Har rätt mycket ångest, känner mig tom och ensam.... Vill på en gång skriva till M..... Men jag vet att om jag skriver så kommer det kännas bra i högst några dagar sedan är jag tbx här igen. Kanske bättre att försöka stå ut... Men hur gör man det?! Det är skittungt att gå omkring å känna såhär största delen om dagarna... Känner mig typ hyper i kroppen, men blir sedan bara nedstämd och känner mig sjukt tom och ensam. Destruktiva tankar osv. Men jag har inte gjort mig illa den här veckan å inte förra heller. Har inte gjort något destruktivt förutom slå huvudet i väggen några få gånger och bitit mig en gång. Men det räknar inte jag mä ;)
 
Känner mig fortfarande omtyckt och trygg med M. Men det är ju rätt typiskt av mig att övertänka å oroa mig så myclet. Är så rädd för vad som kommer hända efter skolan. Hon kunde ju ta ett fika någon gång å det är jag SUPERglad för! Men blir sådär jättenojig "tänk om hon bara vill ses en gång" " hur kommer det kännas när jag inte längre träffar henne dagligen i skolan, vad ska jag fokusera på?" " hur ska jag klara av ensamhetskänslorna?". Jag begär ignet av henne. Däremot har jag en önskan om att ha någon slags kontakt. De vore superbra.... Men jag har ju ingen aning om vad hon kan å orkar å vill. Å det kan jag INTE veta heller, men det är lätt att gå omkring å fundera å tänka på saker in i detaljer för att försöka komma fram till något svar.
 
Men om jag ska vara ärlig så känner jag ju iaf att hon faktiskt finns där... Att hon bryr sig osv. Det är ju en jätteskön känsla. MEn oftast är de ju antingen eller. Antingen känner jag mig väldigt omtyckt å kan gå omkring å nästan känna mig som någon speciell ( skäms) eller hur jag ska förklara, eller så tror jag att hon bara vill lämna mig och att jag bara är värdelös. Men nu försöker jag se allt från flera vinklar osv. JAG LITAR PÅ HENNE, men jag kan inte sluta oroa mig å de e klart att jag oroar mig när jag inte ALLS vet hur det kommer bli efter skolan. Men jag behöver nog inte oroa mig så jättemycket. Jag kräver ingenting och det kommer ordna sig vad som än händer....