Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg från augusti 2012

Tillbaka till bloggens startsida

2012-08-30

Jag har inte orkat skriva så mycket här på senaste tiden. Det händer väl inte så mycket heller... Det känns rätt tomt igen... Sådär så att jag blir rädd. Vet inte om det är för att jag börjar bli gladare igen, som gör att jag blir rädd. Jag vill inte ha en massa ångest dagligen...Men känns lixom inte alls bra som det är nu heller. Är nog lite rädd att må bra för att bli lämnad å sen rädd för att inte bli tagen på allvar. För får alltid panik när t.e.x min terrapeut säger att det verkar som att jag mår bättre. Ibland känner jag ju att jag mår bättre å då är det ju bra. Men många ggr så känns det dåligt, fast på ett annat sätt istället. 

Har mer tankar på alkohol... Droger... Är en i skolan som har med sig cannabis/spice... Det gör inte saken bättre.. Men ska verkligen försöka. För att om jag tar droger kommer jag inte få börja med adhd medicin.. Måste också vara nykter under en månad. Hm... Fan! Men jag ska verkligen visa att jag vill och att jag tar det här på allvar. För jag vill ju fan börja medicinera någon gång! Bara det att jag hela tiden tänker att jag kan ta ett bloss bara.. Eller så att jag bara känner lite. Men det där tror jag faktiskt itne på. Jag vet att jag kommer ta mer. Tills jag verkligen känner.  Även om de vore på skoltid å jag är rädd att någon ska polisanmäla mig. Å sen tänker jag att jag inte behöver berätta för min terrapeut. Men hur bra känns det att gå till henne varje vecka å ljuga för henne?! Å de där med alkoholen känner jag oxå är så enkelt. Även fast jag inte vill missa någon träningsdag eller så. Alkohol är verkligen inte bra om jag ska tänka på att hålla vikten å sen träna. Plus att jag inte heller då kan få börja med adhd medicinen om jag dricker under de här 4 veckorna. Eller tre veckor är det nu. Å ljuga för min terrapeut kan jag bara om jag inte vill ha hjälp. Men jag vill ju ha hjälp. Så de så. Men fan det kommer bli svårt känns det som. Ibland så känner jag inte sug men ibland så gör jag det och det känns svårt att stå emot. Iaf om jag skulle se h*n i skolan som röker... Alltså jag kommer inte kunna stå emot!!! Eller kanske.. Tänk om jag måste göra ett pissprov innan jag ska medicinera? 

Aja.... Jag vet inte. De går nog bra.... Jag skadar mig ju inte.. äter bra och tränar bra. Eller de där med träningen vet jag ju inte om det är på en dålig nivå men det tror jag itne. Men det är ju de som jag håller mycket fokus på just nu. Istället än svält eller alkohol eller någon annan självskada. Men jag har inte gått ner mer i vikt och jag har mycker energi. Jag vet inte riktigt varför jag står emot självskada , för egnetligen vill jag bara förstöra för mig själv och jag saknar det. Men ändå gör jag det inte. Får lite panik. Jag blir lugnare när jag trycker ner mig själv. Känns som att jag måste må jättedåligt innan jag blir "nöjd". Dumt.

hallååå

Känns rätt dött här... Är det något speciellt ni vill att jag ska skriva om ?:) 

idag ska jag städa lite, ut å springa, fixa min bebis bur å hjälpa farsan med att spela på en fest...  Färga håret ska jag göra i morgon tror jag ! :)  Hoppas nu får en bra helg :) 

Skolaaan :)

shoolahopp. 

Har börjat skolan den här veckan:) Helt underbart att träffa mina kompisar å även alla underbara lärare! Den glada stämmningen! Älskar min skola och jag vill aldrig lämna den....Men men , jag måste ju komma iväg i livet också!

Har mått mycket bättre sen i tisdags. Har ångest och otroligt rastlös och stressad. Men jag känner iaf inte bara obehagligt å tomt å har inte bara mörka tankar. Måendet går uppåner men det finns iaf fler stunder där jag tar lite paus i alla känslor :) Å föresten, träffade ju min terrapeut i tisdags! Gud så härligt det var att träffa henne ! Haha hon skickade ett sms på måndagen som fick mig att le :) Hon är världens bästa terrapeut! Även fast det är rätt jobbigt att gilla henne så mycket x) Men det vill jag itne ändra på! Är glad att jag klarade mig utan henne i fyra veckor haha. Å nu är hon tbx å kan äntligen förhopnningsvis börja med min adhd mediicin!!!! Hoppas verkligen det! För jag är hur ofokuserad man bara kan bli! 

Nu måste jag kila iväg. Glömde bort vad klockan var ;) 

livsglädjen= 0

Det suger verkligen. Livet. Eller det finns ju ljusa stunder men det känns som att jag har väldigt svårt att nå dit. Ibland kan jag skratta å så. Men egentligen mår jag inte alls bra........ Ångest ångest ångest ångest ....... Allting känns mer meningslöst , är så rädd att det här inte ska sluta. Är så rädd att jag aldrig kommer hitta tbx till mig själv. Det här kanske är mitt nya jag. Ångest och oro.... overklighetskänslor.....Tom....Likgiltig....tröööööttt...... Jag vill inte mer!

Får skylla mig själv för att jag mådde så dåligt igår då.. Men hatar verkligen att jag inte kan festa å ha kul som många andra. Dricker alldels för mycket och gör bort mig totalt. Hade ju kul... Men denna gång gjorde jag något riktigt dumt. Något jag velat göra men jag trodde inte jag skulle kliva över den gränsen. För jag vet hur dumt det är. Men orädd och impulsitiv. Ångrar mig ju.. Men samtidigt inte. Jag skulle göra om det om jag fick chansen. Men jag vet hur farligt det är för mig......... Värsta är att jag kan göra det varje dag i skolan nu. Jag kan inte lita på mig själv! Men ska försöka att inte förstöra mitt liv helt haha. 

Nää... jag kan inte beskriva med ord hur mycket jag längtar efter skolan!!! I morgon är det skola!!! Ska verkligen försöka fokusera på det bra och skita i det dåliga. Skolan har allltid varit en trygghet ( hoppas det fortsätter vara så nu oxå) och jag kan iaf leva. Om skolan inte hjälper så vet jag inte vart jag ska ta mig till. Hur orkar man stå ut när man verkligen inte ser någon utväg???? Fattar inte var kraften finns lixom.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

tycker inte synd om mig själv men jag vill bara härifrån!

Känns lite läskigt just nu. Eller förvirrande kanske. Eller kanske det känns bra...  Iaf så ser jag på mig själv mer och mer att jag faktikst har blivit smalare. Å jag känner faktikst mer och mer att min kropp duger. Men har fortfarande en "röst" som säger åt mig att jag har för mycket fett på magen... För stora armar och ben o.s.v. Men jag har inga höfter...knappt någon rumpa å har små bröst. Det känns inte kul alls även fast jag känner mig liten och så... Jag vill verkligen inte gå ner mer i vikt. Iaf inte eftersom det är fler som säger att jag behöver gå upp lite . Å jag är ju så rädd för att bli påkommen så därför vill jag ju itne gå ner mer i vikt. Men det känns som att jag hela tiden ändrar mig. Hela jävla tiden. Först accepterar jag min kropp mer och tycker inte att jag ska behöva gå ner mer i vikt. Nästa dag så tycker jag att jag är för stor å måste gå ner i vikt. Men det viktigaste är väl att jag börjar öka potionerna å kan unna mig med någon glass... Även fast jag får ångest. Problemet är bara att jag inte vet om jag ändå äter för lite. Hur vet man om man äter lagom? Blir mätt och jag fyller tallriken med mat typ...( då är grönsaker inräknat) Är så rädd för att gå ner ännu mer så jag försöker vekrligen nu. Men det är döläskigt. Men hellre att jag går upp några kilo om det är så, än att jag går ner ¨å mår mycket dåligare. Jag kanske kommer hata min kropp mer om jag går upp men jag måste börja försöka att inte vara så fokuserad på mat och träning som jag är. Jag vill kunna äta och träna lagom för att det är kul å inte för att gå ner i vikt. Kanske hålla formen men inget annat. Iaf inte om jag inte behöver gå ner. Jag menar, varför är magmuskler så viktigt för? Vad är det för lycka? Kan väl lika gärna shoppa mig lycklig eller något ist.... Jag har gått ner i vikt. Vet inte vilket bmi jag har men jag är ju iaf smal. För smal kan jag inte se mig som men det finns dom som tycker att jag behöver gå upp. Även fast jag väger mellan 25-30 kg mindre så mår jag ju egnetligen dåligare. Jag känner mig mer nöjd med min kropp eftersom jag vet att jag är smalare. Men jag är mer orolig kring allting . Vad å¨när jag äter...Om jag kommer gå upp eller ne ri vikt.... Rädd för missa träningar...rädd för att träna för mycket... Ja .. jag tänker väldigt mycket kring just det här. Å det är jobbigt!!! Jag skulle verkligen vilja gå tillbaka lite över ett år ... För då var det inte såhär. Saknar mitt gamla jag så mycket. Nu känns allt bara så jobbigt. 

Jag önskar verkligen att ätstörningar inte skulle finnas. Hatar verkligen att vi människor tävlar mot varandra så mycket!!!! Men det kommer aldrig finnas en värld där alla människor mår bra å älskar sig själva jämt ...Tyvärr. 

Känner mig så förvirrad!

Vet inte om det är normalt att jag tänker och känner som jag gör. Är så rädd för allt. Gud alltså.. Känner mig så förvirrad! Jag har ju velat gå ner i vikt. Eller iaf förlora fett.... Nu har jag fått komentarer att jag har gjort det och pappa å hans tjej vill att jag ska gå upp i vikt. Grejen är att jag då inte alls tycker det och blir arg på honom. Men då kommer jag på mig själv att det kanske inte är så bra... De kanske förstår då.... Iaf så tycker inte jag att jag är för smal. Jag har börjat bygga muskler. Å jag ser faktiskt tillomed att jag gått ner i vikt och jag tycker faktiskt många gånger att jag är okej i kroppen. Är mer nöjd. Men därimot så är jag ju lite rädd för att jag blir så besatt i min träning och vad som är nyttigt och inte nyttigt. Men jag unnar mig ( även fast jag får världens ångst) och jag äter... Varför jag gått ner i vikt är nog för att jag rört på mig så mycket senaste tiden. Sen har jag ju dragit ner lite på maten. Men jag tycker inte det är extremt... när vet man om man äter för lite? När svälter man sig ? Jag äter ju 5-6 ggr om dagen. Å äter inte småpotioner ..... Det är väl träningen... Men måste man äta mycket då eller är det okej att gå ner när man tränar? Asså jag fattar inget. Behöver verkligen min terrapeut nu. HJÄLP! Är så rädd!

Asså.. jag vet inte men jag skulle få chocken om jag är underviktg. Tror absolut inte det. Men vad fan ska jag lita på? Men jag ser ju inte att jag är för smal. Men jag ser faktiskt att jag blivit smalare i helheten. Känner ju också på magen att den blivit lite plattare. Precis som jag ville skulle hända. Men nu när det hänt så känner jag mig mer rädd. För jag vet inte alls om jag har kontrollen eller inte. Hur vet man det? Jag vet inte om det är jag eller ätstörningen som styr mig. Vet inte alls. Tänk om det faktiskt är så att jag börjar bli för smal men att jag inte ser det? tänk om jag faktiskt äter och tränar fel.....? Det jag vet är iaf att jag börjar bli sjukt trött på det här. Vill sluta vara så fokuserad på att få den "parfekta" kroppen. Jag är så jävla fokuserad å besatt i träningen. Känns som det är det enda ljuset i livet. Livet känns faktiskt allt mer lönlöst. Har inget vettigt att se fram emot och jag vill verkligen inte leva. Men jag vill ju inte heller försvinna helt ifrån världen. Men det börjar bara bli så jävla jobbigt att leva. Så orolig och rädd... har sån ångest. Det är så jobbgt. En vecka kvar till skolan och jag hoppas verkligen att det blir bättre då!

 


den här ångesten får mig att vilja lämna allt....

Blä. första dagen som ledig. Panik för det. Jag måste göra saker! Känner mig så jävla stressad hela tiden och orolig över allt. Orolig över träning, mat , skolan, körkort, framtiden.... allt.... Men framför allt den här veckan. Jag måste verkligen umgås med vänner. Idag så har jag inte gjort det för att jag ska träna snart. Men i morgon ska jag förhoppningsvis träffa en kompis. Får ta en dag i taget. Alltså att bara vara vaken gör mig snart galen. Ångesten finns där hela tiden. Men jag gör mig inte illa och jag fortsätter kämpa. Varför vet jag inte!

Det jag främst är orolig över är att jag kanske kommer gå upp i vikt nu när jag inte jobbar. jag kommer röra på mig , promenera kanske mellan 30min-1 h om dagen plus styrketräning 30min-1h å sen kommer jag ju löpa typ 1 h varannan dag. Å sen tänker jag på vad jag äter. Men jag är så jävla rädd för att gå upp i vikt ändå eftersom jag nu kommer röra på mig mindre. Ser faktiskt skillnad på min mage å mina ben. MIndre fett å det gör mig ju jätteglad. Vill inte bli större ju. 

Näe fy helvete å fan vad jag längtar till skolan . Helt sjukt att jag längtar så mycket. Enbart för att jag ska kunna få må bättre. Fan att livet ska vara så jävla jobbigt. Känns jättejobbigt. Denna jävla ångest!!! Saknar min terrapeut!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! (okej jag är inte riktigt så desperat, men nästan) Börja med adhd medicin också. Hoppas fan att jag kommer må bättre av den . Annars är det lika bra att typ ta lite piller eller något. ( nu är jag nog inte riktigt serieigös, men nästan)


GAH

0 kommentarer | Skriv en kommentar

En vecka kvar på jobbet

Jag jobbar än. Går upp klockan fyra varje morgon å jobbar 10 h. Tung å öm i hela kroppen. Orkeslös. Men det är bara en vecka kvar nu! Å sen är det ju ändå bra att jag förbränner mycket på jobbet ! Man får tänka possivit;) Jag har dock vcarit s¨å sötsugen på sista tiden...sista veckorna =( Ätit mer onyttigt... Men är ju inga stora mängder. Men har nästan varit något varje dag. Så jag har asmycket ångest över det. Men kan inte sluta! I fredags slutade det med att jag kräktes fem ggr..... Men har inte kräkts sen dess och vill inte det heller. Är så besviken. Vill inte svälta mig å förlora alla muskler jag byggt upp! Men därimot har jag dragit ner lite på maten. Men känns som att jag har kontroll ändå över det faktiskt. Äe inte för lite. Är för rädd att förlora muskler, inte orka träna och att falla tbx. Är rädd för att både gå ner och gå upp i vikt. Men sen är jag ju också rädd för att stå stilla i vikt. Så är lite förvirrad å vet inte riktigt hur jag vill att min kropp ska se ut. Men men. Har börjat få lite magrutor ^^ Men otydliga, men jag har ju aldrig ens varit i närheten av att få synliga magmuskler. Benmusklerna syns mer och armusklerna börjar komma fram lite. Å tränar också röven ;) Vill bli vältränad!! Men samtidigt får jag ångest över att se vältränad ut. Vill vara liten och smal.... Men va fan... 

Aja. Mitt mående är under kontroll sålänge jag jobbar. Men så fort jag inte jobbar så kommer ångesten.... JObbigt jobbigt.... Måste vara sysselsatt nästa veckla då jag är ledig . En vecka kvar som jag är ledig. Måste verkligen göra något vettigt. För det känns som att jag fan inte lever livet. Gör ingenting som är roligt. Jag bara lever för att leva å letar efter lycka genom att få finare kropp... 

Min terrapeut kommer föresten tbx v 34. Känns underbart. Men saknaden har ändå varit stabil ;) Men ska bli skönt att få komma igång med skolan å även få tbx läkaren å terrapeuten så att jag äntrligen kan börja medicinera för adhd. Det här fungerar inte haha. Kan inte fokusera... På jobbet så kan jag inte hänga med alls när de pratar inne i fikarummet. Å känns bara som att det blir värre med de här svårigheterna jag har. Å jag måste ju klara av skolan!

Nu ska jag sova.... godnatt! Å förlåt att jag inte komenterar era bloggar så myclet. Jag läser ( försöker också att koncentrera mig ;) ) men har inte orkat komentera så mycket. Men jag bryr mig fortfarande ;)