Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från april 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Haft E här sen igår

Har itne skrivit på några dagar. Har inte orkat eller hunnit. Har haft en kompis här sen igår. mIn bästa kompis E. Mina föräldrar har inte varit hemma så vi har varit ensamma. Skönt ! Lagade pizza och sen kollade lite på film :) ´Myst med mina djur såklart också. Så jag har mått bra :) Förutom att jag åt upp en halv plåt med pizza igår. Snacka om ångest.... Känns som att jag gått upp massor.. Men samtidigt är det väl bra att jag inte fick upp maten.. Vill inte göra så när E är här. Men aja får väl börja banta bort det i morgon eller så...

I fredags var det rätt dåligt. Tror det var biverkningar av min voxra. Hade ju inte kunnat ta den på några dagar och sen började jag  med två tabletter på en gång.. Jag mådde iaf itne bra. Var väldigt orolig med mycket ångest.. Overklighetskänslor och kändes som att jag inte riktigt hade kontroll på mig själv. Kändes bara obehagligt. Men tillslut kunde jag somna, och på lördagen vaknade jag som ny ;)

Aja vet inte vad jag ska skriva. Nu fick jag magkniip x) Föresten ska svara dej snart, (du vet vem du är) på ditt mail :) När jag har tid . Ikväll eller så :)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Extra stöd i skolan!

I morgon äntligen får jag min voxra igen ! Så att jag slipper överätandet. Eller.. ja när jag väl äter så äter jag massor. Typ i morse åt jag två mackor. Brukar väääldigt sällan äta frukost. Var as hungrig å sugen... Men sen åt jag dock inte i skolan då.. Vet inte vf men var inte hungrig eller sugen. Skönt de.. Men sen när jag kom hem så åt jag två knäckebröd, soppa och sen har ajg tryckt i mig en kexchoklad och en massa kakor. Uch....

Men jag har iaf inte gått upp, utan gått ner lite. Tror jag. vet inte hur mycket av det jag åt och drack vägde, plus att jag är uppsvullen om magen. Men iaf har jag inte gått upp. Men ville att det skulle stå många minus kilo... Men men... Det är väl bra egentligen att jag inte går ner så mycket på en gång... Tillslut skulle väl de hemma förstå. Man kan nog inte dölja hur länge som helst. Å de har ju komenterat att jag gått ner .. Så det kan ju vara så att jag kan bli påkommen.

När jag vägde mig hos skolsystern så pratade vi lite om skolan. Jag är ganska svår att övertyga ibland. Hon tycker att jag skulle behöva stöd . Det vet jag att jag vill och att jag nog behöver. Men tar mig inte på allvar, som vanligt. Jag tror att de bara kommer tro att jag är lat och inte orkar jobba , å söker uppmärksamhet . Men jag får faktiskt inte alls mycket gjort om dagarna. Prov å sånt där , de kan jag inte plugga på... Å koncentrera mig på genomgångar går inte heller så  bra. Jag ligger efter mer och mer. Men det värsta om jag får stöd och extrahjälp på eftermiddagarna, är ju att jag missar  de vanliga lektionerna.... Eftersom jag då kommer sitta med en lärare bara någon annanstans och göra det jag kan göra. Å då kommer jag också ligga efter massor.. Jag vet inte riktigt vad jag tycker är bäst. Men jag får ju panik av att inte få något gjort.. Om jag får hjläp så kan jag nog koncentrera mig bättre. Iaf om det är en lärare jag inte tycker "illa" om. Vissa lärare är jobbiga. Men iaf så pratade vi lite om det här och hon fick mig att gå med på att vi ska ha möte med kuratorn och prata lite om det här. Hoppas bara att de tror på mig.... Å skulle inte förvåna mig att jag sen får tillbaka all motivation och ork när jag väl får hjälp... Då kommer de väl tro att jag ljuger om mina problem kring skolan.

Föresten så ska jag på fest på måndag troligtvis :) Gud så kul :) Men hoppas att voxran inte får mig att må dåligt... Jag får fråga min terrapeut lite ¨å se vad hon säger. Vet inte varför , men läkaren varna ingenting för mig . Voxra verkar vara lite värre än de andra jag ätit. Att blanda med alkohol asså. eller så har jag ju glömt bort , de kanske har sagt något om det men att jag inte brydde mig...Men jag ska iaf testa :P finns inget bättre med lyckade fester! Sålänge jag inte har världens ångest och overklighetskänslor å allt det där, dagen efter så tål jag väl de mesta. Jag är väl van att göra bort mig eller bli döpackad :P Fast.... Jag vill helst inte ligga med någon kille .. Känns rätt onödigt och dumt. Å sen är det väl de där om jag får panikattacker och skadar mig hela tiden.. Det vore väldigt pinsamt. Får hoppas att det inte blir så... Uch. Aja, hoppas det blir kul!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Jag förstår ingenting!!

Jag minns inte riktigt vad jag skrev igår, orkar inte läsa genom heller. Men jag tror att jag skrev om att jag tror att jag gått upp i vikt ? Det läskigaste är att mina kläder har blivit större.. Testade t.e.x ett par jeans idag. Väldigt mycket större runt magen. Å även ett linne som blivit pösigt. Tror de satt ganska lagom för drygt två veckor sedan då jag senaste hade på mig dom. Jag trior inte någon annan dock ser isf om jag gått ner i vikt. Får höra ist att jag ser pigg och frisk ut. Jo det är väl bra. Men gör mig arg på något sätt. Jag känner mig väl oförstående och som att jag säkert bara överdriver och hittar på allting.

jag blir bara så arg och ledsen, rädd.... Tänk om jag inte gått ner i vikt även om jag tror det ? Eller om jag har gått ner i vikt men att jag tror att jag gått upp i vikt ? Jag är säker på att jag absolut inte är smal. Men tänk om min hjärna inte ser verkligheten? Jag vet ju fan inte längre vad verkligt är. Jag vet inte hur jag ser ut i andras ögon. Jag TROR att andra ser mig som mullig/tjock. Men jag har gått ner 20 kilo ( eller mer, om jag gått ner yttligare) . Hur jäkla tjock var jag inte då??? Jag känner mig tjockare nu än då. Hur kunde jag känna så? Tänk om jag var jättetjock men att jag inte såg det......De byxorna som hänger nu kunde jag itne få på mig då. Å jag tycker att magen är jättestor nu....... Den måste varit gigantisk förut....

uch jag vill bara prata med någon..... Vill få bekräftelse på hur jag egentligen ser ut. För jag vet verkligen inte det.

Annars idag så har jag varit i skolan. Jobbigt. Haft en hel del ångest, samtidigt som jag ändå kan orka le och skratta med kompisarna. Det gör mig förvirrad. Nu är jag iaf ensam i mitt rum. Hur skönt som helst. Njuter. Nästan aif. Ska försöka koncentrera mig på min serie nu. Även fast jag borde plugga. Ligger efter ännu mer. i morgon har jag två saker. Ett prov ¨å en redovisning. Har inte börjat på något av de två....

Det här känns bara inte bra...

Det här med maten..jag vet inte om jag börjar bli bättre eller sämre. Just viktmässigt tror jag inte det har blivit sämre, utan jag har nog gått upp i vikt nu under helgen. Men något börjar förändras i mitt huvud. Känns inte alls bra i magen. Jag ser mig själv som ännu tjockare. Jag tror verkligen på det också. Det gör mig förvirrad eftersom jag inte vet om det är sant eller om det bara är i mitt huvud. Men när jag tittar omkring på smala hälsosamma tjejer så synd ju revbenen å höftbenen.. Känns som att mina inte syns lika tydligt, så därför är jag tjock. Jag måste gå ner i vikt. Just nu känns det jätte jättesvårt. Jag kanske börjar tappa allting. Jag vill verkligen inte tillåta mig äta. Så har det självklart varit förut, men känns värre nu. Jag känner mig rädd men ändå mer rädd att äta. Jag vill verkligen bara bli smal. Det är det enda viktiga nu. Eller näe, jag vill väl helst känna att jag duger och äta normalt. Träna... Må bra ! Jag vet också att det inte är omöjligt, för jag har en terrapeut som är väldigt bra som kan hjälpa mig. Jag vet också att om jag bestämmer mig för något , så gör jag det. Men ändå så kan jag inte ta det steget. Visst jag har försökt och hon har blivit" imponerad" över hur mycket jag har försökt. Men jag kan dock inte känna att jag försöker. Jag har kontroll, lite. MEn itne tillräckligt. Jag känner bara att det enda viktiga är att inte äta, då jag mår bra. Jag saknar den "kicken" eller känslan. Hela tiden. Jag får panik när jag mår som jag gör nu. Jag orkar inte...

Kanske är det så att jag är väldigt geggig i hjärnan och därför får panik över vad jag känner. Men jag tror faktitskt att det börjar bli sämre. Men om jag märker det, är det väl inte sämre...?

Tung dag..

Idag känns det rätt jobbigt. Mycket ångest.. Orolig i hela kroppen.. Kan inte ta det lugnt och titta på min serie, sätte rpå paus och gör annat istället efter fem minuter. Sen har jag väldigt mycket ångest över magen också. Det är rätt läskigt om jag det bara sitter i mitt huvud, men jag ser verkligen tillomed på kort , att magne har växt.. Men inte konstigt om den är uppsvullen eftersom jag ätit hela tiden . Jag menar det verkligen, kan äta en stor potion mat sen är jag hungrig efter en halvtimme igen å äter en massa snacks , kakor och mackor.... Å sen äter jag mer mat och sen fortsätter det så hela tiden. Idag är det väl lite bättre. Åt massa i morse men jag spydde upp lite.. Hann inte spy upp allt för att jag fick magknip mitt i allt :P var tvungen att sätta mig och skita istället:P Men iaf så har jag inte ätit något efter det. Hoppas att det håller sig så. Vill verkligen itne vräka i mig hela tiden. Längtar till min voxra så att jag kan slippa det här.

Har verkligen ingen ork heller .. Även fast jag är utråkad och vill göra något. Försej så orkade jag rensa min byrå lite. Ska göra djursäkert i mitt rum och slänga ut en massa möbler. Men iaf så är jag rätt nedstämd och orkar inget. Ta upp djuren är något som är väldigt jobbigt.. Men jag måste ju.. Men blir inte lika ofta som jag brukar. Tog en promenad igår och det var hur jobbigt som helst, kändes som att jag itne kom någonstans. Därför vill jag inte ta en promenad nu heller. Ångesten blir bara lite bättre en stund , men sen börjar jag äta igen. Fast en promenad vore väl bra men jag orkar ingenting. Har mycket ångest... En promenad gör det nästna ännu värre då. Hjärtat slår ju ännu snabbare. Svårare att andas.. Å tankarna kommer igång . Det kan ju vara skönt ibland men jag tänker bara på P. Får dåligt samvete och ångrar mig så mycket.. Saknar henne... Hatar att jag tillät henne komma mig nära. Vill inte det längre. Orkar inte bli beroende av någon mer. Det är så jäkla jobbigt att inte kunna släppa någon, att hela tiden sakna personen. Vilja ha mer av det personen ger. Trygghet.. Vill klara mig utan andra personer.

Längtar till skolan i morgon så att jag inte kan gå å äta hela tiden. Svälta mig... Ta ut min voxra som hjälper hungern och matsuget. Måste verkligen gå ner mer i vikt. Jag VET att jag inte är smal. Jag vill vara smal. Hatar min mage. Mår så bra när magen inte är lika uppsvullen hela tiden och när jag ser på måttbandet eller vågen att jag går ner i vikt. Jag vet att jag inte ska svälta mig .. Men jag vill gå ner i vikt. Orkar inte....

Undrar om jag är deprimerad? eller om det bara är så jag är ?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

orkar inte känna mig såhär

Haft rätt mycket ångest sen igår å det går inte över.. Blir värst efter jag ätit. Åt popcorn för 1-2 timmar sen. Antigen är det halsbränna å ångest eller så e det ångest. Känner mig helt uppsvullen i magen. Har mätt mig runt magen och jag tror det ökats med 2 cm. Hur...? Det minskades när jag år mer än vad jag gör nu. Dock vet jag inte om det är vätskan som trycker mot magen. Har mer ont iaf. Tog promenad förut men hjärtklappning hade jag hela vägen ändå. För magen är lika stor . Känner fortfarande lika mycket ångest även om jag rör mig. Jag är så rädd att jag gått upp i vikt. Jag vet inte alls om jag äter lagom eller för lite. Men jag är hungrig. Jag vet att jag kan äta mindre så att hungern försvinner, men då går jag ner väldigt mycket fortare och jag vill inte familjen ska se eller att allt ska bli sämre. Jag vill ändå försöka så gått jag kan, men jag vill inte gå upp! Jag vet inte vad jag ska göra. Men jag har bestämt mig att jag ska äta väldigt lite i morgon, jag hoppas jag kan hålla det. Venlafaxinen hjälper ju mot hungern och suget, men den är slut och kan inte få ut det på apoteket. Vill inte ringa till akutenheten å gå dit och hämta heller. Så jag kan få en massa biverkningar plus att jag vill vräka i mig hela tiden. Men jag hoppas inte det blir så. Jag orkar inte känna mig såhär tjock. Måste bli smalare. Iaf känna mig smalare. Kan inte gå i andra kläder än stora pösiga som får mig se ut som en uteliggare eller något. Håret är blä och hela jag ser ut som skit. Jag måste titta på magen om den ser tjockare ut än innan, men jag mår så dåligt av det. För jag ser alltid bara tjock tjockt. Funderade lite förut. På vad Mamma har sagt när jag var liten och hur jag kunde vara så tjock som jag var. Asså att jag lät det vara så....Mår dåligt av det.. Jag vet inte riktigt vad jag känner, men känns rätt tungt. Jag saknar alkoholen...

Jag vet inte vad jag ska skriva. Ska försöka sova

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Rätt svårt..

Gud så skönt! Var hos terapeuten igår, hon tyckte jag hade gjort väldigt bra ifrån mig :) Jag har allt varit duktigare än vad jag trodde.. Jag tänkte inte alls på att jag varit duktig med maten, utan jag har bara tänkt på att jag hela tiden vill dra ner på maten och att jag även gör det, alltså inget bra. Men jag har faktiskt under flera dagar ätit som jag skulle... Har alltså försökt! En självskada gjorde jag dock. Men har faktiskt stått emot flera ggr också. Men därimot märkte hon att jag är mer nedstämd. Det stämmer ju. Plus att jag är rätt tom. Känner eller tänker inget. Och jag gillar det inte, jag vill känna något... Även fast det är jobbigt med ångest så är det iaf något jag är "van" vid och känner igen. När man e tom så känns allt bara konstigt och obehagligt. Vet inte riktigt vad som är fel..

Känns bra på praktiken. Även fast jag inte gör så mycket hehe. Sitter mest vid datorn ;) Men jag får bra sällskap på köpet, som jag faktiskt behöver. Nu när jag HAR SLUTAT MED MEDICINEN ska jag snart börja komma ut på krogen igen :D Längtar ändå, när jag dricker spelar det ingen roll för att jag känner mig inte så rädd då ;) Tvärtom! Då älskar jag allt och alla och pratar heeela tiden hehe.

Ska försöka äta.. Jag vet att jag varit bra förra veckan men känns ändå inte bra. Jag svälter mig ju den här veckan. Eller jag vet inte. Jag äter inget fram till lunch, då äter jag ganska lite, typ en tredjedel av en normal potion tror jag.. Om inte mindre då.. Tror det. Några tuggor typ. Sen äter jag när jag kommer hem typ 1-3 mackor. Å sen ingenting mer. Det konstigaste är att jag inte egentligen vill gå ner mer. Etersom jag inte vill att det ska synas på mig.. Vill inte bli påkommen. Men ändå svälter jag mig... Men hur går det ihop sig ? Svälta sig samtiodigt som att försöka stå still i vikt... Näe .. Men känner bara ett måste.  Jag vet men jag kan inte ta bort känslan utan går efter den istället än förnuftet. Det är rätt svårt.

ja det var väl typ det... Nu ska jag titta på min serie ;)

Taggat med: 

, , ,

Värdelös

Idag när jag vaknade var jag helt yrslig och mådde inte alls bra. Värkte i min kropp och ont i halsen. Men jag åkte ändå till praktiken. det possetiva var väl att jag mådde bättre igen av någon anledning.  Det negativa var att jag kände mig väldigt dum i huvudet eftersom jag inte fattade någonting alls. Jag brukar aldrig vara osäker med L. Brukar kunna vara mig själv. Och jag har aldrig direkt velat gråta vid honom . Men idag kändes det som att han också tyckte jag var totalt knäpp, trög och meningslös. Vi skulle mäta en massa och jag fattade ju aldrig vart han menade jag skulle hålla måttbandet.. Det var en massa folk omkring också. Blev för myclet. Försökte verkligen att itne gråta. Känner mig så känslig. Känns som att jag lika gärna kan dö om jag är såhär trög, å jag menar det verkligen när jag skriver dö......Måste vara någon fel på mig... Å jag vill inte leva så..Att vara trög asså. Var nära på att gå på toaletten o gråta men det skulle ju bara synas efteråt. Men jag kunde inte sen vara mig själv utan osäker och tyst. Jag är annars tvärtom. Jag bara kunde inte . Känner mig så värdelös . Hatar mig själv. Känner verkligen att jag måste ta tag i mitt liv och bland annat börja umgås med vänner igen. Eftersom jag är så osäker och inte längre vet hur jag ska betee mig typ. Men jag vet att jag än inte kommer göra det. Är för rädd eller något. Vågar inte.

Känner mig nedstämd.  Otroligt trött också, men det kan nog bero påa tt jag inte sovit så mycket och att jag har något virus i kroppen eller så. I morgon ska jag till S. Terrapeuten asså. Jag längtar faktiskt. Men hatar mig själv att jag längtar och saknar henne... Jag är rädd att jag ska bli " beroende" av henne också. Jag har ju blivit bättre på sånt. Men när jag känner mig ensam så saknar jag allt och alla människor som bryr sig och är snälla. Saknar P så mycket... Blir så ledsen...

Aja, ska försöka sysslsätta mina djur... Sen sova eller så..

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Lat

Lika lat än, kollat snart på 50 avsnitt av en serie.. Men igår träffade jag faktiskt kompisar. Skulle fira en kompis som fyller. Var jobbigt, men skönt att det är över. Medicinen går bra fortfarande. Jag känner mig fortfarande känslig, är väldigt trött och var lite yr igår. Men det är ändå bra! Nu hoppas jag bara att jag mår bättre utan den medicinen. Att jag får min ork tillbaka och inte har lika mycket ångest. Å de viktgaste av allt, att skolan går bättre!

Hm, känner mig väldigt tom i huvudet och minns inte alls hur jag har mått den här veckan. Jag tror ångesten varit helt okej.. Oron för maten o att jag gått ner i vikt är också bättre.Asså oron att bli påkommen. Egentligen borde jag fortfarande vara nojig och rädd, men jag känner mig rätt lugn, även fast dom hemma har komenterat om min viktnedgång. Jag är så pass lugn att jag vill äta mindre igen. men jag har iaf ätit lagom sen onsdags tror jag. Min mage har varit helt uppblåst så jag har köpt omeprazol. Jag tverkar verkligen om det fungerar men en läkare rekomendera det till mig. Jag har konstiga flytningar och ont i magen . Typ som mensvärk. Under naveln asså. Å där blir magen uppsvullen också. Haft så i kanske 2 år nu. Läkaren gjorde ultraljud eller vad det va. Var vätska eller något i tarmarna. Känns lite konstigt om man får flytningar av det.. Å att omepraol ska hjälpa. Men kan ju iaf testa. Än sålänge har det inte fungerat. För att det kan inte vara min hjärna bara. Magen blir verkligen väldigt uppblåst just den delen av magen under naveln. Kanske ska vara så, men väldigt jobbigt tycker jag.


När jag mår som jag gör nu är det nästan jobbigare än när jag vet att jag mår dåligt. Känner mig bara tom , inga känslor och inga tankar. Känns verkligen så. Det är då jag brukar vilja dricka och skära mig... Göra illa mig. Kanske för att känna något. Eller för att jag inte är van. Fast jag borde ju vara van. Jag mår ju såhär rätt ofta. Upp å ner. I morgon ska jag praktisera hos leif. Ska väl bli kul men jag längtar inte. Vill vara hemma :P

Ja... tomt...

2012-04-13

9 dagar utan min venlafaxin nu! Mår mycket bättre än vad jag trodde jag skulle må. Men jag gör ju inte så mycket. Jag ligger bara i sängen och glor på en tv serie. Har tittat på 25 avsnitt nu tror jag . Men jag är inte yrslig och tankarna är rätt stilla. eller typ helt stilla. Tänkte inte på något tror jag. Men därimot så får jag ju ångest av att jag äter. Igår var det okej. Men idag har det varit jobbigare. Och nu är det ännu jobbigare. Det konstiga är att jag får JÄMT hjärtklappning efter att jag ätit. Även om jag inte ens tänker på något... Måste väl oroa mig omedvetet eller..? Eller kanske det är något annat och inte ångest? Jag vet inte varför, men jag har alltid undrat varför jag inte mår bra.. Tänk om det inte är ångest jag har utan något kroppsligt...? Eller något.. Jag vet inte. Bara grubblat lite. Känns som att jag har förändrat mig, men jag vet inte hur. Har bara en känsla av det. Det kanske inte är så intressesant att veta, men har en känsla av att något börjar förändra sig inom mig.Possetivt kanske.

En sak jag funderar på, är om jag har någn fobi för sociala sammanhang eller något. Jag vill verkligen slippa allt socialt så mycket som möjligt. Fast ibland tror jag att jag vill träffa någon...Kan ju sakna mina vänner och jag bryr mig om mina vänner. Hoppas jag iaf.  Men ofta träffar jag någon för att jag har dåligt samvete, men när jag väl umgås med någon så kan det faktiskt ibland kännas bra. Som i tisdags eller onsdags t.e.x.Men jag märker iaf att jag blir räddare och räddare för människor. Istället än att gå till affären även fast jag är rädd och umgås med kompisar även fast ag är rädd, så gör jag det inte. Därför har det väl blivit värre såklart. För att det har blivit värre, jag vill inte längre träffa folk. Jag är så rädd att jag kanske inte ens bryr mig om mina vänner längre. Att jag är en sån som VILL vara ensam. Jag vill inte vara så iaf. När jag tänker på bra minnen med mina kompisar så är det klart att jag vill ha så nu. Men jag träffar dom ändå inte. Eller iaf nästan aldrig.

Nu stanna det till i huvudet. Jag känner mig ju som hjärndöd, som nte minns något alls. Nu ska jag fortsätta titta på min serie. Min hjärna är geggig och jag ber om ursäkt om mitt inlägg kanske är ointresserat eller konstigt. Känner mig lite wierd i huvudet. Hehe konstigt ..Har ju licksom absolut inte bara legat i sängen o glott på serien HELA veckan...

Aja, puss på er

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg