Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från oktober 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Jävla ångest!

Så jobbigt med de dumma tankarna =( Skulle försöka för en gång skull att inte spy, denna vecka, men de blev ju som det blev... Så jobbigt! Kan lixom sitta å äta... Har inte ångest eller något alls. Men sen kanske jag tar något extra eller så... Sen tar det några minuter och då mår jag jättedåligt och får massa ångest. Jag kan tänka " jag vet att jag inte ska " Men sen tänker jag alltid "men" tankar....Tänker att jag inte kommer gå upp lika mycket i vikt om jag bara kräks upp lite. Men dock så blir det ju alltid att jag kräks upp mer än vad jag tänkte.
 
Men hade tur idag ändå. Har inte ätit så mycket efter, utan kunnat stå emot att hetsäta å kräkas ännu mer. Tur... Nu ska jag äta middag snart å sen ut å springa!! Skönt...
 
Jag är bara så trött på den här ångesten ... Rädslan att gå upp i vikt. Å jag ser mig som mullig nu... Ser mig inte som smal längre... Ändå har jag knappt gått upp i vikt. Väger kanske ett kilo mer än vad jag gjorde innan sommarlovet då jag svälte mig! Å nu har jag mer muskler! En hel del mer faktiskt. Har fått tbx mina manliga armar... haha :) Därimot så har jag gått upp i vikt om jag jämför med den lägsta vikten.... Men vägde bara de under någon vecka eller två, tror jag. Iaf så borde det inte vara så sjukt stor skillnad... Men i mina ögon är det de. Så svårt att tro på att känslan ljuger..... Tänk om den stämmer?
 
Vill bara sluta oroa mig..... Men det är ju så svååårt!! Även fast jag nu kan tillåta mig äta och tillomed tänka " det gör inget om jag går upp något kilo" så får jag panik när jag väl gör det! Det är så svårt! Men känslorna är så starka.
 
Det bästa är väl att påminna sig att man vill bli frisk. Å sen då såklart göra de som behövs. Jag måste t.ex sluta titta å jämföra min mage så mycket... Klämma å ta kort å så. Titta på bilder på google, på smala magar ska jag inte heller göra.... Å sen acceptera att jag kanske kommer gå upp lite i vikt. Men den biten är ju svårast!
 
GAH! Men det är bara att kämpa!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dag 2

Dag 02 – Mitt favoritminne
 
Oj vad svårt.... Jag tror det mitt favoritminne är när jag var i Thailand när jag var mindre. Har inte direkt så klara minnen, men jag minns att jag träffade en snäll och rolig kompis som jag pratade teckenspråk med ( haha) i en fattig by som jag vi bodde ett tag. Sen minns jag att jag såg en massa roliga ödlor som klättrade på väggarna. Haha. Iaf så var thailandsresan överlag en underbar resa! Var så glad :D

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dag 01 – Mitt fullständiga namn

Dag 01 – Mitt fullständiga namn- Jag vill inte skriva hela mitt namn här, men Rebecca heter jag i förnamn iaf :P Många som heter de... Så ingen borde väl förstå vem jag är, haha.

sån där lista....

Tycker min blogg är lite tråkig så gör en sån här ;)
 
Dag 01 – Mitt fullständiga namn
Dag 02 – Mitt favoritminne
Dag 03 – Min favoritbild på en idol
Dag 04 – Min fobi
Dag 05 – Något som betyder mycket för mig
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Det här gör mig glad
Dag 08 – Min favoritlåt just nu
Dag 09 – Min pojkv/flickvän (ev. dröm pojk/flickvän)
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Min bästavän
Dag 14 – En artist/ett band du hatar
Dag 15 – Detta ångrar jag
Dag 16 – Min älsklingsmat
Dag 17 – Denhär veckan
Dag 18 – Här bor jag
Dag 19 – Den bästa kyssen någonsin
Dag 20 – Dethär vill jag ha
Dag 21 – Din åsikt kring abort
Dag 22 – Din åsikt kring giftermål
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Snyggaste kändisen
Dag 25 – Bästa konserten
Dag 26 – Dethär saknar jag
Dag 27 – En nyfotad bild på mig
Dag 28 – En låt du avskyr
Dag 29 – Din skola/din klass
Dag 30 – Denhär månaden
 
Skriver första inlägget sen ;) Allting kan jag ju inte svara på eftersom jag vill vara anonym. Å sen är jag inte så bra på sånt här :P Men gör mitt bästa :P
 
Brist på annat att skriva om :P
 
hejsvejs! Nu ska jag på promenaaad

0 kommentarer | Skriv en kommentar

tack :)

Måste bara tacka för fina komentarer som jag får ibland :) Jag brukar alltid kolla på eran blogg också ( om ni har någon) :) Men är dock dålig på komentera i perioder...
 
men iaf, tack så mycket :) Värmer :)
 
Annars så har jag inte så mycket att skriva om just nu....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Bara kom på något......

Nej men asså... Jag har tänkt så mycket att jag kom på något. Mår inte så bra utav det just nu men samtidigt så kan det förklara varför jag mår så dåligt utav fysisk närhet....
 
Av någon anledning vill jag berätta det. Kanske vill bli tröstad eller bara berätta för att få förtåelse eller för att få lite råd hur man kan hantera det.....
 
Minns att två gånger under mitt liv så har jag blivit uttnyttjad. En gång av en gammal gubbe som kysste mig och en annan gång av en som satt o rullstol som tog på mig och stönade .. å ja...
 
Nu kanske ni tänker att jag får skylla mig själv... Men jag var så rädd att jag bara stod kvar. Vågade inte göra något. Å ja.. jag satte mig ofta lätt i såna där situtationer när jag var yngre. Sen kanske det här inte är så farligt. Men det påverkar mig iaf....
 
När jag tänker tillbaka så förstår jag.. Det var efter dom händelsena som jag haft det jobbigt med närhet. MEn har lixom förträngt de där två minnena. Har aldrig tänkt på det. Men det sitter väl kvar i kroppen. För jag har inte förstått hur så starka känslor kan uppstå av att någon vill krama mig eller visa att de gillar mig.
 
Innan det här hände så älskade jag närheten av någon man var kär i och gillade. Men efter det så har jag bara känt kärlek utan fysisik kontakt , för när jag känner fysisk kontakt så får jag panik....
 
Jag undrar bara hur man ska kunna få bort dessa känslor....
 
Å nu mår jag inte så bra.. Men jag vet inte riktigt....
 
Blev jobbigt....
 
Även fast jag känner att det inte är så farligt. Finns de som upplevt sjuka saker, så jag ska väl inte klaga.. Men det är väl ändå inte konstigt att något sånt kan påverka. Jag var ju så rädd...

Jag är så rädd för dessa känslor!!:(

Mycket förvirrad!!

Det är så att för ett tag sen så började en kille visa intresse. Mer och mer och nu är han rätt närgången och vill ses ofta och så. Han är så j*vla sjukt snygg!! Helt underbar kille! Asså en underbarare kille hittar man nog knappt. Jag har varit kör i honom förr. Iaf tycker jag att han väldigt attraktiv å så. 

Sen har han add också, så han förstår mig mer än vad någon annan utan diagnosen skulle göra. Iaf förstår han bättre eftersom han själv har såna problem. Förutom hyper då. haha. 

Men sen är det ju SÅ TYPISKT MIG! Jag blir livrädd, orolig, får äckelkänslor och allt när han kommer nära mig. Jag får sån där stark röst som skriker " FLY å LÅS in dej någonstans!" Jag nästan önskar att han ska hata mig och sluta höra av sig till mig. Tycker det är så jobbigt att umgås med honom å så. MEn samtidigt så gillar jag hans sällskap. S¨å det är inte han de e fel på utan min jävla ångest. MEn föstår inte varför jag är så rädd när någon börjar komma mig nära? Är det för att jag hatar mig själv så mycket både i insidan å utsidan? För jag skäms ovasett om han kommer nära insidan eller utsidan.

Jag vet inte vad jag ska göra. Den starkaste känslan säger att jag inte ska ta kontakt med nya människor å jag är inte ens rädd vid tanken att alltid vara ensam.  Därimot blir jag rädd att jag känner så. Jag vill vara som alla andra. Känna mig kär och våga.... Men känner nada.... Inget.... Eller kanske lite. Men så fort jag får tanke på att " tänk om jag kysser honom nu" så får jag panik och blir äcklad. Gillar jag ens killar ? Får den orokänslan då. Fast samtidigt skulle jag acceptera det. MEn jag tror inte att det är så att jag gillar tjejer. Vosst kan tycka de e söta å ser bra ut. MEn det är ju absolut inget sexuellt aktrativt. Har aldrig fantiserat om en tjej ( aa eller förutom såna där jobbiga hemska "tänk om" tankar). Jag jämför mig mer med deras kroppar med min... Men killar känner jag mig inte heller så intressserad av. Eller jo.. Jag kan känna stark känsla att jag gillar dom. Men kan inte få tanken på något fysiskt utan att bli äcklad eller få panik. 

Jag har ju varit kär i killar förr. Varit tsm och så. Speciellt mitt förr förra ex. Var tsm i 9 månader har jag för mig... Eller om det var 6. Jag älskade honom... Kände mig upphetsad ibland.. Men sista tiden kände jag bara äckel å så. Vet inte om det beror på att jag tvingade mig stoppa in den där i munnen även om jag inte ville.... Å att jag kysste honom tbx även om jag inte ville.... Att det blev fel på något sätt... Jag vet inte.......

Är ju så grymt rädd för lukter å smaker från allting förutom mat. Får sådär panik lixom när någon luktar svett eller när någon fisit eller när jag är i ett sopprum eller när någon har dålig andedräckt. Vet inte om de e den rädslan som e så stor att jag inte klarar av närhet längre..... 

Om någon känner igen sig så vore det ju så skönt att få veta........

0 kommentarer | Skriv en kommentar

känner mig tjock /mullig igen...känslan försvinner aldrig.. vad fan ska jag tro..??

känns så jobbigt just nu men jag förstår inte helt varför....
 
jag har skött maten bättre oh ätit mindre onyttigt senaste två veckorna. Har dock ätit några få godisbitar här å var... men alltså större skillnad än förut. Jag har promenerat varje dag och styrketränat. Dock missade jag två löprundor men promenera istället.
 
ändå har jag ångest och helt ärligt så tycker jag att det ser ut dom om jag rasat upp i vikt... men egentligen enligt vågen så har jag inte det. Men då tänker jag ju såklart att de säkert är fel på min kropp eller vågen.
 
vet inte om det kan bero på att magen är uppsvullen... eller att jag faktiskt har gått upp i vikt. Men sen så har jag typ ibland ätit konstigare middag å ätit kanske bara smörgåsar eller yoghurt eller så... alltså att jag slarvar. Min hjärna tror att jag går upp på de.. men så borde det väl inte vara ?
 
midjemåttet är nu större.. 3 eller fyra cm.men samtidigt så mäter jag magen efter jag ätit å sen är magen svullen... så jag har ingen aning.. men det är klart att de ger ångest...
 
bara så jobbigt just nu. jag vill kunna träna å äta som JAG vill!! men det är sååå svårt. vill inte bli tjockare...
 
vet inte vad jag ska göra.. men ska nog prata med min terrapeut å se vad hon säger.. känns som att det finns risk att jag är påväg neråt igen, inte bra nu när jag "snart" ska medicinera...
 
skriver på min mobil. därför blir de inte stora bokstäver i början...
 
aja..ska försöka sova igen. men de e jobbigt... godnatt!

Svar på en komentar

Fick en komentar om inlägget " äta kött eller inte??" Tack för komenteraen :) Skulle gärna vilja svara på det ..:) ( lägger inte upp komenteraen här dock, så mitt svar kommer på en gång...
 
Tack för du skriver dina åsikter. Å jag vill lixom inte säga att de e fel, men vill bara svara :) Jag kan inte riktigt hålla med dej om att man tänker "konstigt" om man tycker synd om djuren... Jag tycker sjukt synd att många djur får lida, för att vi gillar att äta köttet. Det känns lixom inte rätt bara... varför är det rätt? Vi skulle ju aldrig äta våra katter och hundar? Varför inte egenltigen ? Grisar , kossor o.s.v. är väl oxå djur med underbara personligheter...De e ju djur... Jag tycler det är bra att man har uppmärksammat det här mer och faktiskt ser de problem som finns. Tycker jag iaf. Kanske svårt att förklara, förr så förstod jag inte heller på mig vegetarianers åsikter.. Men nu är jag själv en haha.
 
Många lever ju trångt eftersom det finns många djur, å det är ju inget konstigt att det finns många djur om man behöver producera mer kött?. Å då är det väl svårt att hålla det hygeniskt och djurvänligt...? Men att man kan köpa kött ifrån någon bonde man känner , å verkligen vet att dom har det bra! Då är det ju skillnad ( men jag skulle ändå inte äta, men jag tucker absolut att det är mycket bättre) men om fler börjar köpa ifrån uppfödare som har mindre djur och bättre, så kanske han med behöver föda upp fler, ju fler som köper? Å sen hur vet man egentligten att allt kött man äter kommer ifrån lyckliga djur ? Å vad är lyckligt ? Å om många är det, så är det rätt att döda så stor mängd djur, bara för att man gillar äta köttet? NU menar jag väl inte att alla behöver sluta äta kött, för jag tror att någon gång i veckan kan vara bra att äta kanske. Det har ju diskuterats mycket om att vi människor behöver äta mindre kött... För köttet kommer tillslut ta slut.. Köttpriserna börjar ju redan höjas mer och mer?
 
Jag kan känna bara att det är lite otäckt att många människor faktiskt inte bryr sig så mycket.... Eller jag önskar att fler får upp sina ögon och inte tar köttet förgivet. Jag själv brydde mig ju inte när jag åt kött, jag blundade för det dåliga och ville inte veta, försökte tro att det inte finns grymma människor. Som det faktiskt finns bland djuren.
 
Sen så tar det ju mer energi att produsera kött än vad det är att äta vegeteraiskt. För att man matar djuren med stora mängder spannmål för att de ska växa, sedan så äter vi köttet ist än att äta det vegetariska från början.
 
Å näe, även om jag väljer bort köttet så betyder inte det att jag räddar alla djur. Det är ju på grund av att många andra i världen fortsätter äta kött i stora mängder. Men det är väl klart att det gör skillnad om fler väljer att inte äta kött. En person per år äter ju sjuka mängder kött... Tänk dej om fler skulle iaf välja att äta vegetariskt kanske några ggr i veckan iaf. SOm oxå vore mer hälsosamt enligt mig. Då skulle det ju såklart göra skillnad i längden. Eller så kan man ju kanske jämföra det här med olja och miljön. Om man tänker att man inte gör någon skilllnad, att det inte spelar någon roll om man är miljömedveten eller inte. Då är det ju såklart det inte kommer bli någon förändring. Därimot om man tänker att iaf JAG kan göra så gott jag kan, så kommer det bli skillnad tillslut när fler och fler människor försöker.
 
Men sen gör ju alla som dom vill såklart. Men jag tänker iaf såhär... Det känns rätt för mig, plus att jag mår bättre sen jag började äta mer grönt ;)
 
Förlåt om jag skriver lite "hårt" eller något.. Inte meningen egtnetligen, vill bara få förståelse. Men jag bara vill förklara mina åsikter å så. Sen vill jag gärna fortsätta läsa era... :)

måste sluta!

önskar att jag skulle kunna sluta ha så höga krav på mig själv. Tänker bara på att jag vill ha mer och mer magmuskler å mindre fett. Vissa dagar kan jag känna att jag duger men sen så jämför jag mig med alla,tittar på bilder å så..då kommer ju ångesten såklart! Känner mig då astjock å så. Men grejen är ju att jag egentligen faktiskt inte behöver få mer vältränad mage... Magmuskler har jag ju men vill bara ha mer och tydligare, Varför?!! Varför måste jag tävla med alla jag ser ? Är så trött på det! Jag vill och ska fortsätta träna, men jag vill ha som mål att vara hälsosam å må bra psykiskt. Inte ha såna krav som jag har nu, det ger bara ångest!!
 
Jag ska iaf försöka att sluta titta på massa bilder på tjejer som är extremt vältränade. Kanske bra: p

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg