Jag vet att jag är lite tyst här. Men har tappat orken att blogga... Men tänkte försöka skriva ett inlägg nu iaf :)
 
Dagarna går upp och ner och ner och upp. Som vanligt, men ensamheten och tomheten är lite extra just nu. När jag skriver till M så känns det så skönt, men efter får jag ofta ångest och analyserar sönder allt. Får för mig allt möjligt hon tänker å tycker om mig. Sen saknar jag henne å vill skriva igen. Däremot så skriver jag ju inte så ofta egentligen ( enligt mig). Igår läste jag genom allt jag skrivit. Å det var faktiskt skönt, jag glömmer juu lätt bort vad jag egentligen skrivit. MÄrkte att jag upprepade mycket samma saker om och om igen. Mycjet jag berättat är ju just att hon är en trygg människa... Att det skriker inom mig.. Ensamhete och tomheten... Att jag är rädd att bli lämnad.. Ändå så har jag inte skrämt iväg henne, därför är det skönt. Hon vet och hon är inte rädd. Även fast jag varit väldigt tydlig. Men sen försöker jag alltid skriva att hon inte ska betee sig på ett annat sätt mot mig än mot någon annan, eller känna att hon behöver göra något speciellt. Det är bara skönt att någon vet ibland. SKriva av sig . Å när jag skriver så skriver jag inte så mörkt som jag brukar , de händer ju men jag blandar det med att jag försöker se ljuset i allt det mörka. Reflekterar kring mycket osv. VIlket faktiskst hjälper mig jättemycket. HOn lyfter också upp mycket positivt som jag innan inte ser. Istället för att lyfta upp det negativa. Å det är jag så tacksam för! Så näe realtionenen behöver inte vara osund, men jobbigt såklart att känna som jag gör. Känner så starkt för henne. Tänker hela tiden på henne och det blir sjuuuuuukt.
 
Min terapeut är ledig denna vecka. Å jag känner som sagt stort behov av att ha någon. Jag känner mig ensam och rädd. Hahah jag skriver till hennes mobil även fast jag vet att den är avstängd. Men det hjälper ändå. :P
 
Jag har även fått tbx en hel del tankar och känslor kring mat och vikt. Vet inte riktigt vad som händer. Men har kontroll just nu och det är säkert ingen fara. Jag berättade faktiskt till min terapeut genom sms igår. Åh det var modigt tyckte jag :) Skrev att jag dragit ner lite mat å så igen.... Men som sagt så tror jag det är lugnt. Nu när jag ätit lite mindre så är ångesten bättre och känner inte att jag MÅSTE gå ner i vikt igen. Å det är väl bra... ?