Innan ni läser det här så vill jag bara säga att det här inte är riktat mot någon jag känner :) jag är bara lite förvirrad och sur just nu

Man läser om folk som har tusen olika diagnoser. ALLA som mår dåligt FÅR en eller flera diagnoser. VARFÖR?? Vi är MÄNNISKOR. VI mår dåligt ibland och mår bra ibland och vi har svårt att hitta oss själva, vi är osäkra har dåligt självförtroende. Fastnar lätt i alkohol /drog och skadebeteende o.s.v. Iaf nu. Om man jämför nu mot typ 50 år sedan. Hur många hade såhär många diagnoser då?? Visst, man skämdes mer. Men vi mår ju så jäkla mycket dåligare nu jämfört mot då. Hur många tonåringar är självmordsbenägna och eller har skadebeteende av något slag? Det är inte dom det är fel på utan det är ju miljön runt omkring. Man behöver inte ha en diagnos för det. Inte så konstigt att vi mår så dåligt om vi kollar runt hur samhället ser ut. Hur vi lever...

Blir bara så irriterad. För man kan göra så många test på internet och människor blir ju som galna och testar sig för allting. När man träffar en läkare så har man helt plötsligt alla möjlig diagnoser. Kanske jag som överdriver nu. Men känns som det är alldeles för många som får diagnoser hit och dit. Men ändå mår vi ju inte bättre för det. Känns bara som att vi fastnar så mycket i våra diagnoser och gör det till en sån stor grej. Å då blir vi helt plötsligt ännu sjukare.

Innan jag fick diagnosen borderline så var jag ju inte såhär. Jag märkte iaf inte av alla symptom lika mycket. Fast egnetligen mådde jag sämre då än nu, men varför behöver jag ha borderline? Kanske visst inte är borderline. Kanske bara är så att jag inte rett ut saker å ting. Å då har man ju ingen diagnos. Jag tvekar rätt mycket om min diagnos. Men samtidigt har jag ju varit väldigt annorunda och aldrig mått bra under mer än några månader. Gått upp å ner hela tiden. Men jag kanske bara inte fått rätt hjälp...? Jag känner igen mig i kriterierna, men det kanske beror på för att jag vill ha ett namn på alla mina problem. Så att jag kan förstå och lösa det. Fast det har ju inte hjälpt mig än.

Känner mig bara så lurad och förvirrad. Jag vet ju fan inte ens vem jag är. jag kanske har alla jäkla diagnoser. Det är ju bara så lätt att få diagnoser nu. Det räcker nästan med att man får fråger man ska svara på. Å det är ju rätt svårt... Om man läser om kriterierna innan så tänker man ju mycket på dom. Å tänker då att man tillslut har dom. Iaf är det nog så för mig. Jag hade ju funderat på bordelrine innan jag fick diagnosen. Jag gjorde det till en sån stor grej. Testade mig på olika platser på nätet o.s.v... Å det här om adhd, jag har inte känt igen mig så väl i kriterierna förrän NU. Å det kasnke beror på för att jag är DESPERAT.

jag är nog ute och cyklar nu och många kanske blir sura på mig. Men jag förstår bara inte det här om diagnoser. Vad fan innebär diagnoser nu ? Alla får ju dom nästan. Å en sak jag undrat länge... Varför har man både adhd och borderline? Varför är det vanligt att sätta ihop dom..? Om man har adhd så kan det ju ge symptom på borderline och borderline ge symptom på adhd. Näe jag vet inte riktigt vart jag vill komma och vad jag vill. Min hjärna är bara förvrrad. Förstår ingenting.

jag kanske har adhd och borderline.... Men ..... jag förstår inte än vad det egnetligen innebär. Jag förstår inte..... Men jag litar på min terrapeut , hon jobbar med borderline och adhd. Men känns som att man inte längre är lika nogrann när man utreder om diagnoser.... Jag levde försej inte för 50 år sedan så jag kanske inte har något att säga till om. Men känns som att psykiska sjukdomar bara blir vanligare och vanligare....Å innan man läst om en diagnos så kan man inte sätta ord på saker och ting lika lätt. Efter man läst om någon diagnos så använder man alla utryck som finns för att beskriva sina problem. Som man aldrig tänkte på innan man läst om det.

jag ska iaf prata med min terrapeut om min diagnos och låta henne skriva ner allting hur hon menar. Så att jag kan läsa genom i lugn och ro å försöka förstå. Jag förstår ju borderline ( tror jag ) men jag har inte riktigt förstått ändå.... Jag vet itne.... Känns som att det lika gärna kan bero på andra orsaker att jag mår som jag mår. även fast jag inte borde må dåligt . Jag har haft hjälp i 5 år snart men ändå faller jag bara tbx. Därför kan det vara skönt att veta om det är för att man har en diagnos så att man inte är helt knas.

Förlåt. Alla tankar bara flyger omkring i mitt huvud och jag kanske skriver helt konstigt nu. Ni får bli arga. Jag menar iaf inget illa till någon. Jag tänker mest på mig själv och sen att det faktiskt har blivit vanligare med tillexpempel adhd och borderline. För så är det. Jag riktar iaf inte det här till bloggarna jag läser. Utan om att jag hör mer och mer om att fler och fler får diagnoser. Aja jag tror jag har förklarat nu. Ni förstår nog vad jag menar :) Det är nog bara så att jag har svårt att ta mig själv på allvar. Plus att jag inte heller känner mig själv. Jag förändras hela jäkla tiden och jag vet inte alls hur jag mår. Först mår jag bra och sen mår jag skit och tillslut vet jag fan itne vad som är vad! GAH!