Om

  



Hej hej! Jag är en 20årig tjej! Mitt liv har varit väldigt jobbigt under lång tid. Men som en bergohdalbana. Jag kämpar och tar mig upp  i livet även fast jag också faller. På den här bloggen skriver jag av mig, om mina ångestproblematik med ätstörningar, adhd och borderline. 

Jag följer gärna er blogg om ni har någon! Bara slänga in en komentar med er bloggadress :)

Senaste inlägg

  • 2013-08-12Mina nya blogg ! http://honheterbecca.blogg.se/?tmp=93...
  • Omotiveradjag får se om jag snart blir bättre på att blogga,...
  • SkitNä, mår skit. Jävla kukhjärna förstör allt. Har...
  • skitDe e verkligen illa nu. Men jag försöker resa mig up...
  • 2013-06-18ja, har inte skrivit så mkt här. har inte mått bra...

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Helt på svenska!
Börja blogga hos oss.
Skapa din blogg!

Visar inlägg i kategorin Självskadande

Tillbaka till bloggens startsida

Helgen

I fredags gick allting snett.... Köpte alkohol till lördagen. Men kunde inte låta bli att köpa en cider extra å ta på fredagen. Slutade med en uppdrucken vinflaska, concerta, rakblad å fruktansvär ångest.
 
Skrev även till M.... Första medelandet var inte så farligt så... Å hade enbart då bara druckit cidern. Men sen satte jag mig ute, där någon bor som jag känner... Å hoppades på att hon skulle se mig..... Helt desperat.... Var nära på att ringa eller smsa.... Men gjorde inte de... TACK.
 
Sen fortsatte jag att skriva skriva skriva, radera radera radera i FLERA TIMMAR. Men tillslut skicka jag ett till. De var ju lite mer ångest i de om man säger så...

Hade så mkt ångest.... Sjukt. Trodde jag var galen.... 
 
Dagen efter så trodde jag att jag skulle få hjärtattack. Ringde å rådfrågade. De sa att jag skulle åka upp. Men sen såg jag att jag hade tagit fel medicin. Asså har ju den där "hjärtmedicinen" kvar som var till concertan. Eftersom mitt hjärta slog så hårt... Armarna domnade bort å skittungt att andas.... Men ville ju inte åka upp.. Så tog tre såna tabletter å hoppades på att de skulle bli bättre. Kunde inte sova å kunde knappt röra mig. Men efter ett tag så kunde jag städa hemma. De gjorde ändå ångesten lite bättre. Å sen helt plötsligt så bara försvann all hjärtklappning nästan. Iaf den där känslan av att man ska falla ihop. Dö eller något. Ingen aning varför de bara pang boff blev bättre. Om de var medicinen eller något. Men de var precis innan M svarade. Får för mig att hon tar bort min ångest :p Tack isf! Får för mig lite allt möjligt. Känner mig överbavakad. Som att folk läser mina tankar å ser mig ifrån kameror osv. Orkar inte förklara allt. Men de gör jag någon annan gång kanske.
 
Igår däremot stack jag iväg till en polare. Det var ju då vi egentligen skulle dricka. Kände att de var bäst att sysselsätta mig. Å de gick absolut bra. Höll mig borta från mkt alkohol å mådde bättre. Däremiot skittrött. Men fick i mig mat också. De har jag fått i dag mä. Har ju varit lite sådär med det på sista tiden. Så bra att jag äter... jag vet inte om de e kroppen eller psyket som inte vill ha mat....
 
NU mår jag okej. Orolig å lite mkt tankar. Men mår ändå helt okej! På tisdag ska jag få prata med min terapeut.... Gud så skönt. Hon har varit ledig den här veckan!

uppmärksamheten

Det känns som att jag har en hel del i huvudet men som jag inte vet hur jag ska uttrycka. Men att börja med så har jag bytt medicin, eller jag ska rättare sagt testa en ny i morgon. Jag har alltså då varit utan medicin idag och igår. Känner absolut av skillnad förutom att biverkningarna försvann så är jag mer uppe i varv och tankespridd igen. Hyper å förvirrad. Mitt humör går även mer upp å ner igen. Meicinet eller hur det nu stavas heter den medicin jag ska börja med. Jag byter på grund av att jag fick alldeles för hög puls. Iaf så sa min terrapeut att det kan vara så att jag inte tål den. Mådde bajs dåligt så jätteskönt att se om den blir bättre men skit åt helvete att det inte fungerade med concerta.
 
Sen är det ju här med ensamheten , tomheten och önskan att bli sedd kvar. Är helt besatt....Känner mig helt ärligt desperat att någon ska se mig. Är jätterädd och allt känns bara SKIT! Vill inte ha det såhär =( Vill bara kunna njuta av sista tiden i skolan utan denna ångest och saknad av trygghet. Vill bara M ska gå fram å säga eller bara le mot mig. Något. Men jag vet att efter det så känns det lika hemskt igen eftersom jag aldrig blir mätt mer än för en kort stund. Fan så jobbigt det här är. Är fan pinsamt att jag blir så besatt och beronde av trygghet ifrån vuxna kvinnor, men så har det alltid varit.... Vill bara att detta ska försvinna!!!!!!!
 
"SNÄÄÄLLLLAAAAAAA HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP" skriker det inom mig hela tiden....... men med vad???
 
Gjorde mig illa igår också. Så kul..jättejättebra. fast näe, ångrar mig nog inte så mkt ändå.

Inte bra....

Mår inte alls bra...... Skadetankar än.... Å kunde inte stå emot igår. Elle rjag ville nog inte stå emot skadetankarna, dock så kämpade jag emot att skada mig mer än vad jag gjorde.
 
Orolig...hjärtklappning.....overklighetskänslor....utmattad.... NEDSTÄMD.
 
Äh, jag vet inte.... Jobbigt iaf. Men ändå skönt av någon anledning.

Jag dras tillbaka till det gamla

Senaste dagarna har varit både underbara och lite mindre bra.. I måndags hade jag en del självskadetankar, likaså tisdag. nedstämd och känner mig tom och ensam... Vill trycka ner mig. Ta fram rakbladet och skära sönder armarna.... Just armarna... Har ju mkt ärr där redan och vill inte ha mer på benen som är hemska.... Å just bara känslan på armarna är annorlunda på något sätt..... gah.... Tänker tbx på min ungdom.... När jag skar mig och hur sjukt dåligt jag mådde. Mådde riktigt riktigt dåligt, men ändå saknar jag det. Trior det är just för att jag ändå har kontroll när jag självskadar (?). Jag bestämmer då om jag ska trycka ner mig själv eller tillåta mig vara glad. Nu så svänger mitt humör hej vilt och vet inte alls var jag har mig själv..
 
I onsdags däremot så kom den stora dagen! Vi hade två teaterföreställningar i skolan!! Helt sjukt alltså vad jag älskar min skola! Vi repade bara under några dagar och fick en sån sjukt bra pjäs!! Så jäkla stolt eftersom vi några dagarn innan ville slå ihjäl varanndra typ. Jag är också så sjukt stolt över mig själv, att jag vågade!! Var så sjuuuukt rädd!! Jag hade ingen stor roll, men jag stod där på schenen och både prata och sen var jag med i två danser vilket var SJUKT KUL. Fick en massa beröm för dansen också av flera. Att jag är jätteduktig..... Å jag blir så sjukt rörd... Verkligen sjuuuuukt rörd.... Jag har ju själv känt att att det ändå fungerat bra med dansen, så helt underbart att få det bekräftat! Plus att dansen är lite som en terrapi för mig. Vill verkligen börja dansa. Men vet inte vart jag ska ta vägen bara....
 
Men iaf, på grund av dansen så har jag mått myyycket bättre....... Men nu börjar de mörka känslorna komma tbx igen... Känns som jag tappar kontrollen, eller jag känner att jag tappar orken att stå emot självskador. Vill verkligen skada mig.... Men ändå är jag så rädd. Men fan så skönt det vore att bara sluta bry sig över saker!!

Sen har jag även spytt tre ggr den här veckan bara..... Var länge sen det var så ofta... Börjar fastna i det skitet igen. FAN! Måste sluta..... Tänker att jag har kontroll, men vet hur lätt det är . PLus att det inte är värt att kräkas ......... verkligen inte.  VIll istället jobba för att tycka om min kropp som den är ! Så det så!

bläää

Just nu så pendlar jag väldigt mycket upp å ner. Jag gråter..skrattar... Jag brukar aldrig gråta, men är så rädd för att bli äldre, att förändra livet. Är jätterädd för det! Vill ha kvar alla mina vänner... Vill gå kvar i skolan... De enda jag vill ändra på är att flytta hemifrån. Å sen är det klart att jag vill må bra.. Men samtidigt så är jag ju så dålig på att vilja må bra. Eller tillåta mig må bra.
 
Sen är det skolan som är skit.. Jag tycker om skolan å jag försöker mitt bästa, men jag kan inte ta tag i något. Eller iaf så har jag väldigt svårt att ta tag i saker... Det lixom går inte. Det gråter jag för också. Vill bara börja medicinera snart.. Men det var visste fyra kissprov man måste få göra innan. Jävla skit.
 
Gjort mig illa mer den här veckan. Dock inte bara för att trycka ner mig själv utan för att jag faktiskt inte alls mått bra! Igår så var det under skolan jag brände mig några gånger... Jag kände mig så misslyckad.. Sen hände det också när jag skulle med några kompisar, ut å äta å ta ett glas vin. MEn det blev ju så att jag blev aspackad istället. MÅdde åt helvete. Men var också jättetrevligt. Men på hemvägen ropade jag efter P å bad till Gud att hon skulle komma. Hade världens jävla sjukliga ångest. Sjukt att jag ens kom hem haha. Förstår inte hur jag lyckas hålla reda på min väska, mobil, cykel å mig själv! Lyckas cykla hem å hitta rätt å så... Antigen är det kontrollbehov som sitter i även om jag är full eller så har jag tur...
 
Iaf så försöker jag faktiskt ta ett val... Antigen fortsätta dricka å må dåligt å acceptera det. Eller att sluta dricka. Jag märker att jag mår så dåligt av det både när jag dricker och efter... Ser lixom inget positivt i det alls. Å jag kan inte dricka bara lite. Kan klara mig utan alkohol en längre tid men när jag väl dricker så finns det typ ingen gräns. Jag kräktes tillomed upp maten för att jag ville bli fullare.... Känner mig bara desperat.
 
Näe jag vet inte hur jag vill må eller ha det. Jag vet ingenting. Allt känns så konstigt och allting känns på en gång ... ELler jag vet inte faktiskt.....vet inte...
 
jag ville bara skriva av mig lite...
 
Fick en komentar av någon å vill tacka för den :) Känns alltid skönt att höra att man inte är ensam om att känna sig rädd för att må bra å så...

2012-09-19

Hej hej!
Händer inte så mycet. Går ju fortfarande i skolan och försöker hänga med så gott jag kan. Pluggar till körkortet gör jag också å tränar fortfarande. Föresten nu löper jag en mil nu :) Stolt! Men sen när jag börjar med adhd medicinen så får jag kanske ta det lite lugnare. KOmmer ju nog inte äta lika mycket och jag får ju inte gå ner i vikt. Även fast jag vill, haha. Uch lite nervös över hur jag kommer förändras och allt , men ser fram emot att börja medicinera. Kanske knäppt, men hoppas på förbättring! Samtidigt som jag vill trycka ner mig själv. Lite knöppt och förvirrande det där. Jättejobbigt.
 
Skadar mig fortfarande. Jag funderar lite kring det. Min terrapeut bad mig göra det. Skadar mig tvångsmässigt varje vecka... Jag tycker itne att jag skadar mig mycket alls.. Det får mig ju att vilja göra ännu mer. Alltså som det brukar vara när jag kommer in i destruktiva perioder. Inte riktigt vad jag vill egentligen men jag gör det ändå utan att orka bry mig så mycket..Tror jag. Jag skäms så mycket över det här och det är inget jag ser fram emot att berätta för terrapeuten, när hon frågar om jag har gjort mig illa något. Jag skäms men jag tror jag förstår lite varför jag skadar mig nu.
 
Jag är så rädd att bli ensam.. Om jag inte skadar mig så kanske allt bara är bra helt plötsligt.. Finns inget att göra längre å jag får sluta med terapin och sen bli allt bajs
 
Jag tillåter mig inte må bra, är jätterädd för det. Känns tryggt och som det bästa att trycka ner mig själv, även fast jag inte vill må dåligt när jag mår dåligt.
 
För att känna någonting... Samla tankar... Ha något att fokusera på...
 
När jag tänker på mig själv så är det bara så att jag ska göra mig illa å tycka illa om mig själv. Jag är inget annat än det. Känns iaf läskigt att tänka mig något annat.
 
Kanske fler orsaker. Men det är vad jag kommer på just nu. Känns rätt onödigt... Jag går på terrapi för att bli bättre å inte för att skada mig. SÅ har ju så dåligt samvete... Har ju inte alls lust att gå dit just nu.
 
Nu ska jag sova... Trött som fasen efter att ha tränat i en timme! Godnatt!

Måste måste måste......

Jag vet att jag verkligen kunde låta bli att skada mig igår. Ändå så gjorde jag det inte. Kände att jag var tvungen.... Hade ångest och kände mig ensam.... Allting kändes ändå meningslöst och att det inte spelade någon roll. Det som spelade roll var att titta på blodet å flera nya sår.... Se mig skadad....Mådde bättre efteråt. Lugnare alltså. Samma lugn som efter träningen typ. Men samtidigt ångrade jag mig. Jag vill inte behöva gå i skjorts.. Vill kunna gå i bikini.. Eller alltså iaf när jag solar. Å vill verkligen inte ha mer ärr.... men just nu känns det svårt att låta bli. Å kämpar inte emot så mycket heller. 

Idag träffade jag min mammas kusin. Bodde hos henne å hennes man med mina två sysslingar under tre års tid.. Besökte dom idag å tittade lite på film. Jag tycker verkligen om henne, eller alla egnetligen ju. Å dom har en hund som är.. hahaha...ja underbar!! Det gick bra i början. Eller hela tiden egnetligen, men fick rätt mycket panikångest av okänd anledning. Vi bara pratade om lite allt möjligt.. Kände att jag hade rätt hög ångest hela tiden men sen började jag ju bli yr å dallra å sådär.... Men jag sket i det. Koncentrera mig inte så mycket på ångesten ändå även fast den fanns där. 

Nu är jag hemma. Å nu är jag mer nedstämd... Skakar inte eller är yr, men känns som att jag typ ska gå sönder ( vet inte hur jag ska förklara) . Mycket ångest iaf. Men ska snart ut å springa! Hoppas att det hjälper men jag tror det ! Löpa är verkligen MIN STORA RÄDDNING!!! Jag vill inte göra mig iilla idag. Jag vill INTE. Eller jo det vill jag.... Men jag vet att jag inte egentligen vill. Så hoppas att jag håller mig ifrån det. Känns så jobbigt nu när min terrapeut är på semster.... Känner mig övergiven.. Även fast jag itne är det, å vill inte vara så egoistisk!!! Hatar de här känslorna.... Men hon kommer tbx v 29. Hoppas verkligen inte att mitt schema kommer vara fullt med kryss i självskadande... Jag vill inte.....

 


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Väldigt tröööttt!!

Väldigt väldigt trött... Men jag tror jag håller på att bli sjuk, något virus eller så. Vet inte riktigt vad jag ska skriva men det är sådär tror jag. Mycket panikångest. Men  mår bättre än vad det var förra inlägget. Blev bara för mycket just då. Men går ju över sen. Har gått ner 1,5 kg till. Inte så mycket egentligen, men gör mig så jäkla glad! Men jag blir rädd och kan då tillåta mig äta mer. Men ångrar mig ju sen. Allting känns rätt komplicerat. Vet inte hur jag vill ha det, hur jag vill se ut eller vad jag egnetligen gör. Men jag vet ju att jag som sagt tillåter mig äta en gång om dagen iaf. Känner mig så misslyckad . Iaf nu . Vill inte äta alls. Ändå kan jag inte låta bli.... Tänker på mat hela tiden.... Planerar redan vad jag ska äta i helgen. Längtar tills jag äntligen kan äta. Men jag vill inte känna så. Vill bara hata mat. Men det gör jag inte! Jag älskar mat! Senaste två veckorna (tror jag) har jag misslyckats med att stå emot maten i skolan... Så jag har ätit å spytt ist. Å det är ju som sagt skönt just då när man äter. Bara kunna trycka i sig och slippa hungern och suget ett tag. Å när jag sedan spyr så blir det sån lättnad efter. Lugn. Men jag hatar mig själv att jag gör såhär. Jag vill hellre inte äta alls. Som sagt... Men jag försöker stå emot alla de här tankarna. Försöker tänka om. Tänka "rätt". Men det är svårt att lyckas, även fast jag vill. Det känns väldigt snurrigt kring det här just nu.

Annars vet jag inte, eller minns inte så mycket. Inget självskadande sen i söndags iaf. Men känns inte så långt ifrån. Bestraffning och tvång... Det konstigaste är att jag kan sitta nu och verkligen vilja göra mig illa. Men eftersom jag inte vill blöda samtidigt som min bror kan komma in eller så, så skjuter jag upp det fram till kvällen. Känns skönt att licksom skjuta upp det och veta att jag ska göra det. Men då brukar det också bli så att jag tvingar mig även fast jag inte vill. Men ibland så gör jag det inte alls. Eller så vill jag och gör det. Det är jobbigt att vänta och jag vill göra det nu nu nu nu. Men jag KAN vänta. Vet inte varför.

I helgen blir det förhoppningsvis fest igen! Pepp! Min terrapeut verkar iaf inte tycka att alkohol är ett problem , så då ser jag bara possetivt i det. Träffar ju iaf folk och jag GÖR någonting. Å har kul såklart. Oftast :P

Äh, jag vet inte. Ville bara upptadera. Nu ska jag se på film.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Vill göra mig illa...

Mår inte så bra. Har mycket ångest..Ångest över min mage och den vanliga panikångesten. Känns också lite som overklighetskänslor. Inte sådär jätte. Men känner mig licksom "inlåst" , känns overkligt och bara jobbigt. Är väldigt förvirrad, eller jag har varit det ett tag. Vet ju inte licksom hur jag mår. Kan inte känna efter eller tänka efter. Blir bara som en vägg. Känns typ tomt ibland, som att jag varken mår bra eller dåligt, men att något känns fel och obehagligt. Vill känna något.

De två senaste dagarna har jag tittat på jobbiga filmer som t.e.x "älska mig". Bara för att jag vill bli ledsen och gråta. Vill känna det där jobbiga... Kanske för att känna något eller för att trycka ner mig. Jag vet iaf att jag itne tillåter mig må bra och jag hatar mig själv när jag inte skär mig . Eller om jag inte skär djupt. Hela tiden när jag skär mig tänker jag " skär djupare då! djupare!" Jag vet inte om de e att jag skär på ärrvävnad som gör att det inte blir djupt. Hm.. det här låter konstigt men jag mår bara så jäkla bra om jag skär många djupa. Licksom njuter när jag tittar på armen eller benet när den är sönderskuren. När jag inte skär djupt och att jag tycker att det mer gör ont än skönt, då blir jag rädd.. Jag saknar tiden då jag skar mig varje dag och kunde skära mig djupt.  Fast då skar jag mig inte heller på ärrvävnad utan på ny hud.. Det är egnetligen en skönare känsla men jag vågar inte eftersom jag abdsolut itne vill någon ska se nya ärr på mig...

 Jag saknar även tankarna på döden. Nu tänker jag ju inte på något och känner typ inget. Känner inget lugn men känner licksom .... vet inte . Men känns jobbigt, men vet inte vad det är som är jobbigt.. kanske är därför jag vill känna mig ledsen, för då vet jag vad jag känner.. Plus att jag börjar vilja trycka ner mig själv igen. Jag vill bara göra så mycket ont mot mig som möjligt... jag vill inte att det ska bli så innerst inne. Men det är inte längre JAG i mig. Den sidan är nog mer tyst just nu. Jag är inte mig själv ... Tycker allting bara är jobbigt och tråkigt. Orkar ingenting.... Ligger bara i sängen... Eller på vardagarna är jag i skolan men det är jobbigt.


Samtidigt som alla dessa tankar och känslor så försöker jag ändå stå emot allt... jag vill inte trycka ner mig själv. jag vill ju må bättre och inte sämre. Jag vill klara av skolan, fortsätta plugga efter gymnasiet. Jag vill flytta hemifrån... Träffa människor.. festa.. leva livet... Men jag är nog rädd för det. Känns som att livet ändå inte blir roligt. Hur kan man vara glad i dne här världen?

Aja... nu orkar jag itne skriva. Är dödstrött men ska försöka att itne sova. Ska kolla på film nu... Men jag skulle gärna vilja göra något... hälla i mig burkar av voxra. Bara för att jag vet att man mår skit av det. Men näe jag skulle nog inte vilja få kramper framför familjen. Såra dom igen.. Näe. Men jo. Inte såra asså. Jag skulle bara vilja ta tabletter o må jättedåligt men att ingen får reda på det. Just för att jag mår så bra av att göra något mot mig. Kanske för att någonting ska hända.

NI tycker nog jag bara vill ha uppmärksamhet. Men då får ni tro det... Jag bryr mig faktiskt inte... Jag förstår om ni tror de, för jag vet själv att det här låter rätt knäppt.... Å det är de väl också...

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Hatar att det ska sluta såhär

Förlåt för att jag inte skriver lika ofta . Jag skriver väl inte sällan, men inte lika ofta . Jag har bara inte orkat, haft annat för mig... Typ oroat ihjäl mig för djuren. Min hamster höll på att bita ut sig ur buren. Men nu har hon ännu en ny, ett akvarium, 170 liter. Så rätt stor :) Över 100 cm lång. Men men får hoppas att hon trivs i den iaf..

Festade igår. Haha det var väl kul, men blev rätt fuller :P Jag var glad och skrattade så mycket att jag var jättehes oc fick svårt att andas. Haha. Men jag blir så störd när jag dricker. Får för mig att göra saker som är rätt dumt. Jag fick för mig att jag skulle röka på.. En kompis och jag sprang runt och letade efter några killar som skulle röka , men vi hittade dom inte. Det var väl tur det egentligen. jag skulle ALDRIG tackat nej. Haha sen klädde jag av mig kläderna och skulle duscha med en tjej. Sen hade vi tydligen kysst varandra.. Hm.. inte alls pinsamt ! Jo... Men vi hade ju as kul iaf även om jag nog inte minns allt. Men det är väl tur det. Men något jag har ångest för är att jag jämt förstör. Inte ofta jag inte gör mig illa på fyllan.... Å ja, jag gick in i badrummet och tog rakhyveln och börja skära. Jag visste ju vad jag gjorde å jag njöt verkligen. När blodet rann på golvet och händerna blev helt blodiga.. Jag ville bara göra mer och mer...  Jag fick ångest efter faktiskt , vet ibnte varför. När man är full bryr man väl sig inte eller...? Men jag kände något.. Kände mig iaf nere . Jag hade även stampat på glas flera gånger när någon tappade ett glas på marken.  Å det var efter det jag kände att jag var tvungen att göra mer.. Känner bara att jag förstör när jag jämt bara mår dåligt.. Fast har ju varit värre, som när jag mitt på dagen satt på resecentrum och slog i huvudet och skrek. Sen efter de slog jag L och spydde och däckade i hans säng. Även fast jag får skuldkänslor och hatar att jag blir såhär, så tycker jag alltid att det är värt det. Får väl hoppas att jag kan börja kontrollera det där bättre. Det kunde jag varit värre, men det är just bara det att jag gör mig illa och kan hitta på vad som helst för att göra mig illa. Blir desperat...

Näe jag vet inte, men hatar att det ofta ska bli såhär. Jag vill BARA vara glad och inte ifrån glad bli jätte destruktiv mot mig själv. Det är väldigt pinsamt om någon jag inte känner ser...Näe.. Jag får ta det lugnt.. Vet bara inte riktigt hur man gör det jämt..


Är jättetrött .. Ska nog sova nu! Godnatt!

Äldre inlägg