Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från november 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Det här går ju inte

Mina humörsvägningar är verkligen bara för mycket... Eller alltså, det kanske inte låter överdrivet för er men för mig är det så jobbigt, det skadar ju min skolgång och jag känner mig så fruktansvärt HJÄLPLÖS! Vet inte alls hur jag ska hantera allt det här. Försöker ta en dag i taget, å jag vet ju varje gång jag bryter ihop, att jag kommer tbx på fötter igen. Men jag blir bara så ledsen över just då som jag bryter ihop å missar den tiden av skolan å sitterr å tjuter istället.
 
Adhd medicin vet jag inte när jag kommer få. Journalerna fanns visst det så läkaren var bara slarvig (!!!!!!!!!!). Så nu får jag boka en ny tid som kan ta yttligare några månader (!!!!!!!!!). Sen kan jag få börja medicinera..... Men på grund av läkarens misstag så får skolan ta stryk ett tag till och jag känner mig så desperat! Försöker verkligen jättemycket. Andas, tänker lugnt, försöker tro på mig själv och så, men det är så förbaskat svårt när jag verkligen inte klarar av uppgifterna. Det är för svårt för mig....Vill inte ha mer rester ju!!!
 
HELVETE!
 
Sen går jag fortfarande omkring och oroar mig över så mycket olika saker. Tar sånt onödig tiiiid!! Känner mig ensam och jag vet inte alls vad jag vill eller hur jag mår, orkar inte tänka.... GAH.

Det känns som att det börjar bli överfullt i huvudet igen.

Inte alls bra nu. Jag vet inte om det beror på att jag inte tagit min voxra, men förra gången jag slutade så kände jag inte av det och nu så har jag ju ändå haft skitdagar även fast jag tagit voxran. Skiter i den medicinen just nu. Men det kanske är dumt eftersom jag oxå kanske kommer börja äta mer mat om jag itne tar medicinen, men ska försöka först utan den.
 
Ångest och ångest och orooo och tankar och en massa press och stress är vad jag känner. Jag vill bara flyyy... Känner att jag vill dricka igen. Även fast jag bestämt att jag verkligen ska försöka att låta bli. Men har ju bara besätmt mig lite och inte helt . När jag dricker så mår jag så jävla dåligt, så enda anledningen till att dricka är väl att plåga mig själv , trycka ner mig själv och sedan veta hur jag mår.
 
När jag försöker tänka på hur jag mår så snurrar det bara i huvudet för att det går så mycket upp å ner. Kan ju ha bra dagar men sen kan det ju vänta å bli bajs åt helvete för minsta lilla. Å orkar inte ens tänka på hur det är. Orkar inte ens skriva de där schemat som jag ska fylla i varje vecka till min terrapeut.
 
Blä.. Orkar inte ens utrycka mig så tydligt nu...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

faaan...

vet inte vad... Uch å fy å nu är det bara hemskt..Kanske överdriver.. Men för mig är det bara hemskt just nu.
 
Allt började med läkarsamtalet. Tydligen hade läkaren inte vetat om att jag inte hade fått diagnosen ADHD än. Hon hade inte ens fått papprerna ifrån bup så att hon kunde övgöra om jag hade diagnosen eller inte.,.. Jag blir så arrrgg!!!!
 
Iaf... mötet blev så att jag bara skrev på ett papper... Får vänta mellan två veckor å frammåt .. Kan ju ta månader....Till medicineringen asså.
 
Jag drog iväg å söp. Sket i lunchen å hällde i mig dricka. Blev full. Gick till skolan ( jättekorkat, jag vet ). Nu är jag hemma. Dåligt samvete å vet inte vart jag ska ta vägen. Ja... nää... vet inte....Allt kiänns bara för mycket.... eller nåot...
 
besviken....
ledsen...
arrrrgg........
vill ge upp......
 
Kanske så bara överdrivcer jag. Men för mig så känns det åt helvete. Jag trodde att jag änrligen kunde börja medicinera... Fan. MIn förra läkare lovade ju mig att jag kunde medicinera redan i augusti......

Heeeeeejsan...

Nu ska jag ÄNTLIGEN på läkarbesöket som jag nu har väntat på i flera månader!! Det är väl inget jippi att troligtvis börja medicinera men det är ändå nödvändigt som jag känner. Har ändå väntat på det nu så ska bli så skönt att kunnna börja å se om jag kommer få några positiva effekter ( kmr nog säkerligen få biverkingar också..=( )
 
Men jag är nervös ... Nervös över vad som kommer sägas å om det är något jag kommer höra som kommer bli jobbigt... Eller att jag inte kommer få medicinera på grund av min ätstörning. Men eftersom den är mycket bättre så hoppas jag ju ... Det är ju inte så att jag kommer banta med den. Därimot är det skönt att kunna hantera maten bättre å slippa hela tiden kämpa emot hetsätningar.
 
Jag vet inte heller vilken vikt som är bra. Eftersom min terrapeut säger att jga troligtvis kommer gå ner... Så kanske jag kommer ner på undervikt :p Hah något som jag typ vill ... Men samtidigt så vill jag ju inte nu förlora mina muskler jag byggt upp å vill orka med träningen! Så ja.. ätstörningen är bättre!!
 
Annars så mår jag helt okej. Men oroar mig mycket över körkortet jut nu. Har inte fått övningköra så mycket med pappas tjej, eller inget faktiskt. Så det har ju då resulterat i att jag måste köpa massor på körskolan å mina pengar har tagit slut så var tvungen att låna igår av pappas tjej. Men såg att hon tyckte att det var jobbigt, å det gör ont i mig. Jag får dåligt samvete... Men samtidigt kunde hon ju vara tydlig från början å säga att vi inte ska övningköra...
 
Men förhoppninsvis nu så ska vi övningköra lite . Men behöver långa ännu mer sen tror jag..... Men får se! Måste ju klara av de! Teorin ser jag inte så stort problem i, men körningen krävs ju att man lägger ner tid på eftersom man ska bli säker och veta vad man gör haha:P Läraren säger dock att jag är jätteduktig å det är skönt att höra! Även fast jag jämt fnissar när hon säger så:p Haha.. Men hon är snäll :) Hon accepterar mitt fnissande å även mitt snack om min hamster som har tagit över min hjärna å resten av världen. Hon är våran världsgud!
 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Det hjälper mig inte att jag vet.....

Just nu känns det lite jobbigt.... Tänker mycket på P ... igen.... Råkade gå in på hennes facebook sida å det skulle jag ju inte gjort. Vill bara glömma henne helt, men kan inte sluta sakna henne eller sluta ha ett litet litet hopp oim att vi någon gång ska träffa på varann på stan eller så.... Hoppas bara att allt är bra med henne... Måste få låta henne leva hennes liv....

 Kärleken med killen är inte längre lika stark. Är mer bara rädd rädd rädd rädd för minsta lilla. Det enda jag oroar mig över är hur rädd jag kommer bli för varje gång han kmr mig nära med ansiktet eller pussar mig eller så. Förstår itne... Vet inte hur jag ska veta om det är ångesten eller att jag slutat gillar honom ?
 
Kan ju också vara så nu att jag vet varför jag kan ha svårt med närhet nu, å då tänker jag ju på det. Tror inte jag ska tänka så mycket.... Känner mig bara så fucking frustrerad!!!!!! Jag vill kunna njuta utav närhet å inte vara så förbaskat rädd..... Å varför kom jag på de där två situtauinerna i mitt liv som kan ha skadat mig, om det ändå inte hjälps av att veta? Känns som att de bara skadar. Vill bara nu ge upp å ALDRIG mer träffa en kille........ Vågar inte!!!

.....Eller kan allt bara bero på för att jag inte gillar killar? Men har ju haft förhållanden förut... KÄnslorna har ju dock varit upp å ner å har periodvis haft svårare med närhet... Men....jag tänder ju inte på tjejer..... Är de så att jag bara inte kan bli kär..? Att jag är den enda i hela jävla världen som inte är värd att kunna njuta utan kärlek.....?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

De obehagliga känslorna tar över....

Ja.. Kärleken går lite upp å ner....=/ Mina ångestkänslor har tagit över lite just nu. Jag tycker fortfarande om honom och saknar honom, men så fort jag tänker på att ha honom nära ( som han var i lördags) så får jag panik. Blev lite för mycket i lördags. Men egnetligen så pussades han bara. Men mår dåligt av bara de..... Känner mig så frustrerad att jag känner såhär. Men har förklarat för honom att jag är en sån som behöver mycket mycket tid. Annars kommer det inte fungera. Men får så dåligt samvete...Men om han nu vill försöka så är det ju upp till han. För det är ju antigen att ta det lugnt å ha tålamod eller så får han gå..
 
De e svårt de där. När mina känslor går upp å ner hela tiden. Man vet ju inte vad som är ångest å vad som är äkta. Men jag ska fortsätta kämpa. Ska inte ge upp!
 
Annars mår jag helt okej! Här hemma är det äntligen lugnare igen :) Men mycket tankar kring körkortet! Men det ingår väl :P Maten är som vanligt. Men spyr ju fortfarande. Förstår inte hur, men det bli alltid exakt en gång per vecka jag kräks.... Onödiga saker också.... Antigen får jag typ försöka kämpa att ha mer kontroll över maten eller så får jag försöka stå ut ångesten när jag äter någon glass eller så för myclet....
 
Ingen självskada nu iaf..

Jo då.. De går väl frammåt :)

Hm... Vill skriva här men vet inte riktigt vad jag ska skriva. Är KÄR iaf! Som F*N! Hahah :D Hela jag lyser verkligen upp när jag tänker på honm , kan inte sluta le och det pirrar i kroppen :) Har nog inte känt så starkt förut. Är dock fortfarande lite rädd om jag tänker på att komma honom för nära fysiskt. Något jag får jobba på. Kommer väl ta tid men det går jobba bort...Hoppas jag...

 Körskolan går bra :) är klar med fas A,B,C och F så har bara tre repetioner och kunskapsprovet kvar :D Sen så håller jag på att köra två gånger i veckan. Får se när jag får körkortet!! <3 Men hoppas någon gång vid januari. Helst innan ^^

 Skolan...De går upp å ner. Idag fick jag cpryck å flydde ifrån musiklektionen å sedan gick engelskan åt helvete. Ångest ångest ångest. Men sen dök min kärlek upp :) Han stod plötsligt bara framför mig :) så då blev jag glad igen :D

 Vill tacka för alla komentarer jag får :D ><33333333>

Dag 8

Dag 08 – Min favoritlåt just nu


Vi håller på med att spela upp en låt på musiken. Skapa ett band med några stycken i klassen... Vi ska spela "how to safe a life" med the fray. Å jag gillar låten... Så lägger upp den ;) 


http://www.youtube.com/watch?v=DF0zefuJ4

Ys

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dag 07 – Det här gör mig glad

Dag 07 – Det här gör mig glad
 
Många saker som gör mig glad :D Fina människor, djur, när jag känner mig stolt över mig själv, när man ska göra något roligt man ser fram emot eller så kan jag bara få sånt där lyckorus ibland!

:D<3

ärsåkärärsåkär ÄR SÅÅÅ KÄÄRR <3<3><3 han är underbar!!! Å såååå fiiin! Gaaaahhh vet inte vart jag ska ta vägen :D:D:D>>

Äldre inlägg