Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg i kategorin övrigt

Tillbaka till bloggens startsida

Är det här vanligt?

Tror jag börjar bli knäpp… Börjar eller är. Eller är jag bara beccaknäpp. Eller är det vanligt….Har ju under en längre tid känt mig bevakad med kameror eller spöken... Eller att min hamster kan förvandla sig till någon eller så.... Men jag har inte direkt varit så rädd utan vant mig.... Så då är de väl lugnt lixom . Men jag börjar känna mer och mer bevakad…. Tror hela tiden att någon är här. Tror att någon ser mig, läser mina tankar eller att någon hela tiden är här. Jag börjar tro att M är här hela tiden. Får för mig att jag ser ljusken eller olika skuggningar. Inte så märkvärdiga... Men har lagt märke till de på sistonde. Å att jag verkligen tror de e hon. Å om min ångest t,ex. släpper. DÅ tror jag att det måste vara hon.
 
Jag tror att människor i t.ex. skolan hör mina tankar…. Å pratar med M om vad de vet och säger att hon ska lämna mig…. För att jag är farlig …. Jag analyserar ALLT om vad andra gör å tror att allting kretsar kring mig……
 
De är inte jämt som jag får panik eller tänker mer än att det är så. Men har börjat bli mer rädd …. Tror verkligen det är sant och blir livrädd….
 
Någon som känner samma ?

upptadering

Jag har inte så mycket att skriva om. Tiden går och det känns som att det hela tiden bara är helg. Jag får väl försöka vänja mig . Thaiboxningen går bra! :) Det är verkligen hur kul som helst och jag älskar tempot! :D
 
Saknar fortfarande M och även en annan, eller egentligen flera. Alltså känner mig ensam och så. Föresten, idag drömde jag om att jag skulle dricka alkohol, men jag valde att hälla ut alkoholen och gå därifrån istället. Haha hoppas den drömmen betyder att jag verkligen försöker ta det där på allvar och inte dricka på iaf en lång tid framöver.
 
Har nu börjat medicinera med medikinet. Har känt av lite hjrätklappning men absolut inget jag blir rädd för eller något som är jätteobehagligt som det var med concertan. Annars går det bra ! Hoppas det inte blir alltför starka biverkningar när jag höjer sen, jag vill ju gärna kunnna hålla igång med träningen! Possitiva effekter har jag inte märkt av än tror jag, men det är ju bara 10 mg just nu. Höjer igen sen nästa tors eller så.

2013!

Nu är 2012 över! Nytt år då.. Hoppas det här året blir ett bra år ! Några mål j ag har är
*Inte dricka alkohol!
*Sköta mat och träningen, speciellt träning iaf
* Äntligen medicinera med concerta( hoppas den fungerar bra på mig )
* Inte skada mig!!!!!!
*öka mitt självförtroende!
*Ta studenten och vara nöjd med mina betyg!
*umgås lite mer med vänner kanske?
* Börja försöka söka jobb....
 
...Å det jag är messt stolt över 2012 är att jag har börjat lära mig acceptera min kropp lite mer . Kan även tycka att jag duger många ggr och det är skönt!!!! Stort framsteg. Har även mognat och utvecklats en del.... faktiskt....
 
Gott nytt år på er! :)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Känner att jag inte klarar av att vara en del av samhället

Hoppas att jag snart får medicinera. T&ack vare min terrapeut så börjar det gå frammåt! Hoppas hoppas hoppas!
 
Blev en rätt skitdag igår, men även en underbar dag. Dagen började med religion i skolan å det gick bra å sen efter den lektionen hade jag körlektion. Fick komentar om att jag var väldigt fokuserad, la märke till oviktiga saker... Körde för snabbt in i korsningar, parkeringsplatser och rondeller. Fick motorstopp på faliga ställen osv. Tack vare det så känner jag mig så rädd. Höll på bryta ihop framför körläararen å fick lite tårar efter men kändes ändå som att jag inte riktigt kunde få ut alla känslor. Blev ist att jag kände mig stressad över allt och att jag var misslyckad och inte kommer kalra något i min framtid osv. Det är så mycket stress, krav och ansvar i sammhället så känner mig livrädd. LIvrädd att vara en den av samhället för att jag känner att jag itne klarar av det.

Det underbara var att jag helt plötsligt fick ur mig en massa inför pappa. Sa att jag tycker att det är så jobbigt att hans tjej är på sånt dåligt humör ofta. Men det skadar inte  mig bara utan alla tkr det är jobbigt å därför kunde jag prata lite om det. Men uch så rädd jag var men så skönt att få ur sig! Trodde inte det skulle kinna hända!!
 
Körkortet får iaf vänta lite tills jag iaf börjar medicinera. Sen får jag försöka köra mer här hemma för annars blir det fruktansvärt dyrt och har inte råd med det.
 
Nu ska jag cykla iväg till skolan, har nationella prov. Orkar inte riktigt vara nervös
 
Ha en bra dag !

Det hjälper mig inte att jag vet.....

Just nu känns det lite jobbigt.... Tänker mycket på P ... igen.... Råkade gå in på hennes facebook sida å det skulle jag ju inte gjort. Vill bara glömma henne helt, men kan inte sluta sakna henne eller sluta ha ett litet litet hopp oim att vi någon gång ska träffa på varann på stan eller så.... Hoppas bara att allt är bra med henne... Måste få låta henne leva hennes liv....

 Kärleken med killen är inte längre lika stark. Är mer bara rädd rädd rädd rädd för minsta lilla. Det enda jag oroar mig över är hur rädd jag kommer bli för varje gång han kmr mig nära med ansiktet eller pussar mig eller så. Förstår itne... Vet inte hur jag ska veta om det är ångesten eller att jag slutat gillar honom ?
 
Kan ju också vara så nu att jag vet varför jag kan ha svårt med närhet nu, å då tänker jag ju på det. Tror inte jag ska tänka så mycket.... Känner mig bara så fucking frustrerad!!!!!! Jag vill kunna njuta utav närhet å inte vara så förbaskat rädd..... Å varför kom jag på de där två situtauinerna i mitt liv som kan ha skadat mig, om det ändå inte hjälps av att veta? Känns som att de bara skadar. Vill bara nu ge upp å ALDRIG mer träffa en kille........ Vågar inte!!!

.....Eller kan allt bara bero på för att jag inte gillar killar? Men har ju haft förhållanden förut... KÄnslorna har ju dock varit upp å ner å har periodvis haft svårare med närhet... Men....jag tänder ju inte på tjejer..... Är de så att jag bara inte kan bli kär..? Att jag är den enda i hela jävla världen som inte är värd att kunna njuta utan kärlek.....?

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dag 07 – Det här gör mig glad

Dag 07 – Det här gör mig glad
 
Många saker som gör mig glad :D Fina människor, djur, när jag känner mig stolt över mig själv, när man ska göra något roligt man ser fram emot eller så kan jag bara få sånt där lyckorus ibland!

Dag 06 – Min dag

Dag 06 – Min dag
 
Idag har jag inte gjort så mycket, mest legat i sängen och pluggat å tittat på buffy. Varit lite mindre orolig idag men ändå rätt jobbig dag. Men helt okej ändå.
 
Känner mig fortfarande kär också ;) Så njuter lite av den känslan ( även om de e lite skrämmande oxå)

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dag 5

Dag 05 – Något som betyder mycket för mig:
  Hm... det är många som betyder mycket för mig. Men någin som betyder extremt mycket för mig är nog faktiskt, en som jag känt i sex år. Hon har alltid funnits där för mig å ställt upp otroligt mycket <3 Känner stor tacksamhet å kärlek ( inte sexuellt haha) till henne! Någon jag bryr mig om och känner förtroende för.... Någon jag aldrig vill förlora.... Men som jag också inte är lika rädd för längre, att bli lämnad av. :)>

0 kommentarer | Skriv en kommentar

dag 4

Dag 04 – Min fobi
 
Hm... Min största rädsla är nog att bli lämnad ifrån dom jag älskar mest. Men också att gå upp i vikt.. Eller tappa kontrollen i maten...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Dag 2

Dag 02 – Mitt favoritminne
 
Oj vad svårt.... Jag tror det mitt favoritminne är när jag var i Thailand när jag var mindre. Har inte direkt så klara minnen, men jag minns att jag träffade en snäll och rolig kompis som jag pratade teckenspråk med ( haha) i en fattig by som jag vi bodde ett tag. Sen minns jag att jag såg en massa roliga ödlor som klättrade på väggarna. Haha. Iaf så var thailandsresan överlag en underbar resa! Var så glad :D

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg