Känner mig så jävla ensam att det gör ONT. Är så rädd, arg och ledsen. Besviken. Jag vet inte riktigt exakt vad jag vill. Men tror att jag vill känna mig uppskattad. Jag vill inte heller bli lämnad av M. Snälla lämna mig inte....... Fan jag tror typ att hon kan läsa mina tankar och ber och ber att hon ska höra mig och förstå..... Att hon ska finnas där dagen efter..... Få mig må bra....
 
Men jag fattar att det inte kan fungera så. För henne är jag som vem som helst. Ingen speciell. Jag bara är någon. Å hon kan inte finnas där för mig på grund av att hon är lärare och nya elever kommer hela tiden. Plus att varför ska hon finnas där för mig? Och hur ? Vad är det jag är ute efter? Det enda jag vet är att det gör så ont. Jag verkligen önskar att hon kan läsa detta nu och veta att det är jag som skriver och att det är riktat till henne.
 
Jag är så rädd att jag ska tappa all kontroll, dricka alkohol, skada mig eller skita i att gå på hennes lektioner. Orkar inte se henne. Orkar inte och vill inte. Samtidigt så vill jag dricka, göra mig illa eller skolka för att bli sedd tror jag. En önskan om att hon kan se och förstå. Men vad fan gör det bättre?
 
jag har bara sån rädsla att hon tycker illa om mig. Att hon tycker att jag är en svag person, att jag överdriver mina känslor eller att jag bara har skrämt iväg henne. Hon kanske är rädd att jag faktiskt känner som jag gör. Hon är smart och kanske fattar att jag faktiskt är "besatt" i henne. Därför tar hon avstånd. Fast egentligen gör hon nog inte det. Bara känns som det.
 
Frustrerad
Tom
Ensam
Liten
Hjälp