Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från juli 2012

Tillbaka till bloggens startsida

sommarjobb och magångest

Oj, har inte typ bloggat på jättelänge... Har jobbat och varit helt slut när jag kommit hem. Har bara latat mig och tittat på film. Eller jag har styrketränat också varje dag. Duktigt ;) Men annars så är jag väldigt väldigt trött. Men jobbet går bra och jag mår ju lite bättre av det , just kring alla orotankar. Jag hinner ju inte gå omkring å oroa mig! Så det är verkligen jätteskönt! Men det är jobbigt att vakna klockan fyra på morgonen! Har även mycket ångest kring min jäkla mage... Antigen har jag gått upp i vikt eller så är jag uppsvullen av stress eller att jag styrketränar magen rätt mycket.. Jag har faktiskt börjat få lite magrutor som börjar synas lite. Stolt som in i helvete. Men kan inte riktigt njuta av det när jag går omkring å känner mig jätte jätte jättestor! Får panik för att någon kanske kan se att jag gått upp i vikt. Måttbandet varierar 5 -7 cm uppåner.Så  jag vet egentligen inte om jag har gått upp eller inte. Men jag hoppas verkligen att det är musklerna... Har aldrig någonsin sett början på några magrutor men nu ser jag resultatet!! :D Jag är ju fastighetskötere nu under 4a veckor ( är inne på 3dje veckan). Alltså klipper gräs, städar trappor, rensar ogräs o.s.v. Mestadels har jag väl klippt gräs å städat trapp... Jobbar i 10 timmar ( 1 h lunch dock) Så jag borde verkligen inte gå upp tycker jag... Eftersom jag inte äter mer mat eller mer onyttigare mat. Det är väl isf att jag småätit lite. Men det är ju inga stora mängder. Uch... Mår inte alls bra just nu kring tankarna om mat å vikt. Vill verkligen dra ner mer på maten. Å jag ska det. Tror verkligen att det går. 

Någon som vet om magmuskler kan få en att se tjockare ut ? Mer putmage? Höftbenen å revbenen syns otydligare. Men det är ju även muskler precis bredvid de benen där. Så vet inte om det beror på det... Uch jag oroar mig så mycket , googlar på bilder å läser å sådär...... :/ FAAAAN!! jag vet inte ens hur jag vill se ut! Vältränad? Liten å smal??? 

Föresten... kanske ska skriva ner lite vad jag äter. Äter 2 dl havregrynsgröt kl 04:00.
kl 09:00 äter jag en liten slål med yougurt ( 3% fetthalt) en halv banan å en knäckemacka med ost.
 kl 12:00 brukar jag äta ett äpple.
!3:00 äter jag lunch. Äter mig inte proppmätt, men mätt. Minskat kolhydraterna eftersom det får mig bli mer uppblåst annars. Så det är inte mycket kolhydrater. Men varierar också, ibland är det mer å ibland mindre. Jag brukar hälla i grädde i maten, men dock bara någon skvätt, resten använder jag av havregrädde å kanske vatten ( 13% fett)
15:00 äter jag ett äpple.
17:00 äter jag middag. Brukar äta lite mindre middag än lunch men kanske inte jättestor skillnad.
 20:00 äter jag lite yougurt ( ett halvt glas, som inte är litet utan rätt stort) med en näve nötter... Ett ägg äter jag varannan dag också.

S¨å... jag äter kolhydrater... å jag äter fett. Föresten ska vara lite tydligare. Jag är ju vegg, så äter ju kolhydrater! Men MINSKAR med pasta,potatis , ris m.m. Jag tänker nu äta lika ofta, men mindre.... Försöka .... Kommer dock vara hungrig....uch ångest!!!

Det är tungt nu men försöker tänka possitivt!

Har nog inte så mycket att skriva om. Mitt mående går upp å ner verkligen. Varit hemma en vecka ifrån sommarjobbet å den veckan blev inte så bra. Jag gjorde ju ingenting , utan var bara "inlåst". Så väldigt mycket oro och ångest. Riktigt jobbigt. Men nu så har jag börjat jobba igen tre veckor frammåt, det känns väl bra men vill bara vara hemma. Men egnetligen vet jag att jag inte vill det! Är lite nojig nu bara när jag jobbar eftersom jag nog itne kommer orka löpa. Kanske på helgerna dock. Jag kommer ju röra på mig i 8 timmar varje dag nu!! Å borde ju då förstå att jag ändå förbränner.. Men är ändå rädd. Å sen för att tappa kondisen jag byggt upp. Men jag vet att jag inte kommer bli tjock på tre veckor å sen vet jag att kondisen inte heller försvinner helt. Kommer snabbt komma tbx! Allting känns bara förvirrande. För först så vill jag äta å sen vill jag inte äta ... Jag tappar mer hungerkänslor också. Men jag äter. Men har slarvat... Å det gör mig rädd eftersom jag inte vet om jag kommer gå ner i vikt av det. Vill verkligen faktiskt inte gå ner i vikt. Vill vara vältränad å träna å äta . Må bra. Vill verkligen inte falla tbx. Senaste tiden har tankarna varit på mer å det är väldigt jobbigt. Men jag går emot tankarna just nu iaf.  Aja...

Tänker fortfarande mycket på att vilja flytta hemifrån. ÅÅh det vore toppen! Så ska försöka ta tag i mitt körkort!!! Å sen gå klart sista året på gymnasiet å verkligen klara detta!! Funderar väl på att ta något städjobb å plugga till undersköterska efter gymnasiet. Grejen är ju att jag har avklarat många kurser, så behöver väl kanske inte läsa mer än något år. Så då kan jag väl sen jobba som personlig assistent! Min plan just nu..

Känner mig väligt ensam också å det gör verkligen ont. Saknar verkligen många.. Eller ja , speciellt tre stycken. Min terrapeut är väl värsta saknaden. Så tryggt att kunna höra av sig när jag vill. Nu kan jag ju inte det. Få hålla mycket för mig själv känns det som. Men jag försöker tänka possetivt till allt de jobbiga x) Så det bilr nog bra! Nu ska jag se på desperate housewives! 

Föresten tack för er alla som komenterat!! <3 

2012-07-18

Gud.... Vad jag önskar att mitt liv bara kan ändras NU.... Nu mår jag inte alls så bra,tungt å orkar inte ens bry mig om någon människa typ. Har t.o.m gråtit idag å det brukar jag ha väldigt svårt att kunna göra. var skönt...  Men allting känns så jobbigt. Känner mig väldigt väldigt ensam å rädd... å sen vill  jag  flytta hemifrån.... Men då är det så många måsten ivägen och jag orkar inte ta tag i något!!! Hatar verkligen att jag har så svårt för att ta tag i saker å ting å göra saker.... Allting ska vara sånt motstånd för mig... Allt ska kännas så jobbigt. Försej , inte allt. Å det är nog tack vare att jag bor här hemma också. Jag vill inte visa mig svag så jag försöker så mycket. Kan ju inte vara hemma en dag ifrån jobbet eller skolan för att jag mår dåligt... Skulle jag aldrig våga. Å sen brukar jag ju må bättre efter ett tag när jag jobbat, så det är ju bra att jag inte stannar hemma heller. 

Näe vet inte varför jag skriver just nu för känner mig stressad. Men allting känns så rörigt och vill verkligen inte leva såhär längre. Orkar verkligen inte. Men näe, jag vill absolut inte dö. Men tanken att ta en massa tabletter på dödlig dos är ändå lite lockande. Men jag vill ju inte dö.... Ja det där är inte så logiskt. Å ska inte tänka såhär.....

bla bla bla..nu glömde jag bort vad jag skulle skriva. Men ja... Ska iaf verkligen ut å springa .... Vet att jag kan må bättre av det!!! Men först ska jag äta. Å ja... äta normalt... Eller bara ta bort lite av kolhydrater å fett eftersom min mage mår bättre av det... Det är nog faktiskt inte bara en ursäkt... Utan min mage mår bättre med mindre kolhydrater. Men jag har inte vågat dra ner på det något mer. men nu har jag gjort det igen. Jag känner iaf juist nu att jag inte planerar att svälta mig utan att fortsätta träna å äta... Men jag vet ju inte vad som är för lite mat heller. 

Aja skitsamma. Nu orakr jag inte skriva mer faktiskt. Känns som jag bara skriver utan att veta vad jag skriver. Stressad...

bye!

Jag vet inte om jag orkar kämpa emot längre...

Det känns som att det här inte går så bra för mig. Jag vill inte göra såhär. Jag gör det för att jag vill bli smalare å för att jag är rädd för att bli tjockare. Men vad vill jag egentligen ? Svälta mig mer så att jag förlorar muskler jag tränat upp...konditionen ... Å sen så kommer jag säkert falla ner mycket djupare än förut. Kommer inte kunna stoppa mig själv. Hm.. jag vet inte om jag verkligen inser det här. Men jag vet att det brukar gå till så. Jag tänker mer " jag ska bara dra ner på maten lite som alla andra gör, som vill få en platt mage". Något inom mig tror verkligen att jag inte kommer falla tbx. Men jag känner ju att det här blir värre. Träningen blir mer ett tvång för att förbränna... Inte för att det är kul.. Men det är klart att jag tränar för att det är kul å nyttigt också.  Jag börjar bli mer rädd för onyttiga saker...Jag drar ner på både fett och kolhydrater och potionerna... Å nu är jag här.. Ångesten är mycket lugnare och svuillnaden om magen är mycket bättre. Har inte sån stor lust att öka potionerna precis. 

Eller....vill jag fortsätta träna och kunna njuta av mat och även godis å sånt ibland? Bli vältränad på ett hälsosamt sätt... Inte behöva bry sig om hur stor magen är, utan låta kroppen hamna på den vikt som den vill!! Kunna släppa det här som faktiskt bara ger mig mer ångest och dåligt mående. Kunna må bra och vara lycklig. Stolt för den jag är. Näää nu låter ju det här bara omöjligt..... Jag vet inte vad jag vill. Eller jo det är klart att jag vill fortsätta äta och träna. Men det är verkligen något inom mig som är så starkt att det faktiskt är jättesvårt att stoppa det här dumma.....Jag vill vilja sluta bry mig om min mage.....MEN JAG KAN JU INTE! 

Något mer som känns väldigt jobbigt är att min terrapeut nu är på semster till vecka 34 ................ Ja... vad ska jag skriva..........jag vill verkligen bara gråta... Hatar mig själv att jag tycker om henne så mycket.  Men känner mig så jävla ensam. Asrädd nu.

 

det vore så skönt....

Måste gå ner i vikt......

Helg :) Så skönt! har ju sommarjobbat i en hel vecka nu. Varit jobbigt eftersom jag har fått ont i hela kroppen å jobbat ifrån 6,00 till 16,00....Så har verkligen varit helt slut!! Men jag gillar verkligen jobbet. Varierat och håller igång fysiskt hela tiden. Man får ta ansvar också som är  väldigt bra för mig, men väldigt läskigt också.  

Veckan har väl varit sådär även fast jag sysselsatt mig. Men mycket bättre än om jag skulle vara hemma bara. Min mage har varit väldigt orolig och har varit förstoppad å så... Så då har min mage varit helt uppsvullen. 5 cm större runt midjan.. Känns inte okej alltså. Gud vilken ångest jag har... Men sen torsdags så har jag kunnat gå på toan 4 ggr ungefär per dag. Så det är skönt. Dock brukar jag gå och göra behov två typ 6 ggr om dagen ;) Men 4 ggr räcker rätt bra ändå. Men ändå funderar jag på köpa laxeringsmedel eller något. orkar inte med denna ångest alltså. I fredags spydde jag tre ggr. Hade inte spytt på evigheter... Ångest över det har jag inte så mycket egnetligen och det gör mig lite ledsen. Just nu känns det som att det är väldigt nära att jag faller tbx. Jag har börjat minskat maten.. Å jag planerar att fortsätta göra så , så att jag kan gå ner några kilon till. Jag står verkligen inte ut med min mage. Men värsta av allt är att den enda lösningen som fungerar är att acceptera min kropp. Men det är verkligen omöjligt just nu. Är så AVUNDSJUK på "alla" andras magar! Tittar jämt på magen å tänker " åååh hur kan en mage vara så fin när hon/han sitter ner?". Min mage delar sig i mitten så att naveln gömmer sig i fettet. Det är sant.... Å jag mår så sjukt dåligt över det alltså!!! Men hur mycket jag än har gått ner så är det inte alls bättre. Magen är väl mindre men den delar sig inte mindre precis. Å sen har mina bäckenben gömt sig i fettet också. Alltså det är sjukt. Någon som vet om bäckenbenen kan kännas mindre om man är uppsvullen? Annars har jag gått upp minst tre eller fem kilo på en vecka.... Uch. Jag måste gå ner i vikt. Jag vet att det är vääääldigt farligt och dåligt om jag nu faller tbx igen. kanske inte kommer upp igen. Men känns som jag har kontroll. Men jag vet att jag ändå kanske inte kommer ha det sen.... Men vad fan ska jag göra.....? Kan inte acceptera min mage.... Måste förändra den på något sätt... Som är bättre än nu.

Ska bli så skönt på måndag, för då kan jag äntligen kunna skriva av mig till min terrapeut. Har hållt inne med saker hela den här veckan. Har ju egnetligen mått skit alltså. Men sen torsdags så började det bli bättre å har inte självskadat mer...Men tankarna dyker upp.... Men alla tankar är ju lite lugnare... Men det är väl tack vare jobbet... Nu är jag ledig i en hel vecka. Å näe , kommer inte umgås med någon kompis tror jag.. Kanske en som jag känner ett måste att träffa. Han typ tjatar....Jobbigt... Sen kanske jag ska träffa en annan, men den personen vill jag gärna träffa :)

Nu fick jag magknip. Måste gå å skita! Så bra! Slipper jag få ont i magen när jag tränar sen kanske :D 

Aja.... fan allt känns åt helvete. Eller nu kanske jag överdriver. Men för mig känns det åt helvete. Känner mig så svag och maktlös.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Cptrött

Tack för era komentarer!!! 

Jag är lite lugnare idag. Dock så var det vääääldigt jobbigt igårkväll och i morse. Vill inte skriva om det här nu eftersom jag är så nojig. Men mycket oro å ångest.... Villl bara fly iväg....... Var länge sen jag började tänka på "självmord". Alltså jag vill inte ta självmord. Men kommer på mig själv att jag ibland tänker på det . Att jag kan göra det alltså. Jag vill inte dö faktiskt. Men jag vill verkligen inte leva såhär... Känns jätte jättejobbigt just nu.... Min mage är helt cp tack vare all oro å stress....

Orkar inte förklara så mycket. Är trött... kan ju fan knappt sova.... Sover jätteoroligt. Så ska försöka somna tidigt.. Hoppas att jag kan sova...Går ju upp halv fem nu på morgonen för att jag sommarjobbar. 

Det här med jobb. Jag vill verkligen men något inom mig vågar inte. vet inte vem jag ska höra mig av till å är livrädd att prata med någon .... Men jag vill! Därimot personligassistent vågar jag inte just nu utbilda mig till eller så... För jag skulle absolut inte palla med det nu. Därimot städa eller så. Tidiga mornar innan skolan eller kvällar.... Typ kanske tre dagar i veckan eller så....  Fan måste iaf börja jobba! Men måste också börja ta tag i körkorten... ucg vilka måsten!!!! VILL INTE FINNAS !

Aja... är cptrött. godnatt!

En stor sten faller över mig

Väldigt jobbigt.... Uch... Just nu är jag upprörd och vill bara flytta hemifrån , för att jag vill kunna leva i eget! Men är livrädd att säga något sånt till min familj, även om jag fyller tjugo. Men sen tänker jag också på, hur? Hur ska jag har råd utan att behöva betala av mina lån resten av mitt liv ? Vad ska jag göra efter gymnasiet? Finns ju hur många vägar som helst.... Jag skulle gärna vilja jobba med människor av något slag. Alltså vara social... Hjälpa... Personlig assistent kanske vore något. Finns en utbildning på tre år har jag hört. Men va.... Måste jag då vänta i fyra år till innan jag kan få ett jävla jobb?! Måste bo här hemma till dess??? 

Åh snälla... är det någon som typ kan förklrar lite hur sånt här går till? Fattar ingenting och förstår itne varför allt ska vara så komplicerat. Det är väl inget konstigt att en tjugo åring vill flytta hemifrån? 

Annars så är det verkligen sådär. Min oro dödar...Skadetankarna är på mig väldigt dfta... Å allt känns mer och mer meningslöst! Vill lixom inte finnas...

Förtvivlad!.

Måste måste måste......

Jag vet att jag verkligen kunde låta bli att skada mig igår. Ändå så gjorde jag det inte. Kände att jag var tvungen.... Hade ångest och kände mig ensam.... Allting kändes ändå meningslöst och att det inte spelade någon roll. Det som spelade roll var att titta på blodet å flera nya sår.... Se mig skadad....Mådde bättre efteråt. Lugnare alltså. Samma lugn som efter träningen typ. Men samtidigt ångrade jag mig. Jag vill inte behöva gå i skjorts.. Vill kunna gå i bikini.. Eller alltså iaf när jag solar. Å vill verkligen inte ha mer ärr.... men just nu känns det svårt att låta bli. Å kämpar inte emot så mycket heller. 

Idag träffade jag min mammas kusin. Bodde hos henne å hennes man med mina två sysslingar under tre års tid.. Besökte dom idag å tittade lite på film. Jag tycker verkligen om henne, eller alla egnetligen ju. Å dom har en hund som är.. hahaha...ja underbar!! Det gick bra i början. Eller hela tiden egnetligen, men fick rätt mycket panikångest av okänd anledning. Vi bara pratade om lite allt möjligt.. Kände att jag hade rätt hög ångest hela tiden men sen började jag ju bli yr å dallra å sådär.... Men jag sket i det. Koncentrera mig inte så mycket på ångesten ändå även fast den fanns där. 

Nu är jag hemma. Å nu är jag mer nedstämd... Skakar inte eller är yr, men känns som att jag typ ska gå sönder ( vet inte hur jag ska förklara) . Mycket ångest iaf. Men ska snart ut å springa! Hoppas att det hjälper men jag tror det ! Löpa är verkligen MIN STORA RÄDDNING!!! Jag vill inte göra mig iilla idag. Jag vill INTE. Eller jo det vill jag.... Men jag vet att jag inte egentligen vill. Så hoppas att jag håller mig ifrån det. Känns så jobbigt nu när min terrapeut är på semster.... Känner mig övergiven.. Även fast jag itne är det, å vill inte vara så egoistisk!!! Hatar de här känslorna.... Men hon kommer tbx v 29. Hoppas verkligen inte att mitt schema kommer vara fullt med kryss i självskadande... Jag vill inte.....

 


0 kommentarer | Skriv en kommentar

2012-07-05

Känner  mig en del ensam... Hatar den känslan verkligen! Hatar att saknar allt och alla.. Men jag har ju kompisar, men dom orkar jag ju inte träffa så mycket. Blir trött på mig själv! Förstår itne vad som ska vara så svårt att ta sig ut och träffa en kompis?! Har ju gjort det några gånger. Men väldigt få gånger :P Och jag hade ju lovat mig själv ! Men istället blir jag egoistisk å låter all oro ta över istället. Å träning. jag kan ju inte träffa en kompis på kvällen om jag ska träna... Det går icke ;) Träningen går bra iaf! Skönt som tusan. Igår löpte jag iaf 6 km! Det är fruktansvärt bra om jag jämför mig för två månader sedan då jag inte orkade gå upp för en trappa ungefär....orkade inget å blev andfådd för INGET. Så det är en rätt stor skillnad ;) Träningen hjäler mig sjukt mycket också. Kan må rätt kasst innan , vilja skada mig och så. Men efter jag tränar så mår jag mycket mycket bättre. Blir som en annan person! Vissa dagar har jag ju inte lust att ta mig ut, men tror verkligen att det är viktigt! Fast , ska ju sommarjobba nästa vecka... Fysiskt krävande så.... Får se om jag pallar men jag hoppas verkligen det. Ska typ tvinga mig eller så...

Igår hade jag en bra dag iaf i början iaf :) Träffade en person som betyder väldigt mycket för mig... :) Kände mig så glad efter. Men sen så kom all ångest över ändå :P Men men ! Så är det ju med mig... Humöret går uppåner iaf. Eftersom jag är väldigt känslig. Kan vara nästan glad först... Sen om jag bara hör ytterdörren å familjen kommer hem å om det är något ( brukar vara så att de är rätt irriterade) så är typ hela dagen förstörd sen :P Eller ... Jag kan iaf från ingenting bli jätte irriterad, sur, arg, ledsen , känna mig ensam.. vilja skada mig... ja.. sånt där.

Mm.. skadetankarna börjar ju komma tbx....... jag tänker att jag inte vill å att jag inte får! Men samtidigt tänker jag att jag nog ändå inte kommer klara av att motstå. Känns som att det är något inom mig som bara vill får det gjort å göra det. Saknar smärtan .... Saknar känslan.... Saknar att skada mig...  Men jag får verkligen inte... jag vet inte ens vad min terrapeut kommer säga. Tänk om hon säger att hon inte tror att hon kan hjälpa mig... Så då måste vi avsluta kontakten.... jag är ju så rädd för det! Sen är det pinsamt...Å sen har jag redan massor ärr på benen så att jag inte längre kan skada mig på ärrfri hud... Det är isf om jag skadar mig längre ner men då syns det ju. Armarna syns ju oxå...Å det är väl klart att jag inte vill gå runt på sommaren å ha en massa nya sår...... Hellre då att jag har den ångesten jag har nu å inte skadar mig....Än att jag skadar mig å inte vågar gå ut.

Som jag säger så är mitt mående både bra å kasst. Just nu , känns allting nästan meningslöst. Kan inte tänka på skolan utan att jag bara vill dö( inte riktigt dö alltså)..... Vill inte tänka på framtiden å alla jävla måsten! Tänker bara på att jag kommer falla tbx i allt destruktivt igen. Alkohol, ätstörningar, rakbladet...tabletter.... Är så rädd för det! Men jag vet att det visst inte behöver bli så! Jag är ju så rädd att skada min familj å alla nära... Så försöker ju verkligen. Å det här med ätstörningen.... det är jobbigt.. känner mig tjock...vill gå ner i vikt... jobbigt med kläder... flera saker som är jobbiga, men jag känner att det är värt det att träna å äta. Även fast jag skulle vilja tbx dit igen. Men inte nu iaf! Jag tycker att jag iaf faktiskt har gjort stora framsteg. jag unnar mig en gång i veckan minst... Typ glass, popcotn eller godis å så... Å kan ta en godisbit eller en kaka då och då utöver... Jag får inte så mycket ångest efter jag ätit vanlig mat. Hjärtklappning får jag alltid, men inte sån där as ångest lixom. Jag äter bra ( tycker jag ) å jag verkar inte gå ner mer i vikt. Jag tränar 3 ggr i veckan då jag löper och styrketränar... Sen kan jag promenera å så. Inte överdrivet alltså :) Dock så pushar jag ju på mig själv å har svårt att missa en träning. Får lätt ångest om jag inte joggar så länge jag bestämt... Men jag tränar inte bara för förbränna.. Det tror jag inte... Eftersom jag är rätt snäll ändå emot mig själv... Äh jag vet inte. Orkar inte tänka på det ! 

Gah vore så underbart att svälta mig så att jag blir svag å känner benen tydligare å tydligare.. ser måtten bli mindre å mindre... kläderna bli större... Skära mig.. Känna mig liten å svag...inte bry mig om något.....ta intoxer...spänning om vad som kan hända , om jag dör /skadas....drriiiiccckkkaaa...........  Men vad är det för liv? Det är bara en massa mer smärta och ångest... Kommer inte må bättre!!!! Jag har kommit långt nu ändå! Så ska inte sabba. Fan vad OVÄRT att falla tbx. Jag lovar!! Det är så värt att fortsätta kämpa.......Kunna känna sig glad! Lycklig .... Tycka om sig själv....Orka bry sig mer om andra och andra saker....Lägga energi på rätt saker! 

Nu blev jag pepp igen. Ja... Ut på promenad!!! hejdå!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

2012-07-03

Mitt mående går fortfarande uppåner... Jag klantade mig i söndags å drack vin. hade tagit min medicin också. Så ångesten var jävligt jobbig...Slutade med att jag skar mig två ggr....Var så skönt att bara dra dra dra dra dra flera ggr... Fick inte nog...Det var så skönt å blev lugnare så var tvungen att göra en gång till....Jag bryr mig faktiskt inte så jättemycket. Skada mig själv är lixom inte något speciellt ...Men lite ångest har jag ju eftersom jag ändå försöker låta bli...Jag vill inte börja med det igen... Så blir ju besviken på mig , men ändå så är det en lättnad å en del av mig som är nöjd å stolt. Den där delen som brukar säga åt mig att jag MÅSTE göra mig illa... Men den har ju tystnat en hel del ju... Hoppas att den inte växer igen...När jag skriver det här nu så vill jag ju ta upp rakbladet igen....

Var i en annan stad igår å shoppa å så... var först väldigt skeptisk å var påå väldigt dåligt humör. Hade knappt sovit något så var hur trött som helst. När vi kom fram skulle vi käka. Jag är ju veg men jag fick inte ha någon åsikt om var vi kunde äta.. Så det blev en sallad...Men den var väl god... Blir inte sur just för maten utan just för att den personen faktiskt inte bryr sig ett dugg.... Det sårar mig och jag blir väldigt ledsen. Samma sak som att jag t.e.x slutat röka/snusa nu under två veckor..Får lixom ingen respons alls... Blir totalt ignonerad när jag berättar det. Det gör inget men jag blir ledsen...Huvudsaken är väl att JAG vet att jag gör något som är bra. Jag lagar mat å diskar varje dag... Jag tar hand om mitt djur... Jag slutar röka...Jag äter och tränar...Jag försöker göra saker som är bra... Men det är väl klart som fan att jag inte vill vara RÄDD för att göra bra saker. Är ju nervös varje gång jag ska ut å träna å när jag ska äta t.e.x. Men börjar märka lite skillnad på den personen, hon/han försöker att inte komentera vad jag äter å inte lägga så mycket tid på att ifrågesätta allt jag gör. Så det är ju skönt. Men jag skulle ju gärna vilja höra att jag är bra!! Men men.. det kändes iaf sen okej att shoppa å sådär. Fick hem lite kläder å mat till min hamster. Hade mycket ångest över en stor glass jag åt...Men den var god och jag försöker att inte tänka på att jag går upp i vikt på en gång. För det gör man ju inte... Men ibland blir det väldigt jobbigt. Hade ju mycket ångest överlag. Men idag har det varit bättre! varit hos terrapeuten. Hon är ledig nästa vecka så det känns lite jobbigt.... uch just nu så sitter jag å är ledsen över att jag någon gång måste avsluta kontakten med henne =( Är så rädd å orolig över det, vill inte att den dagen ska komma! Men jag vet ju att den dagen kommer komma, även dagen då min hamster kommer lämna mig. Uch jag vill inte bli lämnad..... Tycker så otroligt mycket om min terrapeut, hon hjälper mig väldigt mycket och finns där.... Det ger lixom en trygghet. Hon är ju lite rolig också , vi kan sitta å skriva sms till varandra om min hamster hahaha. Ja... ni kanske förstår vad jag menar med att hon är bra ^^

idag blire att ta det lugnt. Planeringen är att äta middag mellan 18-19 någon gång. Städa rummet lite...Motionera min hamster å titta på film... Sen äta kvällsmat...Å titta på film eller så...