Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från september 2011

Tillbaka till bloggens startsida

Bra dag!

Min dag idag har faktiskt varit ganska bra :) Jag vet inte om det är dne nya medicinen eller om det är för att jag försöker göra något bra då jag ju betsämt mig att inte dricka på ett tag och även snart ta tag i rökningen o träningen. Jag har dock ångest men inte lika stark och mer sällan. Jag känner mig bara på bättre humör, gladare och så :) Och mötet med S gick bra idag! Känns skönt då jag kom dit med bra humör och lät mer possetiv tror jag :) Sen får hon mig alltid på bättre humör, med hennes harmoni och värme :)

Därimot känner jag stor saknad av personen som jag någon gång skrev om. Allt missförstånd gjorde att hon lämnade mig ... Och jag känner en sådan stark saknad så att jag inte vet vart jag ska ta vägen.. Jag är dock bra på att förtränga tanken om henne men när tankarna väl dyker upp så gör det ont! Vet inte alls hur jag ska tackla alla känslor...

Sen var det underbart oss M ( killen) i förrgår då jag sov över. Även om jag drack.. Men kände mig avslappnad och allt kändes rätt. O det kändes så tryggt och skönt att sova bredvid honom på natten ( även om han ibland inte lät mig sova heheh ;) ).

I morgon ska jag till M och sova över. Ingen alkohol. Och tror det bara blir film och mys med kanske popcorn eller något :) Längtar! Hoppas bara mitt humör håller sig som jag mått idag. Då är det större chans att jag är mer avslappnad och så!

På mötet med S idag , gjorde vi en annorlunda grej. Eftersom det är lite saker som jag behöver ta tag i, som t.e.x umgås med kompisar. Så gjorde hon lite anteckningar på mitt schema om  vad jag ska göra under dagen. Det känns skönt att ha det nedskrivet då jag nästan även känner att jag måste göra det. Och planera är bra för mig :) Men känns även lite jobbigt då jag är väldigt slapp av mig och vill låta allting vara.

Föresten! vet inte varför jag inte har rekomenderat denna sida innan men kom på det precis... Vet inte om några redan är medlema men tänkte rekomendera "terpaisnack.com". Det är verkligen en väldigt bra sida där man kan dela sina känslor, tankar och erfarenheter. Det finns även proffossienella som läser vissa inlägg och kan ge tips och råd. Jag avgudar verkligen denna sida eftersom de hjälper varandra och stöttar på ett sånt varmt sätt. Sedan finns det även en chatt om man vill chatta! Tänkte iaf rekomendera sidan iaf :)

 

Ha det bra! Och tack för alla som komenterar , det värms! ( förlåt föresten om jag ibland skriver rörigt men har så mycket att berätta om ibland ;) )

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jobbig dag..

Idag har det varit en mindre bra dag. Världens ångest och oro och panik. Känts som att jag håller på att få panikattacker och jag vill bara krypa ut ur mig eller bara försvinna bort iaf. Men det har berott på att jag igår drack och pappas tjej ringde mig och hörde på en gång att jag var påverkad. Jag nekade ( brukar annars aldrig ljuga) för jag orkade inte med ett till tjafs som det jämt blir. Pappa och jag hade precis innan tjaffsat också. Jag nekade men tillslut så sa jag att jag hade druckit en cider men det fattade hon ju också att det var lögn. Men nu är det iaf ordat sig känns det som. Jag verkligen bad om att det skulle bli lugnt och inget tjafs eller jobbigt. Och det blev det inte heller :) Men jag känner ändå att någon gnager i mig fortfarande. Kan ena stunden dock vara ganska possetiv och känna mig lugn, medan efter en stund så är den där ångesten där och stryper mig igen. Jag får väl egentligen skylla mig själv... Men jag hatar tjafs och jag gör nästan vad som helst för att slingra mig ur såna situatuioner som kan leda till bråk o tjafs. Som igår.

Sen är det av någon anledning starka skadetankar just nu... Och känner mig nedstämd och väääldigt orklös. Jag vill verkligen inte börja skada mig igen det är så inödigt och man mår inte bättre av det ju. Man vill tro det men man gör det inte. Bästa är att trotsa in i mörkret och tvinga sig stanna kvar i det jobbiga för då blir det mindre jobbbigt för varje gång och det känns lättare efter. Eller det ska vara så iaf. Men det känns som jag börjar tappa greppet om kontroll och verklighetsuppfattningen lite. Allting ser så mycket gråare och suddigare ut. Allt ljud är lägre.

MEN! jag har bestämt mig nu!! Jag har bestämt mig att inte dricka nu under en tid. Inget ALLS! Känns som att jag verkligen måste ta bort alkoholen just nu... Och det är väl bra att jag inser att det börjar gå utför även om jag inte vill erkänna det framför någon annan då jag bara fnissar. Men känns som att jag behöver ta det lugnt ett bra tag. Helst länge men om jag känner att jag börjar må bättre och att jag KLARAR AV att bara dricka HÖGST en gång i vecckan kontrollerat, då går det ju bra. Men just nu så funkar det inte så eftersom det lätt är så att man faller tillbaka att dricka på vardagarna....Och att dricka på vardagarna är väl egentligen inte så bra, inser jag nu.

Jag hoppas iaf att det inte blir för jobbigt med allt och att jag kommer hamna i skadebeteendet igen för det vill jag INTE. Men när man väl är där och verkligen " behöver" då bryr man sig ju inte mer än nuet och man tänker inget eller att det kommer ordna sig. Eller inte bryr sig alls. Men just nu är jag rädd att jag ska göra något.... Jag behöver istället ta hårdhandskarna och t.e.x börja med TRÄNINGEN igen! Det mår man såååå mycket bättre av. Jag blir enerifylld och possetiv och min kropps nojjning blir mycket lättare iaf. Oftast...

 

Nu har jag inte orkat läsa genom detta så vet inte om de e en massa felstavningar... Men aja :) E för trött nu...

"Jag kommer sen"

Läser en bok som heter " jag kommer sen" Den handlar om diskotekbranden i göterborg på 98 talet. Handlar främst om en Mamma och hennes dotter johanna som sedan dör under den natten... Uch, den är så hemsk men samtidigt vacker och så bra.. Kan inte sluta läsa den och tankar snurrar, det kommer ibland tårar ochjag ryser. Även fast det inte ska vara skönt att gråta av en bok så känns det skönt att bara gråta ut. Jag brukar alltid ha svårt att gråta, så när jag väl gör det så är det som en lättnad... Även då kommer ju annat upp som jag gråter över , när jag väl börjar gråta..Sen får jag rysningar när det kommer till det onaturliga, när en Mamma t.e.x går till ett medium och healers o.s.v... Å när hon själv upplever saker utanför mediet o de...

Jag tror ju på livet efter döden och på änglar. Därimot tror jag inte många märker eller känner det onaturliga eftersom vi är så upptagna med annat och inte släpper in de... Jag läste en gång en bok " Änglar i mitt hår ". Rekomenderar den starkt! Jag kände mig så mycket starkare av den boken. Även om många kanske tycker att jag är dum som tror på änglar , så är det min tro och det får mig att må bättre ibland GOTT här i livet. Något mäktigt som vi aldrig ens kan förstå...  Har iband bett till dem och det har blivit bättre... Sen vet jag ju inte om det är slumpen som gjort att det ordnat sig eller om det är att jag bett, men det har iaf hjälpts :) Jag känner mig så varm när jag tänker på att det kan finnas änglar och en massa gott omkring de onda... Och även när jag hör andras historier och upplevelser så fylls jag av värme... Sen är jag ju så nyfiken och intresserad av allt det där onaturliga! Var på löfsta slott en gång, då jag fick en bild faktiskt på en gestalt... Läskigaste är att på den bilden så var det en kvinna som är med i historien.  Men jag vill uppleva något riktigt stort.. Vill gärna gå till något medium någon gång eller så.. För att kanske få en bekräftelse att det finns liv efter döden o.s.v. Därimot känner jag en kompis som verkar se det mesta, något sjätte sinne eller så. Men hon vill aldrig prata om det men kan väl ana vad hon ser när hon har sagt " Det vill du inte ens höra eller veta". Och jag tror verkligen inte att hon ljuger, iaf inte när många andra har samma upplevelser som henne.  Och hon är inte en sådan som ljuger heller.. Blev väldigt chockad när hon började prata om sådant helt plötsligt faktiskt.. Iaf så vill jag itne möta något mörkt, utan bara något ljust.. För självklart finns ju ont när gott finns... Jag skulle faktiskt så gärna vilja veta och uppleva mer om det onaturliga. Funderar på att sova över på något hemsökt ställe någon gång.. BUUU ;)

Gud så jag babblar, men iaf så är boken riktigt bra! Därimot känner jag mig mer nedstämd och så.. Men det kanske inte beror på boken, jag vet inte.. Fast det är ju rimligt att det är det eftersom jag är så lättkänslig. Men jag tror ändå det är nyttigt att läsa sådana här böcker... Även om tankar snurrar och man grubblar om livet och döden.

förövrigt så känner jag mig dö irriterad och blir lätt arg. Vill helst inte någon pratar med mig och vill bara vara för mig själv. Många tankar och lusten vid själskada o dricka ökar...  Det känns som att jag inte kan tänka på någon annan än mig själv, det är jobbigt o känns egoistiskt....Men iaf, så har jag inte drucckit en droppe faktiskt på över en vecka. Det känns skönt iaf, men har faktiskt inte varit så himmla jobbigt eftersom jag efter sista fyllan kände att jag inte vill dricka på ett tag. Eller kände att jag inte behövde. Men nu känns det som att det är evigheter sen o att jag kan få belöna mig med några glas. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

så stor saknad...

jag kan inte stänga av minnena ifrån dig,
du var inte bara någon vanlig och snäll,
du var en del av mig,

Bilder och känslor dyker ständigt upp i huvudet,
du är en av dem viktigaste personerna jag känt,

Allting har gått så snett,
tillslut blev du knäckt,
och nu är allting spräckt,

Jag vet inte vart jag nu är,
men jag är inte längre i denna värld,
du var något så stort,
och nu har du blåst bort,
tiden blev alldeles för kort,
Jag vill göra vad som helst för att ha dig här igen,
men du kommer aldrig lyssna på vad jag säger,
 och det gör att mina ögon svider och bränner,
jag vet att du tröttnat,
men jag vill aldrig att du försvinner,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äntligen hemma! :D

Så! Nu kom jag typ precis hem. Gud så skönt! Varit kul att vara på ullared hela helgen o hyrt stuga, men alltid skönt att komma hem sen! Jag köpte typ saker för närmare 2000 och jag tännkte att jag helst ville vara under två tusen men men :) Jag är ändå nöjd med mina saker! Sen har jag även köpt något till den underbaraste :):) Hoppas bara han gillar den :) Men om han inte gör de, så gör de ju inget :)

Mitt mående har svajat ganska mycket, jag har ibland känt mig ganska lugn och tankarna har inte varit så starka förutom just när jag sitter i en bil av någon konstig anledning... Men ångesten har mellanåt varit för jävlig ! Oh det beror nog stor del på att jag ätit så mycket... Och jag ser verkligen på min mage hur mycket större den har blivit... Genom synen skulle jag säga tio kilo upp! Men om jag tar med förnuftet så är det kanske 5 kilo... Uch... Men egentligen vore det smartast att börja äta normalt nu när jag väl har ätit normalt flera dagar.. Men jag lääängtar så mycket tills i morgon då jag bestämt mig att inte äta något... Längtar efter känslan av tomheten i magen och att man på en gång känner sig lite mindre... Och mer bekvämare och inte lika äcklad...

Men förutom tusen tankar och nojjningar om vikten, ångesten o tankar på bilresan o lättkänslig som fan, så har det varit bra :) Älskar att shoppa och det känns så roligt att få hem nya saker :) Men hoppas att jag iaf mår lite bättre än vad jag gör nu i morgon! Då ska jag även träffa honom <3<33 vi har inte sett varandra på en vecka =(=(=(

Föresten så har jag köpt en bok! "jag kommer sen" En historia om diskotekbranden i göteborg år 1998... Handlar om en kvinna som förlorade sitt barn genom den branden... Först handlar de om flickan som senare dog, som hette johanna ... Boken berättar om henne uppväxt och man får lära känna henne lite.. Sen mer än halva boken handlar de om hur hennes Mamma kämpar sig genom sorgen o.s.v.... Sjukt gripande bok och riktigt hemsk.. men ändå sååå otroligt bra bok!!  Den boken har verkligen fått mig att gråta ( och jag kan annars aldrig gråta typ) Och på något sätt börjar jag då gråta om annat.. När jag väl kan gråta så kan det liksom komma upp annat samtidigt i mitt liv som gör ont... Och då kan jag börja gråta för de sakerna. Men det är så skönt, eftersom jag annars aldrig kan gråta... Hahha, kanske borde läsa hemska böcker oftare så jag kan gråta mer istället än andra dumma saker!

ULLARED :D:D:D

Hej Hej! Idag ska jag åka till ULLARED :D Ska bli sååå kul! Shoppa loss ordentlligt asså! Men ska ändå försöka att inte göra av med för mycket pengar eftersom jag har gjrot av med redan 5 tusen sen den 25e augusti!

Jag har faktiskt de senaste dagarna mått mycket bättre och haft mer ork, t.e.x så har jag lagat mat både ons och tors... Dock åt jag.. Vilket ledde till massa ångest, som jag fortfarande bär på... Men skönt iaf att annars ha bättre dagar,. Hoppas det håller sig länge bara ! Mitt "riktiga" jag har kommit fram mer tror jag! "Flumbecca" som jag brukar säga :) Men jag kan även bli för hyper ( flum) och det kan jag när jag inte mår bra ockå.. Men nu är det mitt normala flum iaf haha :)

Aja, hinner inte skriva mer! Åker om 40 minuter och måste göra mig iorndning och tittar på om jag har glömt något till packningen!

Hej svejs!

långt inlägg...

Började med den nya medicinen igår då den kom till apoteket. Innan var jag tvungen att ta den gammla cymbaltan innan den nya kom till apoteket eftersom slippa biverkningarna. Men iaf, redan idag känner jag ångesten är mycket värre. I morse skaka jag, hjärtklappning o så. Jag trodde jag skulle få en panikattack... Även igår så var jag yr och det kändes som att något var på väg.. Men då hade jag inte tagot medicinen, så jag vet inte om det är biverkningar idag eller om det bara är så... Men jag har klarat mig både iddag och igår ifrån en riktig attack iaf och hoppas det inte kommer tillbaka. För det är så lätt att få en panikattack när man börjar oroa sig och blir rädd....

 Jag är rädd att skolan sabbas om jag nu får massor biverkningar då det är större risk att jag skolkar. Men idag har jag varit på alla lektioner iaf, och försökte vara så koncentrerad som möjligt. Hemma är det lättare att plugga, men just idag är jag så trött så orkade inte längre än en halvtimme typ. Vill bara gå och lägga mig, men det är för tidigt än...=( Men skolan är något som jag egentligen alltid skött, det är väl för att jag alltid tvingats.Men från och med förra läsåret på slutet orkade jag bara inte med skolan. Jag gick o drack på lunchrasterna istället eller så satt jag bara i korridoren,  gick oftast inte hem. Jag kunde vara i skolan en hel dag men inte vara på lektionerna. Skolan är en trygghet för mig på något sätt. Iaf den här skolan som jag är på nu. Men detta läsår så vill jag bara hem. Det är en trygghet att vara inlåst i mitt rum nu. Blir så lättad och lugn att vara för mig själv. Och då går även pluggandet mycket bättre. Jag försöker och vill verkligen inte sabba skolan. Men när jag väl bara känner att jag vill därifrån så bryr jag mig inte. Men detta beror nog inte på just panikångest. Isf är det en annan ångest eller vad det är. Känner att det bara kryper i mig, vill ut där ifrån, stressad, arg eller ledsen, orklös, hopplöshet o.s.v... Sen när jag kommer hem så känner jag ett stort lugn och en lättnad.. Då kan jag t.e.x plugga och koncentrera mig mer på det än om jag är i skolan då jag verkligen inte alls har någon koncentration.

Jag känner bara en stor oro att jag ska sabba skolan OCKSÅ, då jag sårar min familj och gör allting tvärtom än vad min terapeut säger.. Känner även oro om vad som kommer hända om jag fortsätter att dricka, äta som jag gör ( fast dock har jag ätit en liten måltid idag iaf) och sitta inlåst i mitt rum. Då kommer det kanske leda till ännu mer skadetankar, eller ännu värre tankar än det. För på sista tiden har jag verkligen bara känt att allting är hopplöst. Att jag inte kommer fixa att ta mig upp, eftersom jag är så rädd för att göra det. Iaf, så känns det som att jag mer har börjat bry mig om vad som faktiskt kan hända om jag gör si och så eller inte slutar med de eller de... Men samtidigt så orkar jag inte bry mig, just då jag är svag och bara känner att allting ändå är meningslöst... En stor rädsla är väl att mitt liv slutar som min mors... Det vill jag verkligen inte ! Men ändå kan jag inte ta mig i kragen och bestämma mig att det inte ska bli så. Det känns istället som att jag bestämt mig för att göra tvärtom. Hur får man sig själv att bestämma sig och att verkligen vilja??

Hoppas iaf att panikångesten blir bättre någon gång... Känner mig så less på den. Den blir bara jobbigare och jobbigare.. Den förstör så mycket i min vardag...T.e.x skolan, killen och vänner eller människor överhuvud taget... Det kanske låter larvigt, men jag tycker att den bara blir jobbigare och jobbigare.. När jag väl håller på vänja mig så blir den istället värre... Tänk om den blir så jobbig att jag inte ens kan få någon lugn stund alls och inte klarar av något som att gå till affären då ångesten alltid ökar.

En sak som jag bara vill skriva ner, som är jobbigt är att jag verkligen inte kan komenicera med ord om hur jag känner och hur jag mår. Sen går jag jämt omkring och ler och ser glad ut så ingen kan tro att jag egnetligen mår dåligt. Många har sagt att jag ser ut att må bra och att jag alltid ser glad ut. Visst det är väldigt skönt att mitt mående inte syns genom , men jag känner mig också så oförstoende.. Och den känslan är jobbig... Jag försår inte heller mig själv eller tar mig själv på allvar, så därflr låter jag allt gå längre och längre... Eftersom jag tänker att jag mår bra och det är inget fel på mig mer än lite deppig då och då ungefär. Tänker jämt " Näe du mår bra, det är ingen fara, tro inte att du mår dåligt eller att något är jobbigt" typ. Min familj tror nog inte på att jag har borderline.. Och det känns som ignen tror på det mer än min terapeut.. Jag tvivlar också på om jag verkligen har det.. Visst jag har symptomen, men vad är borderline egnetligen? Varför måste jag få en diagnos för att jag har skurit mig, är implusitiv, känner mig ensam ofta, ångest och tomhetskänslor,ätstörningar, relationsproblem o.s.v. Det är ju bara sånt som har blivit p.g.a min uppväxt, då jag inte tagit tag i mina problem som sedan bara blir större... Vad är en diagnos? Alla människor är väl olika? Varför har helt plötsligt alla ungar ADHD och ADD ?! Borderline var väl förr väldigt ovanligt , men nu så känns det som att det är väldigt vanligt att få den diagnosen. Äh jag vet inte, jag bara förstår inte egnetligen varför jag ska vara mer "onormal" än någon annan... Många mår ju dåligt.. Eller alla mår väl dåligt någon gång? Visst, sen har ju jag mått dåligt väldigt länge i perioder i mitt liv utan någon anledning direkt... Men... Jag förstår bara inte det där med vad borderline egentligen är... Det kanske bara är så för att jag VILL må dåligt? Men hur fan skulle jag vilja det? Näe jag vill absolut inte må dåligt, men varför gör jag allting mycket värre och trycker ner mig själv... Vågar inte göra framsteg och så?

 

Förlåt om detta inlägg blev lite rörigt och så.. Känner okoncenterad och känns som jag har så mycket i mitt huvud. Vill bara skriva av mig lite.

Vad är det egentligen med mig..

ursäkta att ajg inte har skrivit på ett tag. Men jag har bara inte orkat eller ens vetat om vad jag ska skriva om...

Jag vet inte alls vad jag känner eller tänker.. Men det är något inom mig som bara växer och inte alls vill släppa taget om mig.. Det känns som att jag aldrig kan få en lugn o ro inom mig. Jag har ständigt panikångest och en massa oro i min kropp... Det kring maten e inte bättre, svälter mig på vardagarna o äter på helgerna... Hatar mig själv att jag äter på helger.. men om jag inte alls äter så kommer alla fatta att jag inte äter heller... Sen så kan jag  helt enkelt inte låta bli att äta tillslut... Och drickandet har i princip ökat känns det som... Men jag har inte pengar att sitta och dricka längre flera gånger i veckan... Men jag har licksom det där suget och jag vill inte sluta även fast jag kan få panikattacker o MER panikångest av alkohol... Men ibland mår jag ju bra och blir lugn o.s.v....

Sen skar jag mig i fredags när jag hade druckit....Dock inte djupt men skar bort huden rätt så mycket med rakhyveln. Jag minns faktiskt inte alls mycket ifrån det, och de är det som är läskigt. Jag minns inte knappt hur jag visste att rakhyveln låg i skåpet och jag vet inte om jag tänkte på att jag ville göra mig illa, innan jag gick in dit. Och minns inte knappt när jag gjorde det förrän jag hade gjort det.. Eller har bara svagt minne. Och så full var jag inte att jag inte var medveten. Visst jag var väldigt full men jag var inte omedvetande annars.  ... Som sagt alkohol är så dåligt för mig ibland också... Har suttit mitt på dagen AS packad på rececentrum o slagit i huvudet i väggen och skrikit rakt ut, samtidigt som jag inte visste om vad jag gjorde. Jag har slår och skriker och gråter... Ändå så vill jag fortsätta dricka.... ?

Sen är det ju det här med kärleken...:) Jag känner verkligen att jag gillar honom så grymt mycket. Han känns licksom rätt. Men problemet är  MIG. Jag har så svårt att spänna av och ångesten förstör så mycket för mig, oss.... Jag känner att jag tappar lust och allt de där... Och då blir jag så orolig och rädd att jag inte gillar honom. Men om jag inte gillar honom skulle jag väl inte fortsätta träffa honom och sakna honom? Visste jag känner att jag vill och behöver vara för mig själv när jag inte mår bra.. Men jag saknar honom fortfarande när jag tänker på honom.. Vill gärna vara vid honom... Men UTAN ångest... Känner mig så less på den här ångesten.... Men iaf, så går jag jämt och oroar mig på det dåliga, altså att jag inte är så sugen jämt och att jag behöver mycket tid för mig själv... Oroar mig så grymt mycket och mår så dåligt för det. Jag vill ha lust och ork. Jag vill inte ha några problem heller som tynger ner honom... I fredags gick han in på toa för att han misstänkte något... O såg mig.. Det var inte alls kul.. Skäms så mycket....Vill inte att det ska hända en gång till...

Föresten så har jag nu bytt medicin ifrån cymbaltan, som inte hjälpte mig till veaxafin eller vad det hette... Jag vet inte vad den är bra för mer än antidepp.. Min läkare kan typ ingen svenska , eller inte så bra iaf. Så jag förstod henne inte så mycket och hon skrev inte heller i anteckningarna varför jag fick den medicinen... Men aja, får väl hoppas att det bara blir BÄTTRE.

Men hoppas de inte ger biverkningar att börja med den här, för jag har haft världens biverkningar av att trappa ne rpå den gammla. Eller rättaresagt så hade jag inte kunnat ta ut min medicin p.g.a min läkare som slarvade. Så var utan i fem dagar. Var pååå såååå dåligt humör, arg , ledsen, irriterad... Yr som bara den och mådde inte alls bra. Skolan klarade jag inte av. Började gråta en gång för att jag inte kom på någon novell jag kunde skriva om, så stack bara där i från. Och skolkade en del ja... Det kan jag normaltvis också göra. Men jag försöker iaf så gått jag kan för att inte göra det. Jag har aldrig varit en sådan som slarvar med skolan, det började från och med förra läsåret då panikångesten började sättas igång då jag inte orkade med skolan... Men hoppas att jag ändå klarar av det här läsåret.. Jag MÅSTE.... och jag vet att jag kan.. Om jag bara håller mig på ett bra humör... Som är lättare sagt än gjort då... -.-

biverkningar..

Var på läkarbesök igår . Vi pratade lite om ny medicin eftersom den gamla inte har fungerat. Men eftersom jag tysdligen är känslig för mediciner så skulle jag trappa upp långsamt och börja första veckan med en tablett av min gamla och en halv av den nya. Men problemet är att det inte ska gå att dela den nya medicinen och den gamla medicinen är slut på reseptet. Så nu har jag varit utan sen lördags.. Minns inte varför , men jag fick ingen medicin i torsdags av min terapeut heller. Men iaf, så känner jag mig sjukt yr, och så lättkänslig och känner mig mycket mer "deppig" och fler skadetankar har kommit upp.... Jag kan inte slappna av.. Oron i kroppen river sönder mig ungefär... Och jag har mycket starkare ångest. Inte alls kul...

Min terapeut skulle försöka få tag i läkaren idag, som egentligen aldrig är där. Och denna dag var hon inte där. Så jag får väl vara utan i flera dagar till säkert... suck.... Aja... hoppas att jag mår bättre i morogn... För då vill jag gärna träffa den underbaraste :) <3 För när jag mår såhär så är det inte alls så kul att träffa honom faktiskt =( För jag sitter bara där och känner mig obekväm inombords... Känner bara att jag vill vara för mig själv licksom.. Kan inte slappna av =( Känns bättre att träffa honom då jag känner mig lite bättre och lugnare....

Mitt huvud är ganska tomt nu och jag är väldigt trött så orkar inte skriva mer just nu.. Kanske skriver mer i morgon :) Godnatt!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

overkligt..

Jobbig dag idag. Vaknade och kände mig vääldigt konstig och orolig på ett läskigt sätt. Tror det var overklighetskänslor men som nu har släppt lite. Men istället till stark ångest. Känner mig orklös, nedstämd... Hatar mig själv.. Känner mig värdlös och allting känns bara hopplöst. Tjockis tankar. Känner mig rädd att förändra och försöka göra något till något bättre...Men känner mig också rädd att förstöra och göra allt mycket sämre.

Känns som jag inte orkar tänka på något. Känns som att jag inte heller tänker på något , men egentligen tror jag att jag bara är omedveten om alla tänkar som snurrar i huvudet. Känner mig för orklös för att lösa allting snurr...

Näe jag vet inte vad jag ska skriva.. Vet inte alls vad jag känner och vill. Det känns tomt, men samtidigt massor snurr, krångel och massor önsknigar och oro där i... Känner mig seg i huvudet och vet knappt vad jag skriver.

Vet inte vart jag ska komma med denna text. Men aa.. en bajsdag... Allt känns bara overkligt...

Äldre inlägg