Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från februari 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Mycket..

Vilken oro (eller vad det  nu är) jag har i kropppen... Känns även tomt men ändå mkt smärta/obehag. Känner mig ensam men vet inte riktigt varför. Jag har under dagen längtat efter att komma hem och göra mig illa.. Men de tankarna kan bli bättre å har då inte alls lika stor "lust" att göra det längre.. Känns nästan jobbigare att  det är så, alltså att det går så mkt uppåner...

Kanske en kobination med skolan,djuren, maten och biverkningar... Skolan är ju väldigt pressande och stressande.. Känns bara hemskt att tänka på det, gör ont i magen av den oron jag har för skolan. Å djuren oroar jag mig hela tiden för, i natt kunde jag inte somna förrän ett för att jag oroa mig att de bet på skivan.. Maten känns fruktansvärd just nu, känns som att jag kämpar o kämpar för att försöka gå ner i vikt, men inget händer förutom att jag går upp o ner mellan kanske tre eller fem kilo.. men dock känns de som jag går upp mer då jag går upp... Känner mig äcklig och skäms...Men samtidigt mitt i de känslorna o tankarna funderar jag på om allt detta verkligen är värt? Vasrför lägger jag en sån energi på detta? Inte bara på min egen kropp utan jämför ALLAS. Varje människa jag ser , tittar jag direkt på hur kroppen ser ut... Känns sjukt jobbigt. Å att sluta med medicinen känns bara hopplöst, jag har lyckats öka bara en dag på en vecka...

Känns bara inte alls kul just nu...

Hur tänker jag...?

Jag förstår inte varför? Varför jag tänker så mycket på att skada mig själv..? att jag saknar det... Längtar verkligen till det ... Men jag blir ju arg på mig själv, vill ju inte börja skada mig igen så mycket som ja gjorde förut!Och jag vet att om jag väl börjar så kommer det där tvånget och då skär jag mig dagligen eller varannan dag... Vet inte riktigt vad jag ska göra!  jag vet att det är dumt.. men samtidigt bryr jag mig inte..  Men jag bryr mig visst! Iaf lite...  Och jag vill verkligen inte få en massa fler ärr och sår på armarna.. Speciellt för att familjen kommer se att jag gjort mig mer illa då.. Nya ärr syns ju mer än de som är blekare... Och jag hatar att visa mig svag inför familjen.. VILL INTE!

Näe... ska försöka att inte göra det idag heller..Stod emot igår.. Men någonstans innom mig tänker jag " Jag måste, måste få det gjort... göra djupare denna gång!" Vill jag ha uppmärksamhet av min terrapeut eller är det någon som känner igen sig ?? För jag skäms ju att berätta för henne... så tror ju inte direkt att jag vill ha den uppmärksamhet av henne? Dock att hon inte ger någon uppmärksamhet vis självskadande... Därimot vet jag att jag kan komunicera genom självskadande.. alla ord är utifrån såren.. eller vad man ska säga... Vet inte !!!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

förvirring

Nämen...blev visst några cider igår. Men va fan.. drack ju as svaga... fyror bara... Fyra stycken bara.... Men ändå mådde jag skit av det.. Tror det är min jäkla medicin som spökar för idag vaknade jag med jäkla biverkningar... yrseln å sådär... Känns som jag är typ bakis idag... är dö seg å ångesten gör mig gaaalen!!

Hade ju även ångest igår med... så tog upp rakbladet.... Men egnetligen fattar jag inte vf jag gjorde det... för jag var ganska lugn innan ... Kändes mer som tvång... Men kändes också som jag behövde... Ville bara göra mer och mer och mer... Dock vare inte så djupt som jag tidigare har gjort. men blöder gör det ju alltid, känner mig lugn o nöjd då...Å skönt kändes de att bara skära o skära o skära mer o mer o mer... efter känns det också skönt.. även om panikångesten är kvar... Dagen efter när jag tittar, hatar jag  mig själv att jag inte skar upp ännu mer.... Undrar vf det är såhär...? Förstår licksom inte....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Känner mig hemsk...

Har inte alls mått bra idag... Köpte ju en ny gerbil igår... Började med två bråk ... satte dom då i varsin bur.. idag har jag delat akvariumet så nu e de båda där... Jag vet hur jag ska göra o vad man ska göra för att de ska kunna bli kompisar... Men är så rädd att de biter sig loss in till varanndra....Kommer aldrig då förlåta mig själv.... Så nojjat mig ordentligt hela tiden.. men detta är ju det bästa jag kan göra...Jag kan inte skylla på djuraffären helt men om de skulle gett rätt information så skulle min lilla grbil fått det bra ifrån början....

Aja måste försöka tänkta possetivt... min terrapeut lugna ner mig... har verkligen världens bästa terrapeut... Ska försöka att inte skära mig idag... Gjorde det igår för att jag kände mig hemsk emot djuren... Men jag ska lösa detta !!!

Idag ska jag snickra!

Mycket ångest inom mig just nu... hjärtklappning,yrsel och svårt att andas.. Men jag är ändå inte så depp.... Så idag ska jag träffa leif och snickra lite med honom till mina djur... Så jag kan sysselsättas idag. Känns som att jag behöver det..

Jag försöker vara possetiv och tänka lugna tankar... Men det känns svårt.. Och det är jobbigt att jag inte ska träffa min terrapeut den här veckan. Det brukar vara en trygghet att veta att jag ska dit. Men jag kan ju alltid smsa men det gör jag inte när jag mår såhär. Känns som att hon inte direkt kan hjälpa genom att mer säga att jag ska distrahera mig. Det det är något som inte funkat än, jag mår ju lika dåligt efter ändå. Jag saknar en person väldigt mycket just nu.. eller två... Dom kunde jag alltid skriva av mig helt till.... Å de behövde inte direkt komma med råd eller något utan de stöttade och lyssnade bara . Det var skönt att ha de personerna vid min sida...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Idag känner jag mig mer människa...

igår mådde jag ju inte så bra. Även fast jag sysselsatte mig och därför  kunde glömma bort allting ibland, så kändes det ju hela tiden obehagligt i kroppen o.s.v... Hade starkt sug att skada mig också, men lät bli denna gång med . Och det är jag stolt för i efterhand nu. Men iaf så tog jag en venlafaxin igår kväll, istället för att vänta tills idag.. Eftersom jag kände att jag inte orkade må sådär as piss idag igen och jag skulle nog må ännu sämre än igår .Så nu har jag tagit 35 mg i måndags (tror jag) och sedan i torsdags och sista jag tog var igår kväll... Så jag är väl ändå på rätt väg ! Blä, vill ju bara bli av med den så fort som möjligt !

Idag mår jag iaf bättre tack vare tabletten igår tror jag. Ingen yrsel och orken är mer. Dock är ångesten kvar och lite overklighetskänslor men det är också mycket mindre. Känns inte lika konstigt och overkligt utan är mer här . Men fortfarande lite frånvarande och konstigt. Skönt iaf att få en dag som jag känner mig lite mer männsklig....

Hoppas ni har det bra! Kram

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Promenad?

Ångesten kanske är mindre idag. Isaf har jag inte lika stark hjärtklappning o kan andas. Men ist känns allt overkligt , konstigt och jobbigt. Vet inte riktigt vad jag ska göra eller vart jag ska ta vägen. Men ja.. jag vet inte hur jag mår alls.

Har bundit ihop två burar till min "lilla" hamster ida :) Nu har har hon två burar. (rör emellan) Känns roligt, å hon verkar tycka detsamma:)! Dock är jag helt slut nu x) Men jag tror inte jag ska sova.. Det bästa kanske vore att ta en promenad då jag kommer ut lite...  Får se vad jag gör!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

ja...

Väldigt jobbigt just nu. Ångesten är på mig nästan hela tiden o känns som att jag inte får någon luft... Är också väldigt trött men vågar inte sova. Kanske då vaknar inatt o inte kan sova... Jag vill göra något , är rastlös eller det sådär kliar i hela kroppen...Men jag orkar itne vara sysselsatt hela tiden o vet inte heller alls vad jag vill göra... de fortsätter klia i hela kroppen o obehaget klöser i mig...

 Jag tänker mycket på att jag bara vill skada mig själv. Saknar när de e ömt o värker i såren dagen efter o även det där när man bara vill skära mer o mer o mer över hela armarna tills det verkligen lugnar....Om jag gör det en gång å det ger något possetivt så känner jag att det inte spelar någon roll, kan väl lika gärna göra en gång till... Men jag vill INTE fastna i skitet igen. Mår dåligt idag över att jag inte kunde stå emor igår. Oro känner jag iaf . Men skulle även hata mig sj omjag inte skadade mig sj... så.. ja ja.. orkar inte riktigt tänka alls på vad jag faktiskt gör. Känns som att det inte spelar någon roll om ja får några fler ärr... fast nu är det något som säger emot .. de e ju faktiskt fel att skada sig sj... iaf så kommer rädlsan över mig att jag ska få vara tvungen att byta terrapeut om ja faller ner totalt igen.

Iaf så läängtar ja så mkt efter att bara dra hårt över min arm flera ggr med ett vasst vasst rakblad... såret öppna sig ...blodet sakta komma fram ... känna hatet mot mig sj o dra ¨ännu hårdare... tills man är "nöjd"....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

kass dag.

Mitt mående är en jäkla bergodalbana.... Mår inte alls bra idag. Har tillomed gråtit, som jag inte brukar kunna. Ensamheten jag känner gör så ont... Saknaden och önskan jag känner. Skadetankar kommer mer och mer och blir starkare och starkare. Men jag vill inte. Men jag vill licksom.... Eller jag känner mig dålig som står emot. Men känner mig hemsk om jag också gör det. Inte mot mig själv direkt utan isf om jag blir påkommen av familjen å terrapeuten.

Iaf så har jag varit väldigt känslig.., Jag kan ifrån ett ganska bra humör falla ner i destruktiva o deppiga känslor, för minsta lilla grej. Känner mig ganska nere just nu men overklighetskänslorna börjar släppa som jag även haft idag. Är ganska tom i huvudet och orklös... Jag orkar inte bry mig om något eller göra något vettigt alls. Knappt så jag orkar gosa med mina bebisar...(djuren)

Jag tror det är nertrappningen av venlafaxinet som spökar....

jäkla venlafacxin.

Har ju börjat med voxran nu. Från o med igårkvll skulle jag sluta med venlafaxinen. Men idag har jag en hel del biverkningar o yrseln blir bara värre å värre. Så jag var tvungen att ta en tablett. Tänker inte må såhär i morgon i skolan. Bajs på det säger jag bara. Jag vågar ju inte ringa ett samtal o fråga en läkare hur jag ska göra, så jag gissar mig lite fram till en lösning. Tar väl en tablett när de e akut o förhoppningsvis behöver jag ta mindre i mindre under längre tid. Jag vet inte annars hur jag ska göra. för jag orkar inte med denna yrsel,ångest o humörsvägningar. När jag vet vad det beror på och en tablett kan hjälpa.. ja då tar jag ju tabletten såklart.

Uch asså har varit på så jäkla dåligt humör idag. Så lättirriterad. Men det går ju över ibland. Känner mig även ensam igen. Saknar många personer o vill självskada mig.... Men igår stod ja emot även om det var närmre än vad de brukar till handling.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg