Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från april 2013

Tillbaka till bloggens startsida

Är det här vanligt?

Tror jag börjar bli knäpp… Börjar eller är. Eller är jag bara beccaknäpp. Eller är det vanligt….Har ju under en längre tid känt mig bevakad med kameror eller spöken... Eller att min hamster kan förvandla sig till någon eller så.... Men jag har inte direkt varit så rädd utan vant mig.... Så då är de väl lugnt lixom . Men jag börjar känna mer och mer bevakad…. Tror hela tiden att någon är här. Tror att någon ser mig, läser mina tankar eller att någon hela tiden är här. Jag börjar tro att M är här hela tiden. Får för mig att jag ser ljusken eller olika skuggningar. Inte så märkvärdiga... Men har lagt märke till de på sistonde. Å att jag verkligen tror de e hon. Å om min ångest t,ex. släpper. DÅ tror jag att det måste vara hon.
 
Jag tror att människor i t.ex. skolan hör mina tankar…. Å pratar med M om vad de vet och säger att hon ska lämna mig…. För att jag är farlig …. Jag analyserar ALLT om vad andra gör å tror att allting kretsar kring mig……
 
De är inte jämt som jag får panik eller tänker mer än att det är så. Men har börjat bli mer rädd …. Tror verkligen det är sant och blir livrädd….
 
Någon som känner samma ?

Helgen

I fredags gick allting snett.... Köpte alkohol till lördagen. Men kunde inte låta bli att köpa en cider extra å ta på fredagen. Slutade med en uppdrucken vinflaska, concerta, rakblad å fruktansvär ångest.
 
Skrev även till M.... Första medelandet var inte så farligt så... Å hade enbart då bara druckit cidern. Men sen satte jag mig ute, där någon bor som jag känner... Å hoppades på att hon skulle se mig..... Helt desperat.... Var nära på att ringa eller smsa.... Men gjorde inte de... TACK.
 
Sen fortsatte jag att skriva skriva skriva, radera radera radera i FLERA TIMMAR. Men tillslut skicka jag ett till. De var ju lite mer ångest i de om man säger så...

Hade så mkt ångest.... Sjukt. Trodde jag var galen.... 
 
Dagen efter så trodde jag att jag skulle få hjärtattack. Ringde å rådfrågade. De sa att jag skulle åka upp. Men sen såg jag att jag hade tagit fel medicin. Asså har ju den där "hjärtmedicinen" kvar som var till concertan. Eftersom mitt hjärta slog så hårt... Armarna domnade bort å skittungt att andas.... Men ville ju inte åka upp.. Så tog tre såna tabletter å hoppades på att de skulle bli bättre. Kunde inte sova å kunde knappt röra mig. Men efter ett tag så kunde jag städa hemma. De gjorde ändå ångesten lite bättre. Å sen helt plötsligt så bara försvann all hjärtklappning nästan. Iaf den där känslan av att man ska falla ihop. Dö eller något. Ingen aning varför de bara pang boff blev bättre. Om de var medicinen eller något. Men de var precis innan M svarade. Får för mig att hon tar bort min ångest :p Tack isf! Får för mig lite allt möjligt. Känner mig överbavakad. Som att folk läser mina tankar å ser mig ifrån kameror osv. Orkar inte förklara allt. Men de gör jag någon annan gång kanske.
 
Igår däremot stack jag iväg till en polare. Det var ju då vi egentligen skulle dricka. Kände att de var bäst att sysselsätta mig. Å de gick absolut bra. Höll mig borta från mkt alkohol å mådde bättre. Däremiot skittrött. Men fick i mig mat också. De har jag fått i dag mä. Har ju varit lite sådär med det på sista tiden. Så bra att jag äter... jag vet inte om de e kroppen eller psyket som inte vill ha mat....
 
NU mår jag okej. Orolig å lite mkt tankar. Men mår ändå helt okej! På tisdag ska jag få prata med min terapeut.... Gud så skönt. Hon har varit ledig den här veckan!

Upptadering

Jag vet att jag är lite tyst här. Men har tappat orken att blogga... Men tänkte försöka skriva ett inlägg nu iaf :)
 
Dagarna går upp och ner och ner och upp. Som vanligt, men ensamheten och tomheten är lite extra just nu. När jag skriver till M så känns det så skönt, men efter får jag ofta ångest och analyserar sönder allt. Får för mig allt möjligt hon tänker å tycker om mig. Sen saknar jag henne å vill skriva igen. Däremot så skriver jag ju inte så ofta egentligen ( enligt mig). Igår läste jag genom allt jag skrivit. Å det var faktiskt skönt, jag glömmer juu lätt bort vad jag egentligen skrivit. MÄrkte att jag upprepade mycket samma saker om och om igen. Mycjet jag berättat är ju just att hon är en trygg människa... Att det skriker inom mig.. Ensamhete och tomheten... Att jag är rädd att bli lämnad.. Ändå så har jag inte skrämt iväg henne, därför är det skönt. Hon vet och hon är inte rädd. Även fast jag varit väldigt tydlig. Men sen försöker jag alltid skriva att hon inte ska betee sig på ett annat sätt mot mig än mot någon annan, eller känna att hon behöver göra något speciellt. Det är bara skönt att någon vet ibland. SKriva av sig . Å när jag skriver så skriver jag inte så mörkt som jag brukar , de händer ju men jag blandar det med att jag försöker se ljuset i allt det mörka. Reflekterar kring mycket osv. VIlket faktiskst hjälper mig jättemycket. HOn lyfter också upp mycket positivt som jag innan inte ser. Istället för att lyfta upp det negativa. Å det är jag så tacksam för! Så näe realtionenen behöver inte vara osund, men jobbigt såklart att känna som jag gör. Känner så starkt för henne. Tänker hela tiden på henne och det blir sjuuuuuukt.
 
Min terapeut är ledig denna vecka. Å jag känner som sagt stort behov av att ha någon. Jag känner mig ensam och rädd. Hahah jag skriver till hennes mobil även fast jag vet att den är avstängd. Men det hjälper ändå. :P
 
Jag har även fått tbx en hel del tankar och känslor kring mat och vikt. Vet inte riktigt vad som händer. Men har kontroll just nu och det är säkert ingen fara. Jag berättade faktiskt till min terapeut genom sms igår. Åh det var modigt tyckte jag :) Skrev att jag dragit ner lite mat å så igen.... Men som sagt så tror jag det är lugnt. Nu när jag ätit lite mindre så är ångesten bättre och känner inte att jag MÅSTE gå ner i vikt igen. Å det är väl bra... ?

Upp å ner som en bergohdalbana

Jag har ju nu under ett tag mått bättre. Men den här veckan har det blivit sämre igen, bara sådär... Det känns som att jag hela tiden glömmer bort hur mitt liv egentligen är. När jag mår dåligt, glömmer jag bort att det kan bli bättre å när det är bättre glömmer jag bort att jag kan må skit.
 
Jag har pratat lite med mimn terrapeut om min diagnos ( borderline) igen. Haha, jag fattar inte, men först så förstår jag men sen förstår jag inte igen osv. Men nu så har jag börjat förstå lite bättre igen. Jag har så svårt att ta mig själv på allvar å inse att mitt liv faktiskt är svårt. När jag mår skit så vet jag, men ... Allting är så förvirrande. Jag hör ju så mycket av andra människor " ja, men livet går ju upp å ner hela tiden" Och det gör det såklart för ALLA. Men mer eller mindre och helt olika från individ till individ. Någon som inte har en diagnos och som haft en trygg uppväxt, har nog lärt sig hantera livet på ett hela annat sätt, har inte riktigt hamnat nere i botten som lämnar sina spår. Den människan kanske inte påverkas lika STARKT vid en händelse och kan släppa saker lättare.
 
jag kan t.ex. må rätt bra ( utåt sätt så skrattar jag å ser ut att må toppen) men om jag t.ex. får en komentar av någon ( t.ex. att jag är fånig att jag inte vågar prata för klassen) så kan den komenteraren dra ner mig helt å hållet ner till botten. Alla andra känslor triggas igång och tillslut så kan det sluta att jag skadar mig ( eller vill å har massa tankar om det ). Sedan så kan det vara så i flera timmar. Sen kan jag må bättre igen å sen falla tbx igen. Asså väldigt starka och intensiva känslor som håller i sig ett tag, men inte heller för länge.
 
Om det skulle hända en annan människa som inte har min känslighet, kanske den människan skulle kunna ta åt sig, men den personen skulle nog inte börja skada sig eller få självmordstankar. Eller bli väldigt nedstämd i flera timmar.
 
Det är svårt det där. Men tror jag börjar förstå skillnaden på hur mitt liv kan vara å hur andra liv kan vara. Men nu menar jag inte att jag har det värre än alla andra. Men att jag iaf bör ta mig själv på allvar å sedan förstå att alla människor inte riktigt förstår hur mitt liv faktiskt kan se ut.

2013-04-15

Gick in i ett starkt ljus
men
kroppen blev svag
och hjärtat slog sig ut
 
När något annat nådde min själ
kände jag mig som hemma
jag trodde
att detta bara ville mig väl
 
Det var så vackert
spännande
men
med så starka makter
 
Det lärde mig allt om livet
som jag följde
att det var rätt tog jag förgivet
 
Det var en gammal och trygg vän
men som ledde mig fel
och här står jag kvar än

0 kommentarer | Skriv en kommentar

2013-04-14

Din hand är värd mer än allt annat
för varje gång
verkar det som all ondska stannat

Utan dej
pågår hela tiden ett krig
och....
utan värmen finner jag inget liv

Utan dej 
bara en minut
...en minut
slår magen till knut

Jag sjunker ner i den djupa sanden
och...
det som får mig kämpa
är den trygga trygga famnen







0 kommentarer | Skriv en kommentar

2013-04-14

Utan dej ser jag ingenting
har ingenting
är ingenting
totalt blind

vågar ett tag släppa handen
gå därifrån
allt rinner ut i sanden

efter bara en minut
är kroppen förlamad
och psykiska kraften slut

Om jag håller kvar din hand
blir jag så varm
och tillslut uppstår en farlig brand




0 kommentarer | Skriv en kommentar

Sökandet...

En flicka ingen såg,
all energi hon tog,
nätterna svarta och dagarna grå,
 
Ett tomt skrikandes hål,
desperation,
måste lyda monstrets vrål, 

skriken blir allt högre,
beroende,
aldrig finner hon det hon söker,

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Va fan...

Allting känns så konstigt nu. Jag vet verkligen inte hur jag mår! Kan inte ens uttrycka mig eller något. Orden finns lixom inte. Jag kanske mår bättre ? För tankarna och känslorna har verkligen lugnat sig. Men... Asså jag vet INTE! Tror att jag är så jävla rädd, rädd för att må bättre. Jag kanske blir lämnad, misslyckas eller blir besviken.... Asså nääääääääää, jag veet inte. Men det känns så läskigt alltihopp. Börjar fan undra om det är någon som tar mina känslor ifrån mig ? 

Idag har jag därememot börjat tänka mer på M igen. Å det känns faktiskt skönt. Men sålänge det inte går överstyr. För nu får jag inte skriva på minst två veckor. Hon är ledig i två veckor, sjukskriven. Å har mer respekt än att höra av mig då. 

Äh, skitsamma. Som sagt, är ju fan tom i huvudet. 

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Allt står stilla?

Jag vet fan inte om jag mår bättre eller om allt bara står still. Känns som att allt bara står stilla men samtidigt bara försvinner iväg. Men jag står kvar på samma ställe, eller hjärnan iaf står stilla. ELler? vet inte om det är på ett positivt eller negativt sätt.. Eller så är jag bara rädd för lugnet inom mig. Eller är det ett lugnt?
 
Jag känner inte så mycket(?) , tänker typ inte heller så mycket. Eller så tänker jag på massor som jag inte minns? Det destrktiva jag tänker på är det här med mat och vikt. Men tankarna på skada mig på olika sätt eller tankar på M, har blivit mycket lugnare. Vilket är UNDERBART. Men samtidigt så SJUKT SKRÄMMANDE. Jag vill inte skada mig, vill inte skriva till M. Men är jätterädd för att inte göra det. Mår jag bra då? Kommer jag bli lämnad? Vad ska jag tänka på, oroa mig på och se fram emot ist för alla tankar på M och skada mig.
 
Svårt att sätta finger på allt. Men känns som att livet bara kör på och jag stannar inte riktigt upp och känner efter, försöker få kontroll.., Utan allt har fastnat på något sätt. Som en klump....
 
Nu blir jag bara förvirrad. Men ja, jag är rädd. Jag vill skriva till M... Känna mig omtyckt... Känna att någon VET. Känner mig ensam.

Äldre inlägg