Jag mår lite sisådär. Men jag ska ändå inte klaga, det är ju inte förjävligt. Men känner tomheten å saknaden efter M. Jag pratade med M i onsdags lite om min "fobi" för att redovisa (vi skulle göra det) och kändes så skönt att få prata med henne... Var typ hyper ett par timmar efter. Men sen så slog allting tillbaks igen. Tomheten, ensamheten och saknaden.
 
Jag läser ju psykologi B just nu och håller på att fördjupa mig i anknytningsproblem. Jävligt intressant å jävligt nyttigt att läsa om! Så de rekomenderar jag er. Man får en helt annan förståelse och känner sig mindre ensam och dum i huvudet. Det är ju skitjobbigt att jobba med det också, men skönt att försöka att börja jobba så mycket som möjligt med mig själv. Jag är så rädd att det ska bli som med P. Är så rädd att skada eller att bli lämnad.
 
Ja, de snurrar rätt mycket i huvudet. Destruktiva tankar, ångest och tomhet.