Jag vet att min blogg varit låst ett tag. Men helt plötsligt så rusade tusen besökare in på min blogg. Ingen aning om hur eller varför... Lite läskigt.. Men ja, har ju en gräns på bloggen, får inte ha mer än 1000 besökare.. Så då vet ni de iaf :) 

Måndagen till fredagen var väldigt jobbig. Mycket tankar kring M. Jag velade om några beslut som jag skulle ta eller inte ta... Massa ångest å sådär... Men tillslut så tog jag ett beslut och det blev på en gång en stooooooor lättnad! Såklart ;) Jag valde att fråga henne ifall hon skulle vilja ses utanför skolan..... Berättade lite om hur jag kände och så. Och då fick jag svaret att hon skulle tycka att de vore jättetrevligt, men att det inte går just nu när hon är min lärare. Men eftersom hon inte är det längre snart, så skulle vi kunna ta det då. 

Jag kan inte beskriva min lättnad... Mitt lugn.... Min GLÄDJE<3 . Vet att det är sjukt. Men jag känner mig på en gång mindre ensam... Just att veta att hon är kvar .... OCH att jag kan träffa henne även fast jag inte går kvar på min skola ( som varit min största rädsla att lämna)! Det får mig att kunna acceptera att jag snart kommer lämna skolan....Jag förlorar inte allt! <3  Dock så behöver ju inte det här betyda att hon vill ha kontakt med mig under en längre tid. Så jag ska ju inte bli för.. ja.. hoppfull eller något. Är fortfarande rädd att bli lämnad... Men mindre rädd!

Kan inte sätta finger på varför det blivit såhär, varför jag fastnat för henne. Men hon får mig må bra. Känner mig trygg... glad... lugn... Mindre ensam.. Blir sedd... Hörd.... Kan känna mig förstådd ( även fast hon kanske inte förstår allt så känns de som de) . Å de bästa av allt är att jag inte tänker att jag vill ha en kontakt där jag enbart prata om en massa ångest.. utan om allt... Vad som helst alltså... 

Låter som förälskelse. Å det är de väl! MEN inte sexuellt ;) Men jag blir ju såhär..... Vissa personer fastnar jag för... Personen blir nästan som en Gud för mig...Jag vet dock att även om jag träffar henne å så... Så kommer hon nog inte kunna fylla de där tomhålet inom mig... Utan det är ju något jag måste jobba med... Vad det nu är... En längtan å saknad efter något...

Iaf så är jag lugnare.... Mår MYCKET bättre! <3 TACK M....<3