inte leva mer. Jag vill ha min mamma.

JÄVLA FITT VÅÅÅÅRD. (förlåt=( )

0 kommentarer | Skriv en kommentar

underbar helg med underbaraste :)

I helgen sov jag över oss underbaraste :) Det var riktigt mysigt! Dock så drack jag nog lite för mycket så jag fick väldigt mycket ångest och sen somna jag direkt när vi kom hem . Skulle varit bättre om vi låg och myste ett tag innan vi somnade....

Han får mig verkligen må sjukt bra när jag är vid honom , han är så underbar mot mig<3 Men tyvärr så var jag inte på så bra humör dagen efter, då jag bara var as trött och allting kändes tungt i kroppen... Så jag var väldigt tråkig och hade inte lust till något typ.  Och jag blir jämt så ledsen på mig själv då...

I morgon kommer S min terapeut tillbaka! Ska bli skönt att få prata med henne och göra de vi ska göra. Men en nervositet är att jag ska börja på dbt i grupp nu i augusti. Så jag är vääääldigt nervös. Vet inte om jag egentligen vill. Känns som jag inte passar in bland de andra eftersom de har väl haft ett mycket större helvete än mig. Sen så ska jag ju börja på riktiga dbt med S också. Det blir mycket hårdare än vad det varit och jag har t.o.m glömt bort hälften av alla kraven.... Jag är så känslig, räcker med minsta lilla pressning så mår jag skit typ. Aja får se hur det går....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

någon underbar känsla du ger mig...<3 :)

dina händer som långsamt rör min kropp,

gör mig galen och ger mig inget stopp,

att jag är galet kär hoppas jag att du har förstått,

 

du lyser upp i mörkret som en stark stjärna,

att för evig vara med dig vill jag gärna,

 

den magiska värmen som du ger,

gör att jag inte märker vad som sker,

jag kan bara blunda och aldrig sluta le,

 

för mig är du något alldeles speciellt,

sån här stark kärlek har jag aldrig någonsin känt...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

andra skoldagen..

Andra skoldagen.. Var okej, kul att se alla nya ettor . så blyga o söta :) precis som jag själv när jag börja... Efter lunch så planerade vi tvåor inför "inkramningen" asså nollningen i morgon. Det kallas inkramning eftersom vi är lite mer "snällare ":) Hehe i min grupp så tar vi hand om våran lek där man ska provsmaka olika saker med ögonbindel. Typ som jäst, kaviar, mjöl, stark stark chillisås m.m., hehe ska bli kul att se ;)

Efter skolan fixade jag lite med att växla in mynt till mitt konto så jag kan betala räkningar... phu... Fast har lite kvar =/ Men nu är jag iaf hemma och ska bara slappa ... Skönt!

Idag har ångesten varit lite lugnare. Den kommer och går men jag känner att jag har en bättre dag idag iaf. Skönt att ta lite paus iaf haha :P Men saknar ihjäl honom, världens underbaraste....<3 Gud så han bara känns rätt.... Men jobbigt att sakna honom så mkt =( hoppas vi kanske kan ses i morgon eller något.... Sen får det bli att kanske träffa morsan på torsdag...:)

Äldre inlägg