Livet går fortfarande upp och ner, är förvirrad och vet inte riktigt vem jag är. Ena stunden är all mörker över mig å nästa stund så är jag hyper och eller glad. Men jag har inte gjort mig illa den här veckan heller, men jag kräktes en eller två gånger. Det var dumt, men aja.
 
Fy vad tråkig jag har blivit här känns det som... Känns som jag skriver som ett arsel som inte kan uttrycka sig. Men ja... jag försöker...
 
Något som iaf är verkligen JÄTTEskönt, är att jag känner mig mycket mycket lugnare med M. Asså jag känner FORTFARANDE att hon finns där och behöver inte hela tiden bekräftelse. Eller, det får jag väl mycket av i skolan (genom sitt sätt att hälsa, prata osv) men det är jag tacksam för! Däremot nu i helgen så har jag inte känt att jag MÅSTE skriva... även fast jag saknat henne och velat skriva så har jag lixom inte varit så desperat. Och det är så skönt ska jag säga! Har lixom kontroll! Tror jag?
 
Nästa vecka (asså i morgon) är sista "normala" veckan i skolan, sedan är det bara två veckor där vi umgås med varandra och har lite lektioner här och var... Klart att det fortfarande känns jobbigt, men absolut inte på långa vägar som förut. På grund av att jag vet att jag inte förlorar allting bara för att jag slutar på björkö, så känns allting så mycket lugnare. Jag längtar ju till och med nu till studenten bara för att M och jag kunde ta ett fika sen ;) Men blir ändå orolig. Varför jag klarar av helgerna utan henne är ju för att jag vet att måndagen kommer och en ny skolvecka kommer då jag kommer få träffa henne. I sommar så kanske de tar jättelång tid innan jag får träffa henne. jag menar inte att jag vill gnälla eller så... Men jag är lite oroliga över hur jag kommer klara det. Men det kommer ordna sig! Jag respekterar och anpassar mig efter det hon orkar och vill. Och jobbigt kommer det bli ovasett. Men skulle såklart vara jättejobbigt om jag kommer sakna och längta efter henne under väldigt lång tid.... För det är såklart att saknaden och längtaden blir bättre när jag vet att hon är i samma byggnad som mig under alla vardagar.... Även fast det också är jättejobbigt!
 
Aja, det var det jag ville skriva om iaf :)