Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Gratis blogg!
Enkelt och snabbt!
Helt på svenska!
Gratis blogg!

Visar inlägg från mars 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Rädd för att tappa kontrollen igen

Tankarna på mat och vikt börjar komma tbx. Men jag tror jag överdriver , eftersom det mer är så att jag är rädd. Blir rädd eftersom det har varit så bra länge. Å nu börjar jag få tankar på att jag behöver gå ner i vikt och i spegeln ser jag mig inte längre som vältränad och smal. Utan mjuk å otränad. Dallrig. Mår illa...
 
Blir så rädd. Men jag vet att jag har VAL. Å jag vet att jag KAN besluta mig för att skita i de där inre rösterna som säger att jag behöver gå ner några kilo.... För jag behöver INTE gå ner några kilo. Jag är INTE överviktig. Varför skulle jag bli lyckligare av att få en mer vältränad kropp? Det är klart att det ger en härlig känsla. Men jag vet inte om jag kan hålla kontrollen och stanna. Är lite tveksam. Men det jag bestämt mig för just nu (tror jag) är att dra ner på onyttigheter som godis. Men jag fortsätter äta och träna som jag brukar. Det kommer nog få mig att må bättre..... För det här går nog över.....(?)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Påskafton

Idag är det påskafton. Ska iväg till Pappas tjejs familj och käka. Jag ska inte dricka alkohol å sen ska jag försöka att inte äta så himla mycket..Senaste tiden har jag känt att jag ätit mer än vad jag borde ibland... Å vilket är en utan anledningarna att jag har mer ångest över mat å vikt osv. Eller jag vet inte.. Men men.
 
Glad påsk på er iaf! :)

En vecka

Nu har jag varit utan medicin helt å hållet i en hel vecka. Jag har svårt att titta tbx och minnas exakt hur det var. Men vet att jag hade mycket ångest, vilket jag fortfarande har, men jag tror absolut det är mycket bättre. Jag har ju inte skadat mig alls, bara kräkts en gång. Inget annat. Däremot känner jag lite att thaiboxningen kan bli lite destruktiv ibland, att jag enbart vill ha slag, eller sår enbart för att få det. För att det är skön känsla. Men det har jag ändå under kontroll, så det är inga problem tror jag :) Sålänge jag inte skadar mig, dricker eller svälter mig, så håller jag mig här uppe. Vilket jag måste! Stå emot ångesten och impulserna. Tankarna....
 
Det där med M känns lite jobbigt just nu. Massa "tänk om hon tror/tycker tankar. Men för några dagar sedan så var det katastrof, nu har jag det lugnat ner sig massor. Nu känner jag mer det positiva, eftersom jag försöker att inte fastna i små detaljer å analysera dom. Försöker titta på helheten. Gud vilken skillnad det blir när man gör så. Fast svårt som fasen å inte analysera precis allt.
 
Idag ska jag träffa morsan! Saknat henne.... Vi ses ju inte så ofta...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Småprat

Har nu varit utan medicin ett tag. Mår ju lite bättre. Tror jag. Går ju upp å ner hela tiden. Men något som glädjer mig var att jag fick småprata lite med M igår. Just att prata om lite allt möjligt var skönt. Inte prata om bara massa jobbig saker som jag gör när jag skriver. Mm.. jag tror nog verkligen att hon betyder mer å mer. För annars skulle jag inte bry mig så mkt..Sakna henne. Men jag vill umgås med de som jag trivs med. Njuta av sista tiden på skolan. Inte längre ta avstånd från människor . Vill ist försöka hantera realtioner. Vilket jag tycker ändå att jag gör. Kontrollen har jag ju än, eftersom jag inte slänger mig över henne på samma sätt som jag gjorde t.ex. med P. Eller då skrev jag ju om destruktiva å mörka saker. Nu är jag försiktig.. Som sagt så var det iaf trevligt att få småprata med M. Därenot sönderanalyserar jag minsta lilla detalj å det gör att jag nu mer får ångest när jag tänker på situationen på grund av att de känns som att jag kanske gjorde bort mig. Att jag sa eller gjorde något konstigt. Försöker tolka allt hon gjorde å sa. Men ska försöka sluta analysera allt å istället acceptera att jag inte kan veta allt. För jag gör om de positiva minnena till negativa å sedan glömmer jag bort allt. :/
 
Var hos S idag,min terapeut. Vi kan fram till att hon ska prata med läkaren å se om jag kan börja med riatlin när jag sedan är redo. Känns bra...För jag vill inte fortsätta med concertan å metoprolol.
 
Aja, skriver på mobilen. Lite segt;)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

...

Ångesten började lugna ner sig, jag fick några lugnare dagar. Sen bestämde jag å läkaren att testa concertan med en medicin som lugnar hjärtat. Metoprolol. Tog den i två dagar.
 
Det jag kan säga är att jag ger upp nu med mediciner för ett tag tror jag. orkar inte längre......Tycker inte att de e värt att må skit. Jag har inte hopp om att ens kunna få full effekt eftersom jag nog inte kan höja för mkt på grund av hjärtat.
 
Skitsamma. Jag bara hoppas att jag snart mår bättre igen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tjockistankar

Jag har på sista tiden lagt märke till att jag har känt mig tjockare... Fått starkare tankar om att jag behöver gå ner i vikt. Det skrämmer mig rätt mycket eftersom jag egnentligen vet att jag inte är tjock. Men jag vet inte riktigt längre heller om jag ens ser vältränad ut. Vilket känns så viktigt för mig :( Varför egentligen? Om jag kollar runt på andra människor som är normalsmala så är ju de bara normala å jättefina. Man behöver inte ha en massa magrutor å sådär. Men börjar kännas så viktigt igen.
 
Enligt vågen har jag inte gått upp, ändå så känns de som det. Känner mig större å dallrigare. Fan det är jobbigt att känna såhär. Men det går väl i perioder. Sålänge jag tränar å äter normalt så kommer det väl släppa. Jag får försöka tänka positivt här mä, tänka att man faktikst inte blir mer omtyckt eller blir vackrare bara för att magmusklerna syns tydligare eller för att man får mindre magfett.
 
Jaja... Annars så har helgen faktiskt varit BRA. Eller alltså bra jämfört mot innan. Har haft myclet hjärtklappning och ångest. Men inte den där riktigt tuffa ångesten.... SÅ SKÖNT! SÅ tacksam att jag har kunnat kontrollera ångesten... Hållt den borta....

Nu försöker jag kämpa på lite till

Hej hej. Jag vet inte ritkigt vad jag ska skriva. Det har varit tufft den här veckan som sagt. Har ju sån ångest som slår till. Känner mig så " instängd och död" och får den där panikkänslan av att jag itne står ut. Tankar om döden börjar smyga sig på. Men nu så kämpar jag verklgien emot. Försöker hålla mitt huvud uppe och försöker ignononera mina rädslor. Jag är ju som sagt rädd för att må bra men jag måste hela tiden påminna mig om vad jag faktiskt vill? Vill jag må såhär och till och mä sämre tillslut... Kommer inte överleva tillslut. Jag vet ju när min destruktiva sida börjar blomstra upp så vet jag att det blir allvarliga och allvarligare destruktiva saker jag "måste" göra. Nä, men iaf så påminner jag mi hela tiden om att jag faktiskt vill klara av att gå ut skolan å sedan få ett jobb. Jag vill kunna klara av livet... Inte må såhär som jag gör nu.... För det är inget bra liv. 

Jag försöker påminna mig om att jag inte slutar vara omtyckt heller, när jag mår bättre. Även fast det känns som att man blir ensam, så är det ju inte så! Så det försöker jag påmiinna mig om. Sen är det ju det här med M. Det har gått bra och sådär., känner mig lugnare och inte lika desperat. Men har fortfarande den här oron om att fastna. Har en önskan om att vara omtyckt.... Är avundsjuk när hon ser någon annan... Å jag fantiserar om olika situtationer där hon ser mig. Låter helt sjukt å de är också inte riktigt bra. Försöker då påminna mig om att hon tycker om mig ( de vet jag, hon älskar människor för övrigt) och hon bryr sig ( annars skulle hon väl inte svara mig på mina medelanden) och hon finns där för mig. Jag fösöker påminna mg om att det är så det är och jag är tacksam för det. Men just det där toma hålet inom mig vill ha mer och mer. Vill få BEKRÄFTELSE. Sedan vad det är för bekräftelse spelar ingen roll.... Bara just känslan av att hon tycker om mig. Att jag är omtyckt. Det bästa mä henne är att hon visar det väldigt bra utan att väcka det destruktiva ( lätt att det blir så för mig, att jag blir destruktiv för att bli omtyckt tror jag) utan hon ser det positiva å "starka" inom mig och lyfter upp det. 

Vill bara säga, jag är ingen sån som skriver " ååh jag vill bara skära sönder mina armar " " jag vill inte leva mer" osv. Jag skriver inte sånt till henne. Utan mer bara bollar mina tankar osv. Det kan till och mä bli så att jag kommer på många svar på mina frågor genom att bara skriva till henne. Å sen när hon svarar så frågar hon inte en massa som " vad menar du med bestraffa, vad gör du då?" vilket kan vara lätt att man kan fråga ... Men det gör hon inte och det är skönt. För annars skulle jag kanske svara på den frågan och sedan bli rädd att bli lämnad om jag slutar mä de. Elller fan, jag vet inte. Det är komplicerat. Men det känns iaf inte så dåligt längre att skriva till henne! 

Idag ska jag försöka hålla mitt humör uppe ( igår lyckades jag rätt bra). Jag ska laga mat, städa och städa min hamsters akvarium. Sedan ska jag försöka umgås med familjen. Haha sen tittar jag på "fråga olle" dokumentären, å de är spännande å roligt att titta på! 

Jag känner att ångesten är påväg. Men ska absolut försöka mitt bästa. Det jag bestämt mig för är iaf att INTE bestraffa mig eller inte låta mig le när jag känner att jag orkar det. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

sjukt

Ångesten är sjuk. Nu är det inte bara inom mig det gör ont å känns som att man inte står ut. Nu är de panikångest mä. Å samtidigt i allt så har jag massa biverkningar. Trappar även ner stratteran nu å ska diskutera m en läkare nästa vecka å se hur jag ska gå vidare å vilken medicin jag ska ha osv.
 
Jag hoppas att livet snart blir enklare....... Jag vet inte hur länge jag ska stå ut. Det är så tufft.....

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Komentar

Fick en komentar: "Hej! Jag håller på att göra ett arbete i skolan som handlar just om ätströningar, skulle det vara okej om jag använder mig av vissa utdrag som du skrivit, som exempel från verkligheten? Hoppas du mår bra! Kram :)"

Svar: Ja det är okej med mig om du använder lite av det jag skrivit :) 


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Snälla...... Krama bara om mig å ta bort all ångest.........

Jag blir galen!!!! Jag vet inte ens vad jag vill! Vet inte alls vad jag vill eller vad jag ska göra....... Den här ångesten...paniken ....desperata och tomheten inom mig..... Vill ju bara fly... Vet inte var jag ska ta vägen eller vad jag ska göra. Det spelar ingen roll... Eller jag kan få en paus ett tag, men sen är helvetet igång igen. Men den där lilla pausen är så underbart skönt. Men man vet ju att helvetet kommer igång igen. Då triggas ju ångesten igång ännu mer.
 
Sitter å är helspänd hemma. Varje ljud, varje rörelse, varje allt....Allt är jobbigt att ta in..... Är livrädd att familjen ska se att jag mår dåligt... Livrädd att skada dom..... Det destruktiva börjar ta större plats... KOntrollen jag har börjar bli mindre .... Vilket på något sätt lugnar mig å blir "nöjd" men går ju runt å är rädd å försöker påminna mig om vad jag egentligen vill. Men ändå så kan jag inte bestämma mig för att INTE skada mig å dra ner mig. Kan inte bestämma mig för att gå den rätta vägen. Även fast jag vill. Men saknar....
 
Äh, jag vet inte... Men den där jävla ångesten...... Finns ju där hela tiden mer eller mindre å får en å tappa kontrollen när den sätts igång som mest.
 
Känner mig så bortskämd å idiotisk. Självisk... Att jag itne kan njuta av de underbara ifrån livet.... Men har så svårt..... Drar ner mig gång på gång.....

Äldre inlägg