Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från juni 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Riktigt jobbigt.

 


Det är sådär. Jag oroar mig så mycket att jag snart blir knäpp. Iaf så har jag väldigt mycket ångest och allt känns lixom tungt, som i en dröm. Overkligt eller något sånt. Alltning jag ska göra eller gör känns bara jobbigt och meningslöst. När jag tänker på framtiden så vill jag gråta. När jag tänker tillbaka så vill jag ockå gråta. Jag har ahft svårt att sova på sistonde. vaknar flera gånger på natten och kollar vad klockan är.... Stressande... Sen på morgonen så vaknar jag ju också hela tiden. Tittar vad klockan är å är rädd för att försova mig... Men varför är jag det`? Tror det är för att jag är rädd för att missa frukosten. Men vad fan.....(!)

Är super trött på dagarna. Järnbrist tror jag att jag har. Väldigt lättkänslig och humöret går upp å ner. ibland kan livet ändå kännas bra faktiskt. Men sen så känns det skit igen. Iaf på eftermiddagen å kvällen. Då är det som jobbigast. Jag bara LÄNGTAR till det är kväll så att jag kan sova igen! Bara för att försvinna bort. 

Men jag försöker. Äter gör jag. Träna gör jag. Å skadar mig gör jag itne! Umgås med vänner försöker jag.... Allt de där är jobbigt. Men jag försöker. Men jag vet inte hur länge till jag orkar. Tillslut tappar man all kraft. Å jag kommer om en månad vara ensam. Då är minterrapeut på semster. Å jag har ingen jävla medicin mot ångest heller!!!! Näe det här är tungt....

Jag vill sluta oroa mig över allt!

  Jaha nu är den här oron här igen. Kan inte lugna ner mig och sluta oroa mig. Just nu oroar jag mig så mycket över just maten. Jag är ju veg å resten av familjen äter kött, därför så gör jag min mat själv. En av familjemedlamarna har komenterat mycket om att det är dyrt o.s.v. så jag har försökt att bevisa att det inte är så dyrt. Så jag får ångest över minsta lilla, jag planerar allt i minsta lilla detalj. Ändå får jag ju ångest... Min Pappa betalar ju gärna och säger inte så mycket men ändå så vågar jag knappt berätta att jag betalat för min egna pengar en hel del. Å då får jag ångest över det. Just nu tänker jag på frukt som jag behöver öka ( det gör så att kroppen tar till sig järnet bättre) å yougurt behöver jag varje dag till kvällsmålet. Frukten är ju egnetligen ingen fara, det är ju inte så dyrt. Äter bara ett äpple å en halv banan högst om dagen. Yougurten kostar 10 kr per liter typ, så det är inte heller dyrt. Jag försöker ta så lite som möjligt, samtidigt som jag får ångest om jag tar för lite. Grejen är ju att jag inte kan äta för mycket knäckemackor.... Det är inte bra för min mage, så hellre att jag äter en eller högst två knäckemackor med typ smör , ost å kanske tomat/paprika på. Yougurt med linfrön också såklart. Men jag vill gärna variera med något annat så att jag itne jämt äter samma sak hela tiden... Får ju ångest över att inte äta varierat heller, för det är väl typ inte bra ?

Så...yougurt å frukt... Det är väl yougurten som kan kosta lite men det är ju inga pengar egnetligen... Men sen kommer jag ju betala lite för andra saker som t.e.x lök,paprika ,tomatkross å lite andra grönsaker.. Pappa betalar väl ibland men jasg kommer väl handla vissa dagar då han jobbar å jag behöver handla... Då kommer jag ju använda mina pengar.. Känns bara som att jag vill veta exakt hur mycket pengar det kommer gå på per månad, så att jag bara vet... Så att jag kan lugna ner mig. 



Sen är det det här med kompisar. Det här med maten har gjort att jag har jättesvårt att ta mig hemifrån. Inte för syftet att inte äta, utan jag är istället rädd för att missa måltider eller äta för lite. Jag grubblar, planerar å oroar mig hela tiden. Idag skulle jag träffat L på stan. Dagen började med att jag tvingade mig upp klockan 9 för att äta frukost. Sen tänkte jag om jag då kan äta lunch vid 12. Men som är egnetligen lite för tidigt... Sen kommer jag då vara på stan mellan 12-14. Sen måste jag dra ifrån stan senaste 16. För att jag måste käka middag senast 17 å sen ut å springa vid 19. Så då blir det ju bara kanske 2 å en halv timme eller något på stan, som bara känns ondöigt. Egentligen är det väl inte onödigt, men ångesten säger att jag ska stanna hemma då jag slipper stressa och oroa mig. Någon som har åsikter om just det här? Skulle behöva lite smarta råd å tips.... Jag förstår verkligen inte hur man ska ha tid att göra något om man ska äta så ofta ? Man kan väl äta hos någon kompis men jag är ju veg, så det gör ju allt kompilicerat. Isf om vi båda köper mat å gör egen mat sådär, men det är ju inte jämt säkert att båda har pengar... Hur gör man då...? Ska man skita i en måltid å äta extra nästa? Går man inte upp i vikt då ?

Men i morgon SKA jag för en gång skull träffa min bästa vän... Förhoppningsvis ut å bada. Ska då ta med mig pastasallad... Så då går det ju bra.. Har ju det mesta hemma redan. Så kan ta med mig lite ingridienser å sen kan vi göra något gott... Å ut å bada! Har inte gjort det än å jag är nervös inför det. Som tur det så skäms jag inte allt för mycket inför min bästa kompis. Känns lixom som att det går, men jobbigt kommer det ändå vara. Gå i bikini lixom. Men jag ska det! Ska inte börja få massor ångest över det så att det bli omöjligt tillslut. 

Eftersom jag ändå ska träffa någon i morgon så känns det som att det är okej att jag stannar hemma idag. Jag måste iaf försöka hålla mitt löfte om att träffa någon minst en gång i veckan ( å då räknar jag inte med min terrapeut)

Det var skönt att skriva av sig lite. Få allt på plats lite mer. Nu kan jag släppa oron lite tror jag. Idag ska jag iaf sola, handla grädde, laga mat, städa å sen bara ta det lugnt. Så det är ju bra... 

kram på er!

Ska INTE ge upp!!

Hej å hå! Varit jobbigt det här med maten, mycket ångest å så. Men idag vägde jag mig å nu vet jag att mina känslor bara spökade... För jag har tillomed gått ner i vikt. Hahaha när ska jag sluta gå ner? Visst jag är ju normalviktig ( bmi 20) Men alltså det är faktiskt lite läskigt.  Jag vågade iaf berätta min vikt (äntligen) för min terrapeut, så att vi kan väga mig ... Men då ska jag ju inte titta på siffrorna utan bara hon. Så just därför e de ju bra att jag sagt vad jag väger nu. Vill gärna se men jag tror nog inte att det är en bra ide. Å kan ju väga mig isf på judon ... även fast jag aldrig är där. 

Näe känner mig faktiskt väldigt rädd, även fast en del av mig jublar. Men som jag har skrivit så ser jag ibland att jag gått ner i vikt. Å de skrämmer mig just när jag faktiskt ser. de gör det, även fast jag blir så glad å lättad. De e bara så läskigt för att jag lixom inte känner igen den kroppen. Det är lixom inte min..........Därför blir jag rädd..... 

Näe fan... jag kan ju inte gå ner mer då familjen redan är på mig. De kommer märka, de förstår jag. Men ändå försöker jag omedvetet gå ner ännu mer. Eller är det så att jag bara misslyckas totalt å verkligen inte har någon kontroll på vad som är normalt att äta å så. Men jag kommer ju på mig själv när jag försöker äta så lite som möjligt ( samtidigt som jag försöker tro att det är väldigt mycket mat) å har svårt att äta vissa saker. Eller jag äter nog allting, de mesta iaf. Men drar ner på det. Är lixom rädd att äta det. Som knäckebröd, bröd, pasta,ris o.s.v. 

Uch känner mig så liten å...ensam...Vill nog få uppmärksamhet/tröst. Vill bara höra att jag är stark å att jag kommer klara av det här. Att jag inte kommer ge upp. Att jag kommer få känna mig nöjd med min kropp å kunna äta å träna lagom. Inte få en massa ångest för minsta lilla kg jag går upp. Slippa ha den här jävla ätstörningen...Tyvärr så har jag ju hört att ätstörningen nog alltid kommer finnas där någonstans inom mig... Som kan växa å ta över igen... Å jag är så rädd för det. 

FAN JAG SKA INTE GE UPP!!!!!

2012-06-25

 


Näe det här är bara så jobbigt. Med mina humörsvägningar å min oro kring ALLT. Det jag mest är orolig å förvirrad över är maten. Jag vet inte alls hur mycket som är lagom!!!! Sen håller jag på att bli knäpp av att jag är orolig över vad familjen ska tycka att jag äter så mycket å så ofta... Jag får ju också ångest å mår dåligt över om maten jag planerar blir annat.... Får ångest över allt å vad jag än gör så blir det alltid fel! 

Nyss var det okej, å jag ville fortsätta kämpa. Men nu vill jag bara ge upp. Räcker med om någon pressar mig, då vill jag bara ge upp. Just nu vill jag bara dra mig neråt igen å skära sönder mina armar, svälta mig å dricka alkohol, ta droger å allt för att bara få mig må dåligare. 

fast....jag vill nog inte må dåligare. Samtidigt som en röst hela tiden säger att jag måste trycka ner mig så att jag mår ännu mer dåligare innan jag kan få må bra igen.  Skada mig mer å mer å mer å mer. De där tvången. Å de tar ju aldrig slut heller. Jag vill inte dit. Men vart är jag påväg nu? Till ett liv där jag varje dag får kämpa för att itne falla tbx? Näe jag orkar inte. Vill bara falla på golvet å ligga där å ruttna.....

Skolan kommer gå åt helvete, kommer förlora mina vänner, kommer få avsluta min behandling, kommer alltid känna mig inlåst å aldrig våga flytta hemifrån.... Ingenting kommer vara bra... Men om jag verkligen fortsätter kämpa å skiter i alla dom här tankarna å ursäkterna så är det väl klart att jag kan få ett liv.....? Men känns som de e så långt ifrån.......Gah... ska jag ,ska jag inte, ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag itne, ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte, ska jag, ska jag inte??????

Ensam...
tom...
kaos...
förvirrad...
oro...
ångest...
kraftlös...
meningslös...
värdelös...
liten...
stor...
Såååååååå hopplöst.......

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Den där jävla jobbiga maten!

Jag tror faktiskt att jag har ätit för lite mat. Har ju gått och varit hungrig å sen så tycker jag att kläderna blivit mindre, som jag skrev i förra inlägget. Så... idag tog jag kort på maten å sen skickade jag till min terrapeut, haha. Hon sa iaf att jag nog ska äta lite till. Jag åt så att jag mådde illa typ. Dock sjönk ju maten ner sen. Men ångest och magkatarr.. Tog en promenad.. Ändå är fortfarande magen uppsvullen å jag gillar inte det! BLÄ!  Men men ,jag ska iaf äta normalt å inte för lite ( eller för mycket för den delen heller).

Iaf så försöker jag verkligen mitt bästa, även fast det är jobbbigt. Är ju nu jätterädd för att gå upp i vikt. Men jag är nog faktiskt mer rädd att gå ner i vikt så att jag får en massa problem med familjen. Det får inte hända!

Hade en okej midsommar igår annars. Grillade på kvällen det var mysigt. Grillade lök, svamp å paprika med god marinad. Sen grillade jag sån här hallomoni eller vad det heter ( grillost). Den är så jävla gooood! Potatisgrättäng, sallad och bröd till :) GÖTT :)

Ångest,oro,oro,oro,oro ÅNGEST

Känner mig så tjock just nu. Så rädd att gå upp i vikt... Verkligen jätterädd =( Men jag är också jätterädd för att gå ner i vikt... Eftersom jag vet att familjen ser det... Å jag har ju ingen kontroll alls, alltså jag ser ju inte ... Så därför känns det läskigt....Jag tror inte jag har gått ner i vikt.. Men tycker kläderna blivit större... Gah. Läskigt å oron dödar mig verkligen. Jag är orolig för allt. orolig för att äta, orolig för att inte äta å orolig för att äta fel... Jag har verkligen ingen koll på exakt vad jag ätit de här senaste dagarna. Men två glassar har det blivit idag =( Har ont i halsen, skönt med något kallt då. Men ångesten efter är inte direkt skönare. Annars har jag nog skött mig just för såna saker ( fölrutom helgen) Men är rädd för maten också.. Går runt å är hungrig.. Så jag försöker öka lite, men får ju bara ångest utav det. Känns som magen verkligen växer å jag vet inte vart jag ska ta vägen!!!!! Gillar inte alls den här känslan. 

Igår hade jag tankar på att svälta mig igen... Kändes rätt nära... Men jag har ändå fortsatt äta. Dock så ökar jag väl inte portionerna så jättemycket. Skiter it. De borde ju fan räcka det jag äter!!  Kan jag inte få vara min hamster som alltid äter ...? å hon är ju alltid lika söt också...Fusk =(

Jag ska börja skriva upp vad jag äter. Bara för att känna att jag har lite koll på vad jag faktiskt äter och hur mycket. Sen kan jag ju fråga terrapeuten om hon tycker det är bra. Gah är så förvirrad, är så jävla petig när det gäller maten... Jobbigt det här också med att laga mat, eftersom någon här hemma hela tiden har komenterat å sådär...Känns så tungt lixom.. Gömmer faktikst maten när jag är i rummet... Så att personen inte ser....

Fast jag tror att en stor del av den här spänningen å oron jag har, kommer släppa den 25, då pappsen får pengar.. Just nu har jag ju inte alls mycket mat... Så finns inte så mkt variation... de får jag ju också ångest över...

2012-06-17

Har inte så mycket att skriva.. Mitt mående går upponer. Igår hade jag skit i min hjärna. Men idag har det varit bättre. Har träffat L å snickrat och så till min lilla bebis... Hon verkar trivas i sitt nya hus :) 

Ska försöka träffa kompisar...Men känner mig så trött och orkeslös. Vill helst bara vara hemma. Men måste ta mig ut, mår så mycket bättre då! Jag vet inte heller om jag ska börja öka min motion med promenader varannan dag. Det är ju bara promenader , de gör väl inget? Men börjar nog faktiskt både känna å se skillnad. Kanske inte går ner i vikt.. Men tror nog faktiskt att min mage är liiiite plattare... Antigen är det psykiskt eller är det så. Kanske för att jag tränat mycket magmuskler i snart sex veckor... Men är så rädd , helt ärligt. Jag är rädd att jag ska tappa kontrollen å rasa ner i vikt . Jag VILL gå ner i vikt. Men jag vet att det kanske inte är världens bästa. Jag vet att jag nog inte väger för mycket, även fast jag tycker det. Vill ha bmi 19... Har 20... Men jag blir nog inte snyggare för det ärligt talat. Men sålänge jag äter 5 ggr om dagen och ute å springer varannan dag då jag också styrketränar magen ryggen å lite så, i en halvtimma...Sen ska jag börja träna judo en gång i veckan. Sen är jag ute och cyklar när jag t.e.x ska till stan ( 6 km ) . Jag vet inte hur det blir om jag promerar varannan dag också? Alltså motionerar varje dag. Grejen är ju att det ska vara bra. Men jag vill inte rasa ner i vikt å tappa kontrollen. Jag vet inte om jag gör det ju.... Av någon anledning känns det ju som att jag går ner i vikt i både kläder å vad jag ser.. Samtidigt som jag känner mig stor ;) Men försöker förtränga bort dom tankarna och sluta titta på magen just då.

Aja, tror nog jag tar det lugnt. Börjar med judo. Skiter i promenaderna. Tar det lugnt fram... Å sen ska jag börja öka potionerna då jag tror att jag kan ha ätit för små potioner.... Det här blir nog bra... Iaf så har jag återfått min kontroll, jämfört mot några veckor sedan. Är de fem sex veckor ? Tror det... Känns faktiskt asbra! Även fast svältandet fortfarande lockar. MEN JAG VILL INTE. Vill inte tbx dit. Vill bli HÄLSOSAM å må BRA! Så det så!:) 

förändringar

Hej! Jag har inte orkat upptadera på några dagar.. Det har varit mycket.... Min lilla gerbil var ju sjuk, men men nu har han somnat in.. Känns riktigt jobbigt å har gråtit hur mycket som helst.. Men nu sover min lilla kille i lugn å ro... <3 var ett jobbigt val men det kändes som det var de rätta för honom.. Så jag har mått sådär... Men den här veckan har jag inte självskadat å jag har skötte maten bättre.. Har tagit tag i träningen igen efter någon veckas uppehåll oxå. Var hos min terapeut igår, vi pratade lite om hur jag ska få mer stöd. Jag ska få en kontaktperson å sen även börja hos en Sjukgymnast som ska hjälpa mig känna känslor bättre å hjälpa mig slappna av å jobba med min kroppsuppfattning.. Känns faktiskt bra.. .. För vågade jag inte men nu vill jag ha förändringar... Få fler trygga vuxna omkring mig.. Blir jobbigt det här med beroendet av andra, men det löser sig nog å blir lättare för mig. Jag är mer positiv å vill ta tag i mitt liv nu.. Men det här går ju uppåner men har aldrig vågat såhär mycket förut. Det är nog mycket jag ska tacka min Voxra för.. Den verkar hjälpa :) första medicinen som e bra, tack wiie! I sommar ska jag försöka sysselsätta mig mycket å v 28 börjar jag sommarjobba.. Nervös men det ska nog gå bra! Jag vet nu oxå att min terrapeut inte slutar jobba förrän slutet av nästa månad. Det känns lugnt å tryggt! Fan vad tacksam jag att jag under mitt liv faktiskt haft några människor som hjälpt mig så mycket... Är så tacksam för det.... Jag vet att jag blir krävande, men jag behövde å behöver nog trygghet.... Som jag aldrig haft hemma... Något som jag saknar.. Idag ska jag vara barnvakt åt min lillebror, lite nervöst å jobbigt men han e underbaraste å brukar lyssna å vara lugn med mig ;) Kram till er alla!>

Länk till er blogg?

Är det någon som vill ha en länk till eran blogg, här på min blogg ?:)

Var typ det jag skulle skriva bara. Orkar inte skriva idag...

Känns som att jag snart ramlar ihop...

Uch, ångesten kväver mig idag. Hjärtklappningen har ju varit sjuk idag.. Känns verkligen som att jag snart snart snart spricker. Eller hur jag nu känner.  Jag försöker andas och ta det lugnt. var verkligen inte alls någon bra ide att dricka med voxra. Fy. Nu känns det som att jag inte alls ska dricka mer. Egentligen ska jag inte det, å de vet jag. Men tänker ju så lixom att jag ibland faktiskt har kul å kan ta det lugnt. Men är det så värt allting ? Nja...

Min lilla gerbil har fått ett sår i örat ju. Har haft öga på det under en vecka å rengjort det lite. Två första dagarna blödde han för att han kliade sönder. Men sen blev det en skorpa så jag tänkte då vänta lite å se hur det fortsätter...För han kliade ju sig lixom inte, iaf inte när jag tittade. Men idag så har han blött jättemycket... Så det blir veterninären! uch mycket ångest där. För det första över just att han inte mår bra å sedan för att jag egnetligen inte har råd. Men djuren går alltid före allting annat för mig. Eller det beror ju på vad det handlar om, hehe :) Asså har så dåligt samvete...Känns så elakt att ha två djur i burar ( eller akvarium då ). De har stort , iaf min hamster. Men känns lixom elakt, även om jag tar hand om dom. Har ofta dåligt samvete. Så nästa djur får bli katt.. När jag bor bra å så, så att katten kan var a ute :) Jag tror att mina djur mår bra , de ser ut som det . Men jag mår dåligt över att de är i burar, även om jag släpper ut dom också. När jag köpte djuren så tänkte jag inte så långt. Har ju haft hamstrar förut. Men jag har lixom tänkt på det där nu... Uch...Aja...

Sen oroar jag mig massor över maten... Har ju slarvat å är rädd helt enkelt. Men ska ta tag i det här i morgon. Jag måste. Idag har jag ätit men åt mycket en gång. Så jag äter ju inte regelbundet. Det är också fortfarande jobbigt att familjen inte riktigt förstår att det är bra att äta flera ggr om dagen. Eller de kanske tycker de är bra. Men de lixom frågar varför jag äter igen... Känns jobbigt...vet inte vad jag ska svara.... Allting blir bara så komplicerat ¨å svårt för mig.

Har också ångest över sommarlovet. Vill verkligen inte ha sommarlov. Uch. Men ska försöka hitta på massor saker. I morgon ska jag cykla ner till stan för att jag måste hämta min mobil som varit på lagning. Så då kan jag ju träffa en kompis, eller kanske mamma.

Ekonomin är också ångest. Har knappt pengar å är skyldig Pappas tjej. Känns jobbigt... Jag brukar inte direkt tänka på pengar så jättemycket. Men har lagt ner så mycket pengar på burar å sådär. Flera tusen sammanlagt tror jag. Å jag behöver så mycket. Kläder och skor är något jag verkligen behöver.

Jag ska ta en kall dusch nu tror jag. Ska försöka att inte skära mig. Verkligen... Även om jag känner lite "tvång". Hoppas att det kan hjälpa lite att ta en kall dusch å sen kasnke glo lite på tv eller något... Promenad vore ju egnetligen inte dumt. Men det orkar jag inte...

Äldre inlägg