Jag vet inte om det är så att jag inte kan ta mig själv på allvar, eller om jag faktiskt mår för bra för att ha borderline...... Ni som har borderline... Tror ni att jag har det eller har jag blivit feldiognasierad?

För känns just det här med begränsningar i livet...Känns som att jag itne har så mycket begrsänsningar... Att mitt liv fungerar rätt så bra ändå?  Asså jag vet ju inte riktigt varför jag skolkar och inte umgås med kompisar eller inte orkar gå o handla o.s.v.... kanske bara e för att jag är allmänt lat? Jag förstår verkligen INGET om varför jag gör vissa saker.... O känns som att jag hittar på hela mitt mående.....

Vore tacksam om någon kan förklara för mig lite om just hur det faktiskt är att ha borderline....

Självklart vill jag må bra och vara diagnosfri... Men jag önskar verkligen jag kan släppa tanken om att jag bara söker uppmärksamhet och hittar på allting... O att alla har det värre än mig ( fast det är ju sant) men vill inte tänka så... Vill ta mig själv på allvar och vill få en förståelse över mina problem.... Just nu kan jag inte de.